Vi fick skjuts in till stan av familjen och samtalet föll in på ursprungsbefolkningens strejk som hade hotat vår Panamatripp för en vecka sedan. Nu visade det sig att det var fara och färde på väg igen. Samma dag som vi tänkt åka från Bocas var det hög sannolikhet för en ny drabbning med den troliga konsekvensen att vi skulle bli avskurna från Panama City och vår hemresa. För att säkra hemresebljetten rekommenderades vi boka ett flyg från Bocas istället för buss. Så vi kastade oss ut till flygplatsen för att försöka få tag på biljetter. Men det var kört om vi inte ville stanna i Bocas hela vår resterande tid.
Tillbaka till staden för rådslag och mailkoll på ett Wifi-cafe för möjliga alternativ. Jag hade ju en massa trådar ute sen tidigare. Oj, ett hugg hade jag fått som var lockande och som jag genast ringde och kollade om det fortfarande gällde. Jodå, segling i San Blas (Kuna-indianernas karibiska ögrupp) gick nog fortfarande. Ett snabbt beslut, om vi tog nattbussen samma kväll skulle det funka på bekostnad av ett kortare Panama Citybesök, och därmed göra Panamakanal lite mera light än vi tänkt oss. Och kortare Bocas än tänkt och som vi ju inte var färdiga med.
Men den tog vi. Troligen själva på en segelbåt i San Blas, lät nästan för bra för atta vara sant. Bara en jobbig nattbussresa emellan. Jag bokade en snorklingstur i Bocas på eftermiddagen, men vi ställde in det då vädret blev kasst. Drev runt i Bocas Town i stället mellan regnskurar, restauranger och fik. Kl 5 fick vi ta båten över för att köpa våra reserverade bussbiljetter. Vilket kaos det var på busstationen i Almirante. En smula orolig var jag också då rykten gjorde gällande att denna tur notoriskt överbokades, så istället för en nattbuss kunde de slänga in en vanlig minibuss i sista stund. Det hade jag absolut ingen lust med, det är tillräckligt svårt att vårda en god natts sömn på en nattbuss och därmed lätt att sabba en dag.
Men det gick OK, bussen var schysst och några timmars stötvis sömn, med Ellinor i knät, fick jag innan vi k 4:20 svängde in på busstationen i Panama City. Anna hade en liknande upplevelse. Det kändes lite tidigt att scouta hotell(ville inte heller betala för en extra natt) så vi lade oss i ett hörn i en väntsal. Barnen somnade direkt i packningshögen och jag fick väl lite några minuter, men blev väckt av en vakt strax efter 6. Då sprang jag bort och ringde på ett hotell. Fick napp direkt och vi tog en taxi och slängde oss i bingen för en timmes vila innan vi skulle tokgöra Panamakanalen och lite av staden på bara denna dag.
Eftersom vi skulle iväg till San Blas kl 5 nästa dag dealade vi till oss fruksten denna dag istället. Sedan brände vi bort till en kanalsluss och bockade av ytterligare ett av de stora världsmonumenten. Ännu ett "8:nde underverk". Men än en gång riktigt imponerande, synd att vi inte hinner göra en färd genom kanalen på båt också som vi tänkt.
Den roliga kuggfrågan med Panamakanalen är: Vilken riktning kör man när man kör från Karibien till Stilla Havet? Svaret är SSO, om man räknar rak kurs från ingångspunkt till utgångspunkt. Dvs man kommer ut svagt öster om den punkt man går in i kanalen. Känns lite fel, eller hur?
Sedan sprang vi runt på stan tills vi storknade. Sammanfattningsvis, en otroligt modern stad med en skyline downtown som får en att tänka på New York och en jättefin "gamla stan". Otroligt modernt och inte alls som en normal latinamerikanst huvudstad. Fantastiskt vad kanalen har gjort detta land, man ser det på många fler sätt. Bygget skapade ju även ett blandning av folk från hela världen som kom hit jobbade och sedan stannade och bildade familjer. Och det finns en stolthet över denna kanal och att detta lilla land administrerar denna vikta komponent i världens logistik.
Men nu måste vi lägga oss, för i morgon skall det bli segla av. Tjoflöjt..
