Örnen har landat - Arlanda

Sista boendet - Heliga kor och andra djur...


Jobbig men hysat fungerande flygresa. 25 timmar inalles dörr till dörr med en timmas försening från London samt att bagaget inte kom med oss.

650 mil avverkades i Indien med en genomsnittshastighet av ca 45 km/h. Vad gäller i finns infrastrukturen finns det en heöl del kvar att göra i detta land.

Vi gjorde av med ca 450 kr/dag "all inclusive"(transporter, boende, mat, souvernier) dvs alla pengar från landning till takeoff. Föräldrapenningen har alltså med råge täckt våra omkostnader. Och tack vare denna har familjen tillbringat nästan två månader tillsammans, dygnet runt, i ett rum utan kök utan TV, radio och leksaker - men med mycket böcker. Barnen har varit helt fantastiska och haft enorm glädje av varandra och tvingats till mycken kreativitet och uppfinningsrikedom vad gäller lekar och tidsfördriv. Maten har varit ett problem men det har fungerat hjälpligt. Och den nya tillvaron har varit föremål för mycken frågor och funderingar, främst såklart för Elias. En svårslagen lärobänk...

Vi har idag firat med kött, rödvin, champange och en kartbok där nya planer smidits. Det finns mycket kvar att se och göra!


Den slutgiltiga rutten

Blodpudding, julskinka och kottbullar - Chennai/Madras

Sa fullborades resan aven rent tekniskt. Vi tog oss kommunalt in till Chennai/Madras. En timme tog bussen till sodra delarna och tva timmar in till city. Bara for att forsta trafiksvarigheterna har.

Nar bussen kom in till var station tankte jag att det var tur att man inte akte med denna och att alla skall av har. Den var helt smockfull. Men det var bara en som skulle av...

Sa det vara bara att kno saj in for en staplats. Barnen blev snabb erbjudna platser och Elias krop upp i en stor Indisk kvinna kna och borrade in sig i barmen. Men Ellinor vagrade sa klart, hon har borjat utveckla en fobi mot Indiska kvinnor tror jag. De nyper henne alldeles for hart i kinden, sa vi har fatt borja saja till nu.

Hursomhelst sa fick vi sta dar. Anna och Ellinor fick sitta efter en timme. Jag kan saga att Chennai, eller Madras som ar det gamla namnet, var en stor besvikelse trots att vi hade laga forvantningar. Blaaaaa en riktigt skitstad. Har intet annat att formedla. Vet inte om man iofs inte om man har ratt att uttala sig efter bara nagra timmar. Enligt var guidebok ar det dessutom en av varldens mest ohalsoamma stader, men de har bra sjukvard...

Men det var varat intryck och vi var glada att vi kunde lamna i solnedgangen. Pa bussresan satt vi och fantiserade om vad vi skulle handla och ata nar vi kommer hem. En tur pa Flygfyren(stor-ICA hemma) star hogs pa var onskelista nu. Hogst upp pa barnens lista ar bl a blodpudding, leverpastej, kottbullar och julskinka(!). Annas och min innehaller "kraftigt" rott vin, saftig kottbit, morkt brod, Vaddoskinka(riktigt rokt skinka) och starkt gott kaffe.

Nu badar vi oss i form sista tiden innan hemresan. Den sista resan ar lite tuff resan och kommer att ta 24 timmar dorr till dorr, varav 11 timmars flyg till London. Jobbigt med byten, vantetider, resor nar man inte far en sammanhallande sovtid.

Simma lugnt...

Framme, typ - Mamallapuram

Vi hade tur. Bussen var sen sa vi slapp bli avslangda vid en motorvagsavfart i morkret. Det blev 7.30 istallet och dar stod fyra rickshawer och bildade kartell. Jag har sallan kant mig i sa daligt forhandlingslage. En 11 timmars nattbussresa med usel somn pga usla vagar. Stundtals holl vi pa att kastas ur vara saten av groparna i vagarna i kombination med hog fart. Sa trott, trott familj, och inga alternativ inom synhall. Det vara bara att forsoka se ut som man hade kontroll pa situationen, ta ett djupt andetag och fraga om priset till busstationen i narmsta stad. Men dom om min forvaning da det visade sig vara ett helt ok pris. Sen sade det bara pang, pang, pang sa var vi framme i Mamallapuram.

Rummet i Mamallapuram blev till slut riktigt bra. Direkt pa stranden, pa andra vaningen i ett fyrrumshus med egen balkong och vagornas brus.

Mamalapuram ar ett varldsarv pga av en gamla stenhuggartraditioner . Har finns ett strandtempel i sten samt att i omrade runtomkring finns massa grottor, tempel etc huggna direkt pa plats ur berget. Stora uthuggna grottor och "byggnader" tusen ar gamla. De far verkligen vara hallristningar att blekna...

Men det ar ocksa en fiskeby med en lang strand. Och har visade det sig att man kan aka direkt till Chennais flygplats for ca 100 SEK, vilket gjorde att vi beslutat oss for att stanna har och ta en dagstur in till Chennai. Vi ar framme med andra ord!!! Efter 650 mil over risfalt och alv, stock och sten, hoga berg och djupa dalar sa ar vi bara en taxiresa fran flygplatsen och hem. Det kanns verkligen jattekonstigt!!

Mamalapuram ar for ovrigt en liten by med en bra atmosfar. Har ar resenarer och infodingar(fiskare och stenhuggare) an sa lange en bra mix. Dock ar det ratt skrapigt vilket gor att denna inte skulle duga som en stor badort for europeer. Men det ar trevlig anda. Man for kryssa mellan, de sakert 100 fiskebatarna, och de sedvanliga korna nere pa den narmsta stranden. Endast 5 parasoller finns for uthyrning(till en tredjedel av priset i Varkala) och det ar anda inget problem att hitta ett. Parasoll ar ju nodvandigt med barnen och vi ar noga med solskydd, solskyddsklader och sant. Fisknat ligger overrallt och skrap. Men det ar helt OK efter nastan tva manader i Indien. Vi trivs bra och de har hyfsad fisk pa menyn. Dock inte lika bra som i Varkala for den var bitvis gudomlig.

