Nej, bussen var kass. Jag längtar efter gamla goa "chicken-buses" som är kassa på riktigt. Men för att börja från början så startade dagen mer spännande än så.
Strax innan kl 5, just när vi blivit väckta för vår tidiga avfärd, började rummet skaka rejält och man kände sig helt plötsligt som den lilla skit man är här på jorden. Yepp, inget tvivel, det var en jordbävning. Faktum är att det knakade och skakade betänkligt i väggar och väggfästen. Hann precis börja fundera på hur man borde agera när det ebbade ut. Skulle gissa att det varade ca 30 sek totalt. Det var lite ståhej på radion om det senare och vi kollade upp på nätet sedan. 5.7 på Richterskalan 7 mil söder om oss. Men barnen sov tyvärr igenom det.
Bussen, ja, varmt och jävligt som nere hos han med hornen. Bussen tog inte den snabba vägen som jag tänkt utan kustvägen. Typ 1 timme längre än det borde ta, men vi slapp byta och fick en otroligt fin väg. Höga berg, djupa dalar och en härlig kust. Vi blev avsläppta i en, bokstavligt talat, dammig vägkorsning i Uvita. Now what? Som tur var fanns en restaurang som vi travade in på och beställde lite lunch. Samma gamla meny som den senaste månaden; Stekt fisk, kyckling eller kanske kött. Och ris, pommes och bönor. Medan vi väntade började jag höra mig för lite och gick en kort rekognoseringstur. De dröjde inte länge innan det fanns tre upplägg. Ett kasst, ett OK och ett dyrt(men prutat) med pool. Jag blev nedröstad, det blev det med pool. Kassan sinar...
En bungalow med sovrum, bäddsoffa och kök. Det visade sig sedan att vi än en gång var helt ensamma på stället. Vi har en snirklig och utsmyckad pool, med en liten (men snabb!) vattenrutschbana, helt för oss själva. Nu har vi ju inte åkt till kusten i tropikerna för att bada i en pool, men som komplement kan det kanske vara OK emellanåt. Så vi började med att gå bort till stranden, som visade sig vara nationalparken Parque Nacional Marino Ballena. Vuxna måste betala en dagsentre för tillträde. Helt OK eftersom belöningen är en av de vackraste stränder jag sett. Så långt ögat når ser man en ganska mörk strand, ett hav och en och annan människa - men nästan folktomt. Stranden kantas av palmer, tät skog och bakom den en grön vägg, en bergsrygg som dramatiskt skjuter upp i skyn. Om tidvattnet inte är för högt exponeras också en strand rakt ut i havet som slutar med en klippformation. Från luften ser det ut som stjärtfenan på en val. Kallas för "the Uvita Whaletail" (eller ibland "Moses passage"). Riktigt ballt!
Den mörka(oftast) sanden mot palmerna, den gröna fonden och stranden som skjuter ut i havet. All under överinseende av luftens pirater, fregattfåglarna (släkt med våra labbar) och pelikanpatrullen. Magiskt. Och det ljumma, varma, härliga, goa Stilla Havet. Man badar tills man tröttnar, inte för att man fryser. Problemet är bara att barnen aldrig tröttnar. De kan vara i hur länge som helst och leka och springa i vågorna. Så härligt att se den outsinliga glädjen som bara vatten kan ge. Eeehh, och Wii...
På vägen hem från stranden försökte vi få syn på krokodilerna som lever i floden som mynnar ut i stranden men utan resultat. Varningsskylten vid entren lockar ju. Sedan gick vi till en affär och köpte lite mat. Vi beslutade oss för att äta hemma dagarna här nu när vi har ett så schysst kök, och vila lite från standardmenyn. En juicemixer fanns också! Äntligen kan man köpa lite av alla härliga färska frukter och fixa vår egen juice. Så en stor vattenmelon, en enorm ananas och mango slank ner i matkassen.
För en gångs skull är man på rätt plats vid ganska rätt tillfälle. Oftast är det ju inte den veckan man är på plats som det är mangosäsong, sköldpaddorna kommer upp på stranden och lägger ägg eller manta ray passerar utan annan tid på året. Dock i Uvita är det viss knölvalssäsong dec-april med en hyfsad chans att få se val. Så vi bokade en "Whale & Doplhins" tur med lite snorkling till nästa dag.
Sen eftermiddag/kväll bodde barnen i poolen och till lunch serverades pasta med skinksås. Stor succe, nästan som hemma. Och inte minst smakade mjölken bra, vilken lycka!
