Blev till slut 25 timmar dörr till dörr, varav uppåt 20 ombord på flygplan, p.g.a förseningar på de två första benen. Orosmomentet var egentligen snöstormen och ishalkan, vilket fick mig att fundera på om jag över huvud taget skulle kunna skulle kunna ta mig till Arlanda i vinternatten genom de djupa och mörka Roslagsskogarna. Det flöt dock på - om än i sakta mak. Problemen började istället när vi bordat planet och börjat andas ut. 1 timme fick vi sitta i planet på Arlanda innan det lyfte, och 2 i London. Det ledde till en guidad tjurrusning genom JFK i New York för att hinna med planet till San Jose. Så klart att inte bagaget hann med. Och American Airlines-flighten var rätt usel. Ingen middag trots middagstid på en 5,5-timmarsflight, utan bara en sketen macka med plastost och sunkigt plan.
Så nu sitter vi här 1200 m öh, ganska slut på ett flygplatshotell, och skall sova några timmar innan vi flyger det allra sista benet upp till vårt startpunkt som är El Salvador. Masterplanen är sedan att ta oss ned genom El Salvador, Honduras och Nicaragua tillbaka till Costa Rica för att möta familjen och skicka hem Johan.
Men den stora molnet just nu är bagaget som vi försöker omdirigera till San Salvador. Det är ju inte helt optimalt att vi inte är kvar. Johans rygga är hittad i NY, men min är fotfarande fortfarande försvunnen. Illa, men hoppet är väl det sista som överger en...