Sa en Chennaidag blir det och troligen en utflyt till en krokodil/reptil tjofras som skall vara serios och bra. Men i ovrigt badar vi och vilar oss i form for hemresan.

Cykelrickshaw - Madurai

Detta maste val vara Indien for de flesta?

Råtthål - Madurai

Annu en frukost med statliga tempel i bakgrunden...

Vi anlande Madurai vid halv tio-tiden pa kvallen. Eftersom det i stort sett ar sakert all Ellinor sover da kandes rum som ett litet problem. Det blir lite val bokigt att kora det vanliga stuket, vilket gjorde att vi ringde nagra hotell men alla var fulla. Sa vi fixade ett boende via en resebyra i Kanyakumaki. Aldrig kul att kopa grisen i sacken, jag gillar battre att se vad jag koper forst.

Och mycket riktigt sa var det ett råtthål vi hade fatt och vad mera var sa hade de inte nag on aning om bokningen. Lakanen var skitigas liksom allra varst sa var kuddarna det. I sana lagen ar man glad att man har orngott med sig, aven om de nog var skitigare an kuddarna vid det har laget. Men det var i alla fall var egen skit...

Madurai ar val en ganskal normal indisk storstad bortsett fran de fantastiska templen som stan ar centrerad kring. Ett antal majestatiska torn pa tempelomradet hojer sig over staden och utgor ett landmarken nar man skall navigera.

Templet i sig var helt otroligt. Ett sant dar stalle med nagon atmosfar som bara gor att man vill sitta kvar och titta pa allt som hander och sker. Det var verkligen mycket aktivitet dar. Ca 15 000 manniskor strommar igenom per dag och ca 55 praster arbetar heltid. Det mest fantastiska ar nog att det gors pa samma satt som det gjorts i kanske 2000 ar. Det ar som om vi skulle ha ett stort, fullt aktivt asatempel pa Sergels Torg i Stockholm. Sa "primitivt" kandes det. Men ett fantastiskt spektakel och det hande saker hela tiden. Tempelelfant, processioner, folk som bad , offrade etc till Shiva, Vishnu, Krishna , Hanuman och allt vad det hunratusentals gudar heter som omfattas av hinduismen. Helt fantastiskt stalle i alla fall!

Men efter tiden i Kerala, och speciellt Varkal, hade vi nastan glom bort hur det kandes att knappt kunna rora sig i en storstad utan att kanna sig betrakta som en rockstjarna hela tiden. Och problemet med mat till barnen var tillbaka. Det ar logn i h...e att fa okryddad mat emellanat. Och vad annu jobbigare ar ar att fa tag i kott. Och da ar det bara att glomma biff och skinka, men det galler ju nastan hela Indien . Man far vara glad for kyckling eller fisk. Tror vi hittade tre restauranger i Madurai som inte var "pure veg" och hade kyckling och eller fisk.

Vi blev kvar i ratthalet i tva dagar och besokte templet flera ganger for den harliga atmosfaren. Men vi hann aven med en tur till Gandhimuseet som var riktigt bra. Dar hade den blodiga tunikan han hade pa sig nar han blev skjuten . En riktigt stor man, Gandhi och vi blev sugna pa att se filmen igen.

Summa sumarum mycket bra dagar i Madurai och templet kommer mycket hogt upp pa var Indien topplista. Nu hade vi en tuff resa kvar. Nattbus till ett varldsarv strax soder om var slutdestination Chennai/Madras. Mamallapuram. Det tuffa i denna var att vi skulle vara tvugna tt byta transport kl 5 pa morgonen och kliva av vid en motorvagsavfart for att hoppas pa vidare transport. Kanns halvkul med barn men det ar bara att bita ihop.

Coolaste backpackern - Kanyakumaki

Det skall bojas i tid!

Sista tagresan - Kanyakumaki

Formodligen den sista tagresan pga fullbokade tag.

Romantik i kubik - Kanyakumaki

Vi tog ett tag till Indiens allra sydligaste spets. 3,5 timmar om jag inte minns fel. Lite trubbel nar vi skulle ga pa for taget var helt fullsmockat och vara platsreservationer skulle inte galla forran nagon timme senare. Sa nar vi star utanfor taget med rycksackar, vagnar och trunken och undrar hur vi skall fa plats sager nagon dem gamla kanda frasen 'the train is leaving". Da trycker jag bara in allting och oss sjalva mellan nagra manniskor som hanger i dorren och pa nagot magiskt satt sugs allt och vi in i taget och sprids ut har och dar i vagnen. Taget lamnar stationen...

Bekvamt, nej men vi ar med, pa vag mot Kanyakumaki, det allraq sydligaste av Indien oh dar vi sen skall byta kurs och satta den mot var slutdestination i Indien, Chennai/Madras. Men an har vi nagra ben kvar...

Nar val taget toms en timma senare i Trivandrum och vara sittreservationer borjar galla ar vi nastan ensamma i vagnen. Hade nog suttit battre med reservationen pa den andra strackan. Indisk logik kanske?

Forvantningarna var laga pa Kanyakumaki. Mera bocka av och byta kurs. Men denna gang var det langt over forvantan! Vi fick ett jattebra boende med balkong och havsutsikt mot Sydpolen. Det blaste ratt in i rummet vilket gjorde att varmen var uthardlig. Stan var iofs trist och inga bra matstallen men nere vid sjalva spetspunkten sa att saga var det lite magiskt faktiskt. Det ar tydligen ett "must see" for indier men onamns inte sa mycklet i vara guidebocker.

Vi gick dit pa eftermiddagen och det var lite vilt liv dar med ungdomar som badade med kladerna pa pa den lilla strandremsan mellan klipporna dar. Vi satt ganska lange och bara tittade pa folk, vadade, fotade och hade det allmant mysigt. Sa vi beslutade att ga tillbaka i solnedgangen igen.

