Kändes nästan som ett mirakel när vi på måndagsmorgonen fick info om att mitt bagage var lokaliserat och på samma plats som Johans, dvs i Costa Rica, och skulle fraktas till El Salvador med Taca Airlines kl. 14. Vi var dock tvungna att hämta bagaget på flygplatsen.
Efter en frukost tipica med såklart böngegga gav vi oss iväg för att göra stan iförda vära nyinöpta banlonkalsonger. Eller nylon eller nåt annat vidrigt material. Jag tänker inte gå in på konsekvensen av detta plagg efter en dag i 30+ gradig värme, utan fokusera på de andra attraktionerna. San Salvador, denna ändå hyfsat negativt mytomspunna stad, uppfyllde nog våra förväntningar ganska väl. En ganska, normal latinamerikansk stad med mycket halvorganiserad gatuhandel som gör trottoarerna oframkomliga men nära till möten. Livlig trafik, mycket ljud och människor. Attraktionerna i det historiska centret begfänsade dig sig till nåt halvfint torg, en stängd katedral och kyrka med en annorlunda framtoning. Det roligaste är dock att bara glida fram i vimlet och hälsa på människor, köpa färska fruktjoser eller andra småsaker som ger anledning att öva upp den usla spanskan. Jag måste säga det igen att människorna är otroligt trevliga och har väldigt nära till ett leende. Det gör det hela så himla mycket roligare. Och inga inkastare eller försäljare av krimskrams som förstör ens tillvaro.
På alla timmarna downtown såg vi inte en enda turist eller västerlänning. Det får jag nog anse som unikt i en huvudstad, kan inte påminna mig om att det inträffat tidigare. På vårt hotell bor det i och för sig ett par men det är de enda. Så det är inte konstigt om engelskan är kass. Samtidigt blir det rätt kul att kommunicera och till slut kan man hitta ganska rätt. Lite spanska, lite engelska och lite leenden är ofta en ganska framgångsrik väg.
Så blev det dags för flygplatsäventyret. Vi åkte en kollektivtaxi ut men det var bara vi som skulle med. Än en gång, var är alla? Efter att ha kastats fram och tillbaka mellan flygbolagen som utpekade på varandra som ansvarig fick vi komm in i ankomsthallen vid bagagebandet. Där låg våra väskor, halvöppnade och troligen genomgågna, men en snabb koll och känslan var att allt var med. Då började nästa problem. Vi hade ju passerat ut igår och då lämnat utresehandlingarna och det var vårt fel att vi inte berättat för tulltjänstemannen att han skulle lägga dessa åt sidan tills vi fick vårt bagage. Det slutade med att vi tillsammansmed dem fick leta igenom alla(!) buntar med gårdagens inresehandlingar för att hitta våra. Kändes lite underligt med i de sista 20%-en dök de upp. Otroligt. Allt klart och vi kunde spatsera ut med våra ryggor och solsken blick!
Jag kan för övrigt berätta att det vanligaste namnen vid inresa till San Salvador Intnl. Airport den 15 jan 2012 är Rodriguez och Martinez samt en och annan Escobar.
En middag i de finare delarna av stan på kvällen efter ett besök vid revolutionsmonumentet. Bredvid monumentet ligger Hotel Sheraton och utanför stod 30-50 militärpoliser beväpnade med automatvapen. Typ med max 20 meters mellanrum. Overkligt. Och man känner sig lite uttittad när man börjar gräva i ryggan efter kartan. Men när de fattat galoppen så skramlar de fram och frågar om vi behöver hjälp istället. Än en gång glada miner och varma leenden fast med handen på en osäkrad Kalsjnikov eller dylikt.
Nu drar vi ner till Stilla Havskusten någon eller några dagar för att få oss något dopp eller två i det blå. Sedan tar vi troligen västerut och på högre höjder bland kaffeplantage och vackra vyer i Ruta de las Flores. Ingen aning om internet funkar där och därmed nästa uppdatering.