Ny dag, nya möjligheter. Skulle vi få se en knölval eller ej. Dagen innan hade de inte gjort de men fyra dagar i rad före det. Vi var ca 10 pers i en båt med gottmom utrymme. Allt kändes seriöst och de visade respekt för djur och natur. Vi åkte runt ett tag och det dröjde säkert en timme innan vi i alla fall kom in i en flock delfiner. Det är ju alltid en speciell känsla med dessa djur. Sedan dröjde det säkert en timma och några enstaka delfiner till innan vi fick se skymten av en val som dök och försvann. Mäktigt, men lite antiklimax. Skulle den komma upp igen eller skulle vi tappa bort den? Det tog säkert en kvart innan vi fick en show till och sedan ytterligare en kvart i,nnan den tog ett mäktigt farväl, med en snygga stjärtvisning, och försvann. Magiskt, mäktigt. Som en extra bonus simmade en stor sköldpadda förbi just som vi skulle till åka och snorkla.
Snorklingen var knappt medioker. Vi såg väl några av de vanliga fiskarna, men av korallerna var det inte mycket som var levande. Tycker det börjar bli legio nu och man måste ofta långt ut till havs för att hitta fina rev. Troligen mer giftiga sediment med spår av människans dagliga värv som är orsaken, mer än globala uppvärmningen. En snabb, ovetenskaplig analys som kanske är helt fel.
Ändå kul att snorkla, man ser ju mångdubbelt mer än i Svedala och det är ju alltid fint med färgglada fiskar. Även om harmonin i snorkling kanske inte riktigt är närvarande när man har barn med. Alltid är det någons snorkel eller cyklop som läcker. Trots det är nog snorkling en favoritsysselsättning med barn.
Eftermiddag vid poolen och sedan gick vi ner till stranden för solnedgångsbad. Otroligt vackert och häftigt och väldigt lite folk på hela den stora stranden. Den enda smolken var att Ellinors cyklop slets av i en våg och försvann. Inte helt bra då det var barnstorlek och inte så lätt att få tag på härnere. Och vi hoppas på fler bra snorklingar.
Sista dagen slappade vi. Strandförmiddag fram till lunch, sedan pooleftermiddag och så avslut med solnedgångsbad på stranden. Barnen var i vatten från 9 på morgonen och till solnedgången. Vi tvingade dem att vara inne kl 1 - 3 för lunch och avhållsamhet från sol. Det är mycket hett och solen bränner rejält.
I morgon bär det av till Bahia Drake, också det med stora förväntningar. Dock har vi en tid att passa för en anslutande båt i Sierpe och alla här säger olika om när bussen går. Så just nu är det ett litet orosmoment.
Strax innan kl 5, just när vi blivit väckta för vår tidiga avfärd, började rummet skaka rejält och man kände sig helt plötsligt som den lilla skit man är här på jorden. Yepp, inget tvivel, det var en jordbävning. Faktum är att det knakade och skakade betänkligt i väggar och väggfästen. Hann precis börja fundera på hur man borde agera när det ebbade ut. Skulle gissa att det varade ca 30 sek totalt. Det var lite ståhej på radion om det senare och vi kollade upp på nätet sedan. 5.7 på Richterskalan 7 mil söder om oss. Men barnen sov tyvärr igenom det.
Bussen, ja, varmt och jävligt som nere hos han med hornen. Bussen tog inte den snabba vägen som jag tänkt utan kustvägen. Typ 1 timme längre än det borde ta, men vi slapp byta och fick en otroligt fin väg. Höga berg, djupa dalar och en härlig kust. Vi blev avsläppta i en, bokstavligt talat, dammig vägkorsning i Uvita. Now what? Som tur var fanns en restaurang som vi travade in på och beställde lite lunch. Samma gamla meny som den senaste månaden; Stekt fisk, kyckling eller kanske kött. Och ris, pommes och bönor. Medan vi väntade började jag höra mig för lite och gick en kort rekognoseringstur. De dröjde inte länge innan det fanns tre upplägg. Ett kasst, ett OK och ett dyrt(men prutat) med pool. Jag blev nedröstad, det blev det med pool. Kassan sinar...
En bungalow med sovrum, bäddsoffa och kök. Det visade sig sedan att vi än en gång var helt ensamma på stället. Vi har en snirklig och utsmyckad pool, med en liten (men snabb!) vattenrutschbana, helt för oss själva. Nu har vi ju inte åkt till kusten i tropikerna för att bada i en pool, men som komplement kan det kanske vara OK emellanåt. Så vi började med att gå bort till stranden, som visade sig vara nationalparken Parque Nacional Marino Ballena. Vuxna måste betala en dagsentre för tillträde. Helt OK eftersom belöningen är en av de vackraste stränder jag sett. Så långt ögat når ser man en ganska mörk strand, ett hav och en och annan människa - men nästan folktomt. Stranden kantas av palmer, tät skog och bakom den en grön vägg, en bergsrygg som dramatiskt skjuter upp i skyn. Om tidvattnet inte är för högt exponeras också en strand rakt ut i havet som slutar med en klippformation. Från luften ser det ut som stjärtfenan på en val. Kallas för "the Uvita Whaletail" (eller ibland "Moses passage"). Riktigt ballt!