Sagt och gjort. Dom om var forvaning men det var masor med folk. Nastan bara indier och det kandes som att komma till nagon annans fest pa nagot satt. Kalasfin solnedgang och bilden ovas visar Elias tittande pa de sista skarvorna tillsammans men nagra infodda. Mycket romantiska solnedgangsbilder av par i solnedgangen med havet bakom sig. Vi fick som vanligt posera pa en hel del. Det ar lite jobbigt att var sahib och memsahib. Kanns konstigt att man skulle vara nogon speciell person bara for sin hudfarg och som de ar djupt tacksamma for att fa vara pa bild tillsammans med. Kan inte vanja mig riktigt.

Men en natt fick racka och nasta dat tillbringade vi mestadels vid havet langt ute pa en stenpir och filosoferade. Elias har fatt mycket funderingar i huvudet vilket ar jattekul tycker jag och ett stort syfte med resandet. Typ Vart slutar havet? Universum, Religion, Fattiga och rika, Kolonialism? Varfor, varfor, varfor...

Dagen slutade bland fiskarhusen nere vid havet. De drabbades hart av tsunamin 2004 och jag kan inte forsta hur nagon har overlevt. Men dar satt de som var kvar, livs levande och lagade sina nat och bajsade sanden.

-"Mamma, vad ar en tsunami?"

17.15 andrades kursen till nordvast och sista(?) tagresan avgick mot Madurai.

Finn din inre delfin - Kerala/Varkala

Har varit problem med internet sista veckan samt att mobiltelefonuppdateringarna inte funkar har ner. Tragiskt, det var ju helt perfekt. Men nu har jag lyckat scouta upp en dator i alla fall.

Sa forflot veckan i Varkala. Harliga, obekymmersamma dagar. Men New-Age mambo jambo, yoga, hitta dig sjalv, delfinmusik ar trenden for dagen dar. Manga vasterlanningar som vill hitta sig sjava i lotusstallning pa klippkanten, spa sin framtid i tarokort eller helt enkelt bara finna sin inre delfin borta fran stress i forlovade India land hittade nog sitt lystmate i Varkala.

Men Mambo-Jambo ar inget for oss. Daremot hade vi problem med varmen sa vi holl oss nog inom en radie av 100 m fran hotellet hela veckan. Det var faktiskt inte riktigt skont. Vi klangde alla 6 under ett parasoll pa stranden(det var ockermassiga turistpriser pa dessa) och kampade trapporna uppfor klippan for lunchrasten. Det gick inte ens att ga i sanden, da det var som att ga pa glodande kol. Otroligt hett och risk for brannskador pa fotsulorna.

Sa mesta tiden tillbringades i de stora vagorna i vattnet. Fruktansvarty stora vagor stundtals och vanten-i-tvattmaskinen liknelsen sitter bra. Men med lite flyt gar det att surfa pa en stor vag pa magen i till stranden. En overlagsen kansla! Dock alltsomoftast tumlade man hjalplost i vagens vald.

Elias och Ellinor var svara att fa ur vattnet och alskade vagorna. Elias ar imponerande oradd och duktig, bara han har cyklopet pa sig for vatten i ogonen ar det varsta man livet kan utsatta en for. Det var bara farmor som hade lite problem med barnbarn och vagor. Elias tillbringade for ovrigt sa mycket tid i vattnet att han har ett vitt marke i ansiktet efter cyklopet. Paminner om en storre variant av nappmarket han fick pa, efter missodet med solreflexen, nar han var fem manader...

Maten funkade bra for barnen i Varkala. Helt anpassade menyer att tillga, brunt brod har och dar och personal som forstar vad att "no spicy" inte betyder "not so spicy". Barnen fick ata upp sig lite men Ellinor fick lite magproblem som kanske motverkade det hela.

For oss vuxna maste jag saga att fiskmenyn var imponernade. Supergod och billig helt dagsfarska och for oss exotiska fiskar. De flesta restaurnger kundehantera ravarorna ocksa. Fem ryggsackar for maten!

I Varkala fanns det aven mycket svenskar och en hel del barn. Fran att ha traffat ca ett par svenskar i veckan kunde man nu hora svenska lite har och dar. Samt aven en hel del barnfamiljer pa badsemester. Sa det blev lite lugn och ro fran uppmarksamheten for vara barn.

Men allt gott har sitt slut och efter Varkala var farmors och farfars semsestervisit slut. De tog en taxi till flygplatsen och vi ett tag soderut mot Indiens allra sydligaste spets.

Balkongnedgang - Kerala/Varkala

Ellinor i solnedgangen fran var balkong. Over 30 grader pa kvallarna efter solnedgangen...

Blue Marlin - Kerala/Varkala

Fish and Chips pa Blue Marlin ar en barnfavorit. Underbar fisk har i Varkala!

Badsemester - Kerala/Varkala

Tjocka slakten pa norra klippan i Varkala, Kerala.

Husbat - Kerala/Backwaters

Vart hem under ett dygn i Keralas backwater.

Hett som i helvetet - Kerala/Varkala

Sa nara, sa nara att vi kom till Lackadiverna. Men baten dit blev installd och det ena med det fjarde gor att det nu kanns som ca 5% chans att vi kommer ut. Vi har nog accepterat att det inte blir sa men inga dorrar stangs helt.

Hursomhelst sa fick vi ta en taxi ner for bergen for att hinna med var husbat i backwaters. Det var forsta gangen vi "fuskade" och antagligen den enda. Men vi var nog varda det denna gang i alla fall. Sa vi kom ombord pa var husbat och tillbringade nastan ett dygn kuskandes i de for Kerala sa beromda backwaters. Ett unikt system av kanaler och sjoar som spanner over ett stort omrade med massvis med manniskor som livnar sig pa fiske och risodling i dessa landskap. Det narmaste jag kan komma pa ar Amazonas eller Orinocodeltat i Venezuela - fast utan regnskog. Eehhh... I alla fall nara...

