Tillbaka igen efter tre fantastiska dygn i Kuna Yala/San Blas. Äntligen lite medvind efter de senaste dagarnas lilla motvind. Det finns nog inget bättre än att vara på sjön när allt kommer kring. Fast vädret inte var på topp och det började lite surrealistiskt, eller vad man skall kalla det...
Uppstiging 4:30 för avhämtning på hotellet kl. 5. Puh, dessa ohemult tidiga mornar kan vi inte vänja oss vid. Ett under av logistik som i nån form av kontollerat kaos ändå visade sig fungera till slut. Vi fick knöka in oss i en 4WD tillsammans med tre andra. Det var upphämtning lite här och där och synkning av ett par bilar till. Det gemensamma för oss alla var att vi skulle ut till Kuna Yala/San Blas i någon form. De flesta till olika öar i olika boenden hos Kunaindianerna och sen vi som skulle mönstra på en båt.
Efter två timmars färd ut till den Karibiska kusten hamnade vi ute i en flodkrök för vidare transporter. Vi hade på vägen ut både fått visa våra pass och betalat en entreavgift för att få komma in i Kunaindianernas territorium. Transporten ut i arkipelagen sköttes av Kunas och efter en tids väntan blev vi plötsligt anvisade en båt och transporterade ca 15 minuter ut till en ö där Sacanagem låg tillfälligt förtöjd. Skepparen Federico och hans hjälpreda Armando tog emot. Vi fick inkvartera oss i hela förruffen med gott om utrymme för oss fyra. Sacanagem är inte en groteskt båt, utan en 43-fotare byggd för charter och kan ta ca 8 passagerare. Armando och Federico sover på däck.
Federico är en man som är svår att sätta nationalitet på. Han är uppväxt i Brasilien, har en fransk mamma men bor i Colombia med sin dito fru och har tre utflugna barn. En mycket intressant och inspirerande person i alla fall som har många strängar på sin lyra.
Jag skall försöka sammanfatta våra tre dygn på nåt sätt. Det första dygnet äntrade, något försenade, ett gäng på fem stycken Amerikaner och Panams. Det var Hollywoodreferenser, tatuerade tuttar och marijuana på fördäck. De var nog den surrealistiska biten. Frederico var inte böjd med dem och det blev några konfrontationer. Det var sådana overkliga(fåniga) konversationer i detta gäng så att man bara häpnade. Men en inblick i en annan värd.
Nog om det dygnet för dagen efter byttes de ut av tre supergoa jänkargrabbar och vi blev ett riktigt kul gäng och hade riktigt skoj tillsammans alla nio ombord våra två sista dygn. Alla gillade kidsen skarpt och jag måste säga att de sköter sig otroligt bra. Vi får så mycket komplimanger. I det här fallet trodde man de skulle tycka det var en nitlott att hamna på en båt med en familj. Jag brukar känna mig som nitlotten i dessa sammanhang. Men vi blev t.o.m seriöst inviterade till ett extra dygn av Federico. Han försökte på allvar övertala oss men vi såg ingen möjlighet till det då vi hade ett flyg att passa alldeles för tidigt dagen efter. Det kan gräma mig lite denna otur med flyget, hade varit så kul med ett dygn till.
Hursomhelst, dagarna förfölt med frukost runt 8, sedan badning/snorkling eller kanske en rundtur på närmaste ö (man ligger på svaj). Alla öar här har kolospalmer i mitten, sandstrand runtom och man går enkelt runt den. Oftast vadande i ett ljummet kristallklart vatten, även om Stilla Havssidan faktiskt var varmare. Innan lunch sedan förflyttning ca 1 timme till nästa ö och repetera programmet från efter frukost. Likadant till middagen efter en ny förflyttning.
Variationen kunde vara om något skulle handlas. Då lade vi till vid en bebodd ö. På de bebodda öarna bor indianerna oerhört tätt eftersom öarna är så små. Taken på hyddorna tar i varandra och avbryts bara av "dasspirar" ut i havet. Ja, det är det som är avloppet. Federico känner många på dessa öar så han var en perfekt guide. Så förflöt våra dagar. Vi fick några bra snorklingar med superfina rev, men faktiskt inte supermycket med fisk. Även om man såg de vanligaste.
Mat och väder då? Federico var en bra kock, även om det inte var vita dukar och linneservetter. Det mesta var fisk köpt av Kunas eller några egenfiskade. Vi fick tom languster en gång och rom före maten. Vädret däremot var inte perfekt. Mestadels mulet morgon och kväll med växlande molnighet/mulet mitt på dagen. Kunde helt klart varit bättre, men även sämre. Sammanfattningsvis supernajs dagar och vi lämmade dem med en tår i ögonvrån.
Den omvända logistiken fungerade och helt plötsligt knackade en båt på vårt skrov och det var dags att lämna. Hur det gick till är lite magiskt. Men allt fungerade utan missöden och vi var tillbaka på hotellet vid halv två.