Den mörka(oftast) sanden mot palmerna, den gröna fonden och stranden som skjuter ut i havet. All under överinseende av luftens pirater, fregattfåglarna (släkt med våra labbar) och pelikanpatrullen. Magiskt. Och det ljumma, varma, härliga, goa Stilla Havet. Man badar tills man tröttnar, inte för att man fryser. Problemet är bara att barnen aldrig tröttnar. De kan vara i hur länge som helst och leka och springa i vågorna. Så härligt att se den outsinliga glädjen som bara vatten kan ge. Eeehh, och Wii...
På vägen hem från stranden försökte vi få syn på krokodilerna som lever i floden som mynnar ut i stranden men utan resultat. Varningsskylten vid entren lockar ju. Sedan gick vi till en affär och köpte lite mat. Vi beslutade oss för att äta hemma dagarna här nu när vi har ett så schysst kök, och vila lite från standardmenyn. En juicemixer fanns också! Äntligen kan man köpa lite av alla härliga färska frukter och fixa vår egen juice. Så en stor vattenmelon, en enorm ananas och mango slank ner i matkassen.
För en gångs skull är man på rätt plats vid ganska rätt tillfälle. Oftast är det ju inte den veckan man är på plats som det är mangosäsong, sköldpaddorna kommer upp på stranden och lägger ägg eller manta ray passerar utan annan tid på året. Dock i Uvita är det viss knölvalssäsong dec-april med en hyfsad chans att få se val. Så vi bokade en "Whale & Doplhins" tur med lite snorkling till nästa dag.
Sen eftermiddag/kväll bodde barnen i poolen och till lunch serverades pasta med skinksås. Stor succe, nästan som hemma. Och inte minst smakade mjölken bra, vilken lycka!
Ny dag, nya möjligheter. Skulle vi få se en knölval eller ej. Dagen innan hade de inte gjort de men fyra dagar i rad före det. Vi var ca 10 pers i en båt med gottmom utrymme. Allt kändes seriöst och de visade respekt för djur och natur. Vi åkte runt ett tag och det dröjde säkert en timme innan vi i alla fall kom in i en flock delfiner. Det är ju alltid en speciell känsla med dessa djur. Sedan dröjde det säkert en timma och några enstaka delfiner till innan vi fick se skymten av en val som dök och försvann. Mäktigt, men lite antiklimax. Skulle den komma upp igen eller skulle vi tappa bort den? Det tog säkert en kvart innan vi fick en show till och sedan ytterligare en kvart i,nnan den tog ett mäktigt farväl, med en snygga stjärtvisning, och försvann. Magiskt, mäktigt. Som en extra bonus simmade en stor sköldpadda förbi just som vi skulle till åka och snorkla.
Snorklingen var knappt medioker. Vi såg väl några av de vanliga fiskarna, men av korallerna var det inte mycket som var levande. Tycker det börjar bli legio nu och man måste ofta långt ut till havs för att hitta fina rev. Troligen mer giftiga sediment med spår av människans dagliga värv som är orsaken, mer än globala uppvärmningen. En snabb, ovetenskaplig analys som kanske är helt fel.
Ändå kul att snorkla, man ser ju mångdubbelt mer än i Svedala och det är ju alltid fint med färgglada fiskar. Även om harmonin i snorkling kanske inte riktigt är närvarande när man har barn med. Alltid är det någons snorkel eller cyklop som läcker. Trots det är nog snorkling en favoritsysselsättning med barn.
Eftermiddag vid poolen och sedan gick vi ner till stranden för solnedgångsbad. Otroligt vackert och häftigt och väldigt lite folk på hela den stora stranden. Den enda smolken var att Ellinors cyklop slets av i en våg och försvann. Inte helt bra då det var barnstorlek och inte så lätt att få tag på härnere. Och vi hoppas på fler bra snorklingar.
Sista dagen slappade vi. Strandförmiddag fram till lunch, sedan pooleftermiddag och så avslut med solnedgångsbad på stranden. Barnen var i vatten från 9 på morgonen och till solnedgången. Vi tvingade dem att vara inne kl 1 - 3 för lunch och avhållsamhet från sol. Det är mycket hett och solen bränner rejält.
I morgon bär det av till Bahia Drake, också det med stora förväntningar. Dock har vi en tid att passa för en anslutande båt i Sierpe och alla här säger olika om när bussen går. Så just nu är det ett litet orosmoment.