Ett helt OK dygn med bra mat sa men kanske nagot under forvantningarna. Tror att var rutt inte var helt optimal. Men det var skont att glida runt och bara luta sig tillbaka.

Vi blev sedan ilandsatta i Allepey och sedan jobbade vi oss vidare ner mot badorten Varkala mha lokalbussar. Mycket bra kampat tycker jag. Det ar for skona dessa lokalbussar och vi tror inte att var packning skall fa plats i trangseln men pa nat satt gar allt in. For bagageutrymme finns inte pa dessa bussar. Men det ar ett roligt satt att resa pa, roligare an att sitta med nasan innanfor en A/C/-ruta och overlagset titta pa pobeln. Nae, kavla upp armarna och delta istallet.

Men i den fruktansvarda hettan som rader pa dessa breddgrader kan jag garantera att kallingar o.dyl. kanns helt overflodigt efter ett par timmar pa ovan namnda buss. Det ar sa att man ar sugen pa att sitta kvar till andhallplatsen och ga av sist av risken att gora bort sig nar man reser sig upp. Jag stannar dar och lamnar detaljerna men det gar nog att forestalla sig...

Som sagt ar det olidligt varmt har nere. Det ar inte ens skont pa kvallarna. Kan inte komma ihag denna varme senast men det maste varit Samoa. Nar man blir svettig pa overlappen kl 23 pa kvallen fast man bara sitter och relalalaxar - da langtar man efter en svensk sommar i yllestall. Jag rakar for ovrigt nudda min fleece bland packningen ibland har nere och undrar vilket brott som kravs for att behova ta pa sig denna. Det ar ett helt osannolikt plagg. For att inte tala om understallet jag anvande pa natterna for nagra veckor sedan. Idiotisk uppfinning...

Varkala ja. Kom vi fram till till slut efter en svettig men kul fard med lokalbefolkningen. Detta ar en av Keralas tva major badorter och en hel varld fran det Indien vi varit i. Okryddad mat, ratter man kanner igen hemifran och ratt mysigt. Mysigt ar ju inte ett ord som jag direkt associerar med Indien annars. Ett annat ord som funkar pa Varkala ar nog spektakulart. For har ligger hotell och restauranger langs med en rod klippkant och stranden ligger nedanfor nabar enbart via trappor. Men det ar nog lite for exploaterat for var smak. Tror dock vi kommer att ha ett bra badliv har nagra dagar - om vi klarar hettan. Vi har dock ett bra rum med havsutsikt och sjobris, det tog mig sakert tva timmar att scouta upp detta. Dock inte nara stranden eftersom den ligger nedanfor klippan - inte helt optimalt i mina ogon. Men anda, annorlunda och ratt najs solnedgangar fran balkongen.

Och kackerlackorna har atervant glomde jag beratta! Inte folkvagnsstora med tarmar och sa an men i Kochi hade vi en ganska stor, kanske 4 cm i alla fall. Fran att varit en skrackinneboende forr kanns det mer som att det ar konstigt utan. Som en vinter med 10 plus. En stor spindel hittade vi idag ocksa, annars har det varit lugn pa labbiga-insekter-fronten so far.

Anna ar pa battringsvagen men Ellinor akte pa en ny feberkorare idag. For se vad det blir av denna men det gick inte att halla henne ifran havet i alla fall sa det ar nog ingen fara pa taket.

Elefanttvatt - Kerala/Kardemummabergen

Tvatta elefanten efter ridturen var en hit for kidsen...

Elefanter och vanilj - Kerala/Kardemummabergen

Vi har bestamt oss for att aka buss upp i bergen, trots att alla vill salja pa oss en taxiresa upp. Sa vi gar upp vid 7 och jobbar oss in till busstationen via farjor och allt. Vi hamnar pa en buss som saknar all form av bekvamlighet. Vet inte hur man skall beskriva den men den maste vara fran 60-talet som senast. Inget nackstod, bara bankar och bagaget far vi lagga framme hos chaufforen. Paminner om skolbussarna man aker runt med i Guatemalas. Det ar ratt kul trots allt och ett litet aventyr. Problemet for oss ar att vi inte hann med frukost pa morgonen och eftersom vi blev paslangda pa bussen och den drog direkt efter vi anlande stationen kurrar det i magen. MEn vi samlar ihop vad vi har vilket visar sig varar smalt Kexchoklad som farmor och farfar kopt pa Arlanda. Kanonfrukost.

Sen barkar det av upp i bergen. Vi far byta buss en gang och aker sedan upp pa 1000 meters hojd. Klimatet blir markbart behagligare men resan ar stundtals komiskt. Man kan val inte annat an skratta nar det stupar ner pa sidorna och chaufforen kor som en galning. Det ar bara att tuta och kora, och vi har nog avverkat arets Lisebergstur i alla fall. Vilken berg- och dalbana stundtals! Men mycket vackert! Gummiplantager som overgar i te- och kryddodlingar samt hoga berg och djupa dalar.

Sedan blir vi, fast vi inte visste det, motta pa stationen i Kumily. Jag surrade lite lost med agaren pa forra stallet vi bodde pa och han hade ordnat det for oss. Vilken lyx. Och rummen vi fick var vekligen super och till ett hyfsat pris i alla fall. Inte billigt men inte "ranade" som i Kochi.

Forsta dagen aker vi pa en kryddtur. Det ar kul att se kryddburkarnas verklighet. Kardemummabergens stora grej ar just kryddor. Har skapas nog de flesta av de kanda krydorna och aven te i stora mangder.

Vi tittar pa kardemumma, kanel, vanilj(fantastisk), kanel, kaffe, nejlika, peppar, passionsfrukt
etc, etc. Sedan bar det vidare till en tefabrik och dess teodlingar. Intressant.

