Det var lite bökigt att hitta bra rum i Leon. Vi gick runt med ryggorna i tokhettan med svetten rinnande i säkert en timme innan vi fick ge upp och ta en kompromiss. Den usla sömnen från natten innan gjorde inte saken lättare, så det blev inte prisvärt (La Casa Leonesa). Sen en sen men lång frukost på El Desayuno innan vi försökte vila oss i form några timmar. Vilket var lättare sagt än gjort. Kroppen ville inte vakna även om vi lyckades få igång huvudet, så det krävdes en del vilja att göra en utbrytning ur rummet. Uppgiften framför oss var att hitta någon slags vulkantur nästa dag. Vulkaner är ju allstedes närvarande i Centralamerika(inte minst i El Salvador) och det finns en "rutt" från Mexico i norr till Panama i söder, Ruta de las Volcanes, främst i marknadsföringssyfte. Leon skall för övrigt vara ett bra ställe att utforska vulkaner.
Ytterligare några varv på stan, men denna gång till olika turarrangörer. Det fanns inte så mycket som gick av stapeln redan nästa dag, men en två- och endagars fick oss nästan på knä av beslutsångest. Vi kommer nog för resten av vårt liv ångra att vi inte sov under bar himmel alldeles nedanför kratern på en aktiv vulkan...Det blev en endagstur uppför Cerro Negro(726 m.ö.h) istället med bestigning, kraterkoll och sedan "snowboarda" ner - en adrenalinkick istället för att gå ner. Eller sitta som typ pulka.
Leon annars är hot as hell, riktig jobbigt emellanåt. Under revolutionen på 80-talet var detta Sandinisternas fäste och här utkämpades en del strider. Detta påminns man om än idag i form av stora väggmålningar, i vissa kvarter, av blodiga sammandrabbningar. Ännu tidigare historia påminns man om i form av en del kolonial arkitektur.
Nattens sömn blev dålig, trots den stora tröttheten lyckades vi inte komma i säng tidigt. Rummet var mycket varmt och saknade fläkt, AC hade vi dealat bort. Möss förde oväsen i väggarna tillsammans med ett brummande, odefinierbart ljud någon annanstans ifrån. Och som grädde på moset några elaka myggor. Men kl 7 var det ändå rise & shine utan pardon då vi skulle på vulkanturen. Efter en halv-OK men inkluderad frukost, släntrade vi iväg till Tierra Tours för att möta våra medresenärer. Vi var 11 st allt som allt. Förutom oss var där jänkare, kanadicker och en tyska. En timmes färd med minibuss till parkstationen för inskrivning. Intressant att se landsbygden som blandar och ger fina bilar och avancerade jordbruksredskap med häst och vagn samt tjurar som drar upp vatten ur flera hundra meter djupa brunnar.
Vi parkstationen fick vi vår utrustning i form av en bräda och en ryggsäck med skyddsutrustning. Ca 1.5 timmar tog det att gå upp till kraterkanten. Vi passerade några nya kratrar på vägen varav den senaste var knappt 15 år. Hettan var uthärdlig pga en stundtals ganska hård vind, men det var bitvis brant och i alla fall lite jobbigt. Otroligt fin vy vid kratern och man kunde se några vulkaner på La Rutande las Volkanes fortsätta norröver och bort i horisonten. Det häftiga var att aktiviteten visade sig i att det rök lite här och var samt att marken var alldeles het om man kände på sanden.
Sen bar det utför vulkanen, som i en pulkabacke. Lite overkligt kanske, men ganska ballt. Det gick fort utför de ca 500 meter det var ner, och med munnen full av vulkangrus. Kanske lite över förväntan skoj, och över förväntan mycket grus och smuts, trots skyddsoverall och dito glasögon.
På eftermiddagen i Leon sedan gick vi på en bar och såg FC Barcelona och Real Madrid spela kvartsfinal i Copa del Rey. Dessa spanska lag röner enormt stor uppmärksamhet här så matchen var ett stort evenemang. Och det var en riktigt bra match och en otrolig stämning i baren! Som på en svensk pub när Sverige spelar viktiga matcher.
Då var våra dagar redan räknade i Leon, och vi planerade för ett av våra huvudmål nästa dag. Isla Ometepe. En ö i Lago Nicaragua som består av två vulkaner, varav den ena aktiv. Lago Nicaragua är en stor insjö där det bl a finns en av världens farligaste hajar, bullshark. Även om den nuförtiden är nästan helt utfiskad.
Lite besvikna känner vi oss nog på Leon. Vi valde in i det sista på om vi skulle åka till Leon eller Granada, och kanske valde vi fel. Båten till Ometepe går från Grenada så vi får se om vi hinner få någon uppfattning. Leon kändes inte riktigt så fräscht som vi hoppats, och dessutom hittaden vi ju inte riktigt bra boende. Kansken blev vi bortskämda i El Salvador, där allt flöt vår väg. Så kommer vi i alla fall ihåg det nu.
