Jo, uttrycket "makes a good story" vet barnen vad det betyder nu. Jag förklarade att när nåt känns riktigt jävligt kan man alltid fundera på om det blir en bra historia av det efteråt. Just idag hade vi några timmar av den sorten, och jag är inte säker på att det är slut än.
Dagen började bra, vi myglade genom att bli åka taxi de två timmarna till byn där traktorn skulle gå upp till Rara Avis. Det känns aldrig bra när det finns möjlighet till vanliga bussar. Men denna gång var vinsten för stor för att låta bli. Vi hade behövt gå upp 4 på morgonen för en osäker busskombination eller bytt stad och hotell dagen innan.
Det började halvdassigt med att vi varken fick någon frukost eller matsäck med oss. Men taxichaffisen var av den reko sorten så han hjälpte oss med lite shopping på vägen. Frid, fröjd och på spår igen. Sedan traktortransporten, som först skulle ta 3 timmar och avslutas med en ytterligare timme guidad hike i prime regnskog.
Traktor med släp alltså och vi var de enda passagerarna. Började OK, lite skumpande genom kultiverad mark. Gradvis ökade regnskogen och på slutet var det tät, fin och orörd gammal skog. Vi såg Tucan, papegojor, örnar och inte minst den underbart vackra blå morph-fjärilen som är nästan 8 cm lång. De kom någon skur eller ett par de första timmarna, vilket är helt normalt i en regnskog. Men de sista 2 timmarna fullkomligt vräkte det ned. Vi på släpet med tak och nyköpta regnponchos som ramlade isär.
Och vägen. Helt osannolik. Helt obeskrivbar. Trots en traktor av modern sort var det ett otal antal gånger som man undrade hur de tänkt. Det kan aldrig gå. Och några gånger körde vi faktiskt fast. Och man funderade att om inte denna kommer loss, hur gör man då? Det finns ju inget sätt att få hjälp på. Sista 200 meterna av de 3 första timmarna körde vi fast så hårt att vi fick hoppa av i regnet och leran och gå.
Men väl framme efter 4 timmar var vi långt ute i ett reservat i regnskogen, alldeles bredvid en flod och ett vattenfall. Vi växlade med 6 pers som varit där före oss och skulle hem. Nu var vi helt ensamma förutom 2 personal varav 1 biolog och en ornitolog. Agenten som brukade boka deras gäster har blivit uppköpt så just nu finns ingen säljorganisation för stället så antalet gäster är endast 10 procent av normalt liksom personalen. Vi bor i hotellbyggnaden med 8 rum alldeles själva. Kan bli riktigt bra bara regnet slutar. Tyvärr fortsatte det hela dagen. De föregående gästerna hade inte haft regn och normalt är det torrt jan-mars! Just nu känns det tyvärr mer som ett lågtryck än en vanlig regnskogsskur.
Vi cocoonade hela eftermiddagen/kvällen försökte hålla modet uppe. Det fullkomligt vräker ner. Allt är fuktigt. Vad har vi gett oss in på?
Dagen började bra, vi myglade genom att bli åka taxi de två timmarna till byn där traktorn skulle gå upp till Rara Avis. Det känns aldrig bra när det finns möjlighet till vanliga bussar. Men denna gång var vinsten för stor för att låta bli. Vi hade behövt gå upp 4 på morgonen för en osäker busskombination eller bytt stad och hotell dagen innan.
Det började halvdassigt med att vi varken fick någon frukost eller matsäck med oss. Men taxichaffisen var av den reko sorten så han hjälpte oss med lite shopping på vägen. Frid, fröjd och på spår igen. Sedan traktortransporten, som först skulle ta 3 timmar och avslutas med en ytterligare timme guidad hike i prime regnskog.
Traktor med släp alltså och vi var de enda passagerarna. Började OK, lite skumpande genom kultiverad mark. Gradvis ökade regnskogen och på slutet var det tät, fin och orörd gammal skog. Vi såg Tucan, papegojor, örnar och inte minst den underbart vackra blå morph-fjärilen som är nästan 8 cm lång. De kom någon skur eller ett par de första timmarna, vilket är helt normalt i en regnskog. Men de sista 2 timmarna fullkomligt vräkte det ned. Vi på släpet med tak och nyköpta regnponchos som ramlade isär.
Och vägen. Helt osannolik. Helt obeskrivbar. Trots en traktor av modern sort var det ett otal antal gånger som man undrade hur de tänkt. Det kan aldrig gå. Och några gånger körde vi faktiskt fast. Och man funderade att om inte denna kommer loss, hur gör man då? Det finns ju inget sätt att få hjälp på. Sista 200 meterna av de 3 första timmarna körde vi fast så hårt att vi fick hoppa av i regnet och leran och gå.
Men väl framme efter 4 timmar var vi långt ute i ett reservat i regnskogen, alldeles bredvid en flod och ett vattenfall. Vi växlade med 6 pers som varit där före oss och skulle hem. Nu var vi helt ensamma förutom 2 personal varav 1 biolog och en ornitolog. Agenten som brukade boka deras gäster har blivit uppköpt så just nu finns ingen säljorganisation för stället så antalet gäster är endast 10 procent av normalt liksom personalen. Vi bor i hotellbyggnaden med 8 rum alldeles själva. Kan bli riktigt bra bara regnet slutar. Tyvärr fortsatte det hela dagen. De föregående gästerna hade inte haft regn och normalt är det torrt jan-mars! Just nu känns det tyvärr mer som ett lågtryck än en vanlig regnskogsskur.
Vi cocoonade hela eftermiddagen/kvällen försökte hålla modet uppe. Det fullkomligt vräker ner. Allt är fuktigt. Vad har vi gett oss in på?