Dagen avslutas med elefantridning samt matning och tvattning av elefanten. Vi far ocksa en demonstration hur man kontrolleraren elefant. Intressant det med, det finns 58 kommandon!

Barnen alskade att fa vara med och mata och tvatta den. En riktig hojdare faktiskt!

Dag tva blev en battur i tigerreservatet som finns har. Helt OK och vi fick se vilda elefanter, buison, colobusapor, hjortar - men ingen tiger. Vilket i stort sett ar helt omojligt...

Har uppe bland molnen har vi fatt vara forsta regndroppar pa denna resa. Riktiga trpoiskar skurar pa eftermiddagarna och kvalarna. Verkar vara "unseasonal conditions" men det har inte sabbat nagon av vara turer. I morgon bar det nerat igen och ut pa backwaters far ett dygn pa husbat. Skall vara en av hojdarna i Kerala. Sen vet jag inte vad som hander. I basta fall kommer vi ut till Lackadiverna annars bardet av till en badort som heter Varkala tror jag. Men kommer vi ivag till Lackadiverna(Lackshadweep) som ligger strax soder(?) om Maldiverna kommer jag nog inte at internet pa ett tag.

Träsmak - Kerala/Kochi

6 timmar pa denna. A/C nej, nackstod nej, benutrymme nej. Men kanske "The Rollercoaster of the Year". I alla fall pa varan tripp upp i Kardemummabergen. Ett riktigt eldprov for farmor och farfor i alla fall...

Berg och dalbana dit pepparn vaxer - Kerala/Kochi.

Annu en nattresa lades till handlingarna nar strackan Mysore-Kochi(Kerala) avverkades pa ca 10 timmar med buss. Vi sov efter omstandigheterna bra, barnen storsnarkade naturligtvis. Det var ju inte en helt bekvam buss och vagarna kan bli battre. Mycke skak, hoga hastigheter och galna omkorningar som vanligt.

Vi landade vid 7-tidebn pa morgonen och tog oss ut ner till en farjeterminal for vidare transport till Fort Cochin som Kochi stad heter. Kochi ar lite som Stockholm, ligger vid kusten och ar utspridd pa flera oar. Vi landade pa "fel" terminal men trostade oss med lite frukost innan vi promenerade kilometern in till en lekplats(!) som vi sett ut. Dar stannade familjen medan jag borajde jaga rum.

Det visade sig vara lattare sagt an gjort. Det tog nastan tva timmar innan jag fick bra napp och dessutom blev det dubbelt sa dyrt. Vidare skulle jag fixa tva rum denna gang eftersom farmor och farfar var pa ingan fran Kovalam langre nerat kusten. Men, men det blev i alla fall bra.

Varmaste dan hittills fick vi och i kombination med att vi fortfarande var lite sjuksviter efter Mysore gjorde oss ratt sloa denna dag. Men farmor och farfar kom i alla fall med farjan vid tretiden och det blev ett kart aterseende.

Pa kvallen at vi en suveran middag vid de kinesiska fiskehavarna. Man koper nyfangad fisk pa strandpromenaden och bar ivag med den i en pase till narmsta restaurnag for grillning. Det blev svardfisk och pomfret(en lokal specialitet). Mycket gott. Och ol fick vi i tekanna och tekopp for att dolja att tillstand saknas.

Penicillinet biter inte pa Anna, sa oron- och ogoninflammationen samt hostan vill inte ge med sig. Och Ellinor har fatt roda utslag over hela ryggen. Forhoppningsvis varmeutslag men vi kanner inte riktigt igen det.

Nasta dag blev lika varm, nastan outhardlig men vi gjorde en sightseeing i en rickshaw i alla fall. Vi borjar langta upp till Kardemummabergen och planen ar att gora det som i morgon. Daruppe skall klimatet vara behagligare, och det skall bli skont nagra dagar...

Sjukstuga - Mysore

Resan till Mysore gick bra. Vi akte "Volvo-klass" med det statliga bussbolaget vilket skulle vara bra. Det var nog den finaste bussen hittills och nagon gang skall man ju prova det ocksa. Men uniformerad personal forsokte lura oss pa pengar, fast det borjar nog bli svarare for dem nu.

Familjen parkerades pa bussterminalen och jag lyckades hitta ett kanonrum, med balkong och allt. Riktigt nojd faktiskt och det blev succe.

Tur var val det for fram pa kvallskvisten, efter en promenad, kande Anna och jag att det inte var lage for middag i kvall och bannade den sista middagen i Bangalore. Vi sade nar vi at den att den var nog inte bra. En manad klarade vi oss utan magproblem och nu fick vi det rejalt.

Vi overtygade barnen om en fruktmiddag pa balkongen och kopte ananaser, en stor vattenmelon, fingerbananer, gurkor och granatapple for ca 12 svenska kronor. Hel OK middag for vara magar men pa natten brakade det loss. Vi fick tom feber och Anna oroninflammation samt ogoninflammation. Allt pa en gang. Det blev en dag av vila och valla barnen for mat. Vi hittade, till var forvaning, en lekpark i narheten som de trivdes i. Balkongen var ocksa en hit att leka pa.

Men vi ar pa battringsvagen nu och kanslan av Mysore ar overvagande positiv. For forsta gangen i Indien en stad som ar trevlig att strosa i. Ganska mycket asfalt, breda gator och inte minst sa verkar det finnas lite trafikregler. Valdigt skont faktist.

I dag var vi pa den stora sevarheten i Mysore, Maharadjans Palats. Vi borjar ju bli lite avtrubbade nu men visst var det imponerande. hade vi haft ett sant har i Svedala hade det nog varit var storsta sevardhet. Det ger val lite proportion till det hela.

Men som sagt det blev lugna rehabiliteringsdagar har i Mysore. Vi ar pa battringsvagen och i kvall bar det vidare mot kusten och Kochi. Dar skall vi traffa farmor och farfar som kastat sig pa en sista minuten flygstol till Kerala. Kunde inte halla sig langre fran barn-barnen. Eller var det for mycket med tag-incidenten...

Hursomhels sa far vi sallskap de tva narmaste veckorna. Skall bli kul!

Om du nyper mig i kinden... - Bangalore

...drar jag dig i håret! Klockren tröja som vi hittade i Bangalore. Hoppas de inte tar illa upp, men det börjar bli lite väl mycket nu...

Livet i en skrackfilm - Bangalore

Kl 6 pa morgonone kommer vi till Bangalore. Vi ar inte riktigt sakra pa om vi skall forsoka fa rum har eller aka till Mysore. Vi slapar oss till tagstationen och familjen parkeras pa trottoaren utanfor medans jag ger mig in i Bangalore och kollar laget.

Jag kommer tillbaka med ett bokat rum. Vi stannar en natt. Det var ratt sunkigt men vi ar extremt skitiga och akut behov av dusch. Jag tar av mig Teva-sandalerna pa rummet och kanner att tom de ar for ackliga. Hur nu ett par Teva-sandaler kan bli osmakigt smutsiga.

Men det ar varre med barnen. Det ar nastan pinsamt hur smutsiga de ar. De ser verkligen inte battre ut an tiggarbarnen som med jamna mellanrum drar i vara klader. Hursomhelst sa blir det en topp 10 dusch med varmvatten(!) innan vi ger oss ut pa jakt efter Pizza Hut. Barnen har kakat daligt sista dagarna sa ett skrivmal ar pa sin plats.

Bangalore och Bombay kanns nog mest modern av de stader vi varit i. Det finns affarer att ga in i och har akte vi tom rulltrappa! Visste inte att det kunde vara sa kul. Men annars ar Bangalore inte mycket att hanga i julgranen. Det ar dock kul att fa en kansla for stan. I databranschen talas det ju ratt mycket om den.

En passus jag maste slanga in som kanske inte rikigt hor till bara Bangalore utan generellt hela indien. Hemma ar det ju ganska latt att censurera vad barnen far se och inte se. Men hur gor man nar omvarlden man gar i ibland ser ut om en riktig skrackfilm? Jag tanker pa alla handikappade manniskor med kroppsdelar ibland forvridna till oigenkannlighet. Eller de spetalska. De ar varst. Vissa av dem ser ut som stumaprna ar sminkade far nagon B-film. Men det ar verkligt. Speciellt laskigt ar de trycker upp en armstump eller nagot pa dig for att tigga om pengar. Men hur forklarar man vad de ser for barnen? Hur skall jag fa dem att blunda. Det verkar inte berorda eller forsta vad de ser och jag ber nastan till en hogre makt att de inte skall fo mardrommar av den skrackfilm som ibland blinkar till framfor dem, trycks pa dem.

Och vad har jag som turist for ansvar i ett samhalle som slanger ut alla som inte fungerar pa gatan?

Hursomhelst. Nu hoppas vi komma vidare till Mysore i morgon och stanna nagra dagar dar. Bara ingen premiarminister skall pa besok. Da vet jag inte vad jag tar mig till...

Terrorister och lyckliga slut - Hampi

Det var uppgang med solen for att ta taget till Hospet(for vidare okand transport till Hampi). Jag hade lekt egen resebyra och fixat biljetterna sjalv vilket resluterat i att vi satt utspridda over taget. Men det loste sig och allt borjade bra. Tills vi skulle av. Det blev panik for helt ovantat var vi framme i tid vilket gjorde att vi var utspridda med vara grejor, speciellt lego, over hela kupen. Vi rafsade ner grejorna i panik, men det var lite panik i hela vagnen eftersom tagen inte brukar stanna sarskilt lange.

Sa for att gjora en lang historia kort sa stog Elias och Ellinor pa perrongen Anna i ko att ga av halvvags till utgangen och jag lekte plockepinn med vara grejor samtidigt som tiggarungarna slet i matpasar och grejor, nar taget plotsligt borjade aka ivag. -Train is leaving! gick djungeltrumman och jag tankte att shit, detta gar at helvete. Anna lyckades dock vraka sig av nar hon hogljutt meddelade att hennes "kids is on the platform" eller dylikt. Det var nog aldrig nagon stor fara pa taket att barnen skulle bli sjalva men manga tankar hinner fara genom huvet. Daremot hanna jag forst rakna bort mig sjalv och sedan offra vagnarna forutom att jag glomde min viktiga lilla dagryggsack med telefon, mp3-spelare, guidebok och annat av de viktigaste jag bar narmast kroppen. Raddad av en medresenar som tog med den till mig.

Alltsa, det gick bra till slut. Det blev ett herrans liv pa perrongen och taget stannade sa vi kunde ga av och aterforenas med hjartat i halsgropen. Inte koll pa nagonting och just nar man samlar hjarnan attackerar rickshawforarna med erbjudanden och fragor. Tiggarbarnen sliter i pasar och det ar bara att fokusera pa vardesaker som pass, planbok, lillrygga och titta 360 grader. Men det gick bra, vi lyckades tom fa en rickshaw till det pris vi ville. Jag maste nog se helt galen ut, typ ej forhandlingsbar.

Val framme i Hampi for att ragga rum kommer chock nr 2. Har skulle vi ha det gott i ca tre dagar och ta det lungt. Da kommer informationen att hela stan stanger for boende nasta dag. Premiarministern skall pa besok i tva timmar vilket gjor att stan skall, pga terrorism och sakerhet, tommas pa externa manniskor. Vi vagrar sa klart tro det forst men det visar sig att det faktist ar pa det viset. Vi far bara bo en natt och maste lamna nasta dag pa kvallen.

Vi slanger tarning mellan Gokarna, Mangalore och Bangalore. Alla tag ar fulla och alla bra bussar men vi far en nattsittbuss till Bangalore nasta kvall och ar efter omstandigheterna glada for det.

Nasta problem. Vi hade glomt doppvarmaren i Goa. Aj, aj, aj, Det ar den vi, tillsammans med avhuggna vattenflaskor, gor valling till Ellinor och stundtals kvallskaffe till oss sjalva. Sa nu blir det kall valling for Ellinor. Och till var forvaning accepterar hon det. Men kaffet da...

Vi kakar, sover pa saken och far till slut en kanondag nasta dag i Hampi. Istallet for att glida omkring i nagra dagar bland ruinerna hyr vi en rickshaw som kor runt oss. Det blir riktigt bra och vi ar helt overvaldigade over dessa valbevarade ruiner av en gammal hinduisk huvudstad som ligger utspridda over 26 kvadratkilometer. Jag paminns ideligen om mayaruinerna Tikal i Guatemala som ar en av mina favoriter. Det gar sa klart inte att jamfora men anda.

Hampi ar for ovrigt fortfarande en viktigt pilgrimsstad for hinduer och manga av templen anvands fortfarande av dessa.

Nastan hela dagen tillbringade vi bland dessa tempel och barnen hade kul den mesta tiden faktiskt. Det var inte mycket turister sa det fanns stora ytor att springa pa och mycket att klattra pa. Dessutom ar Elias fascinerad av apguden Hanuman sa han spran och raknade hur manga sadan han kunde se.

Men med alla klader i ryggan och varmt och dammigt blir man ratt sketen over en dag. Speciellt kidsen...Vi tog oss in till Hospet till middagstid for att invanta bussen. Vi var nog nagra av de sista turisterna som lamnade Hampi och de 2000 militarerna borjade genomsoka husen.

Vilken armhala till stad Hospet ar. Riktigt skitigt och mycket djur pa gatorna, massa grisar faktiskt, och gator av jord. Vi belagrade en restaurang och holl ut ganska lange men fick vanta sista timmarna pa gatan i skiten, lukten och dammet.

Barnen ar underbara pa att sova. Snart tror jag vi kan stalla de var som helst. De accepterar allt och sover tills vi vacker dem. Ellinor somnade innan bussen gick och Elias strax efter. Sedan sov de anda till Bangalore. Men inte Anna och jag sa klart. Ratt uselt tom. Men vi var nojda efter omstandigheterna med var Hampisession. Allt loser sig.

Vid ruinens brant - Hampi

En sån överraskning! Hampi slår oss med häpnad! Platsar helt klart bland världens stora sevärdheter. Vilken bonus!

Världsarv del 2 - Hampi

Ännu en frukost i skuggan av ett världsarv. Men det gick inte som vi tänkte oss här så vi måste ofrivilligt hasta vidare redan i kväll. Och i går var vi nära en mindre katastrof men klarade oss med blotta förskräckelsen. Mer om du när jag får tillgång till internet.

Delfiner och ogjorda saker

Ja, det blev ingen strandhoppning i Goa. Varfor flytta pa sig nar man hadet bra? Det ar ju inte alltid gronare pa andra sidan osv.

Benaulim var kanon for oss. Som sagt en lagom strand med lagom niva pa det hela. Jag gillar dessutom strander dar det pagar en del byliv. Man far kliva over fisknaten nar man gar till stranden, fisklaget som rensar naten pa morgeonen, vattenbuflar som transporteras mellan beten(?) i solnedgangen osv. Man halsar pa varandra och ar glada. Strandforsaljarna ar inte fler an att man lar kanna dem om man vill efter nagra dagar.

En viktig parameter for oss ar att bo sa nara havet som mojligt att man tydligt hor det och far vaggas till somns av vagornas ljud. De somnar vi leende vil jag lova. Det ar nog det basta sattet, ma det vara Stockholms skargard eller Soderhavet. Allt har sin egen charm men det ar kanske extra speciellt med exotiska strander. Liksom solnedgangar forresten. Det ar inte ofta jag blir imponerad av solnedgangar, och jag vet inte varfor, men de ar helt fantastiska over Arabiska havet. Riktigt rod och med skarpa kanter. Overraskande och fascinerande. Skall bli intressant och se om det ar likandant i Kerala. Kanske var det inbillning, skall forsoka komma ihag det till en annan gang.

Sedan var det det delfiner. En gammal favorit som jag ville introducera mina barn till. Sa vi akte ut pa en delfintur och har i alla fall bocka av att ha sett dem. Men jag kan inte pasta att det var den basta delfinturen. Det ar stor skillnad pa delfiner och de flesta valtrar sig bara i vattenytan medans det finns de dar fantastiska akrobaterna som agerar som Kolmordens delfiner. Men de fanns inte har. De var for ovrigt inte ens vidare sallskapliga vilket jag trodde alla var. Jag ar dock glad att barnen fick se dem live men det blir nog battre nasta gang.

Ellinor fick for ovrigt en febertopp pa narmare 40 grader med luftrorskatarr, hosta etc sa efter nagra dagar satte vi henne pa en penicillinkur. Hon var dock pigg och alert pa dagarna sa det gick int eatt halla henne stilla och borta fran bad och vagor. For ovrigt alskade barnen att leka i vagorna och Elias blev riktigt duktig pa att surfa pa magen pa slutet medans Ellinor red pa ryggen eller armen och skrattade sa hon tjot. Har inte hort ett ord om avsaknad av pool eller andra leksaker. De har hur kul som helst.

En annan bonus i Goa ar att har finns turistanpassad mat sa barnen har atit riktigt bra medans vi stundtals har haft problem med att fa maten "Indian spicy". De vill liksom inte tro oss.

Sa livet forflot nastan en vecka i var cocohut med vagor, bad, farska meloner pa stranden, solnedgangar osv osv. Men allt har ett slut och vi beslot oss for att styra kosan nastan rakt osterut in i landet. Till runistad som heter Hampi. Farden gar vidare...

Goa bye Goa

Sista kvällen i Goa. Det blev ingen strandhoppning av utan vi stannade och hade en superskön vecka utan att röra oss ur fläcken. Men nu är vi ressugna igen och i morgon blir det en hel dags tågresa inåt landet till Hospet/Hampi för lite kultur.

Sand, palmer och lattja - Goa

Nattaget Bombay-Goa funkade OK. Vi satt narmast 4 grabbar fran Bombay som skulle fira att studenten var slut med en helg i Goa. Trevliga killar som vi pratade en hel del om vara lander och kulturer med. De hade i alla fall valdigt kul at Ellinors bok, "Rut och Knut leker doktor", som tittade igenom och skrattade hogt at.

Vi klev av pa slutstationen Margao, vilket ar nastan langst ner i sodra Goa. Vi tankte borja pa stranden Benaulim innan vi jobbar oss soderut for lite mer ororda strander. Men dom om var forvaning sa var Benaulim langt over var forvantan. Har finns en handfull enkla guesthoueses utslangda pa stranden och ungefar lika manga restauranger. Inget betong eller flervaningshus utan det smalter fint in i omgivningen.

Det ar trakigt nar man laser guidebockerna om hur paketturismen forstor alla fina stallen med bulldozrar, betong och stora hotellkomplex. Blir en strand popular bland oberoende resenarer sa drojer det inte lange innan det skovlas for att anpassas for horder av inflygna eller inhemska turister en masse. Exemplen ar otaliga har i Goa och nar Elias och Ellinor ar stora finns nog inget lagmalt och fint kvar. Bara skovlat, tillrattalagt och turistanpassat. Det ar lite obehagligt men ibland kanns det som tiden rinner ivag. Turismen exploderar over varlden och hur manga fina stallen finns det egentligen? Kommer det att finnas stallen kvar for oss som inte vill ha det dar extremt anpassade och tillgjorda utan naturen som den ar, bara lite lagom exploaterat.

Nu ar ju vi ganska krasna pa strander och jag tror inte vi kan hitta nagon strand har i Indien som kan ta sig in pa var topplista.
Men har kanner vi att vi kan ha ett jattebra liv, perfekta hyddor med bra komfort och suveran mat langs stranden. Dessutom ar det halva priset pa olen har i Goa jamfort med norra Indien. Inte for att det gar at stora mangder men anda. Det bidrar till den positiva kanslan.

Och barnen ar sa klart lyckliga. Det ar otrolligt vad hav och bad kan gora for att forgylla tillvaron. Det ar i och for sig ratt stora vagor och starka strommar har, men inte varre an Kap Verde, sa vi ar vana.

Vet inte hur lange vi blir har. Kanner hur betongen borjar harda i rumpan. Nagra dagar till blir det i alla fall. Men sen maste vi vidare eftersom det ar nagra mil att lagga till de redan ca 380 som vi har avverkat hittills, innan vi skall flyga hem fran Chennai/Madras.


Vi maste nog fundera lite idag, men just nu njuter vi bara...

Fullständig lycka - Goa

Äntligen sol och bad. Benaulim beach, Goa.

G.P.O utflykt och biljettsjabbel - Bombay

Bombay hade i alla fall ett downtown med lite moderna delar. Och dessutom nastan helt rikschaw- och djurfritt. Forutom en ko som gled omkring i trafiken fanss det inga apor, elefanter, kameler, papegojor och annat som val frekventerat de andra staderna vi varit i. Vi hittade tom affarer att ga in i. Det ar alltid roligt att ga in i en supermarket och titta pa utbudet och fa se prislappar och vad allting kostar. Vi hittade lite andra roliga affarer att titta i och handlade lite klader och en Hanuman staty till Elias. Det ar en Hinduisk gud som Elias ar fascinerad av. Vilket i sin tur gjorde att vi beslutade oss for att skicka hem et paket med posten. Vi hade nagra andra overflodiga saker sa in alles blev det 5 kilo.

Det visade sig bli ett aventyr i sig. Att besoka General Postoffice i ett land med en sjattedel(typ) av varldens befolkning och staden som star for 40% av landets BNP. Dessutom ett land som anses vara en viktig och stark IT-nation. Man tror det skall vara lite rulle och modernt. Men icke sa Ni cke. Pa General Postoffice i Bombay har tiden statt stilla sedan uppskattningsvis 40-talet. Jag tappade rakningen efter att 8 pers gjort nagot med mitt paket. Alla verkar ha en uppgift och det tog tre timma fran det att vi siktade GPO till dess att vi lamnade det bakom oss. Det var mycket stamplar, sigill, underskrifter och viktiga miner innan paketet forsvann ur sikte. Man skulle kunna bli arg eller sa kan man lugn betraktad det hela och se det som en show. For mig var det en topp-handelse pa denna resa!

Maten har varit ett riktigt problem vagar jag nog saga. Det har periodvis varit stort nar omojligt att fa tag pa icke stark mat till barnen. Det verkar som "not spicy" betyder "not so spicy". De fattar inte att barnen verkligen inte tal nagon hetta alls. Vet inte hur manga ganger vi forskrat oss om "not spicy", men anda har Elias och Ellinor grinat illa efter forsta tuggan. Dessutom finns inte griskott eller notkott i, i alla fall, hela Rajastan, Delhi eller Agra. Utan allra mest vegetariskt men ofta kyckling och get samt i undantagsfall lite lamm. Sa kyckling samt gronsaker och bananer fran marknaden ar det de gatt runt pa. Forutom vallingen till Ellinor.

Sa McDonalds i Bombay var ett valkommet avbrott. Men dom om min forvaning nar det inte fanns BigMac! Menyn var i stort sett helt annorlunda fran varldens ovriga McDonalds. Har fanns McChicken och McVeggie. Supervidrigt men elias var nojd sa det var bra.

Vi lovade runt stan de tre dagar vi var dar och sedan checkade vi ut hotellet for att ta natttaget kl 23 mot Goa. Lite jobbigt at driva pa stan utan hem och vanta in en tagtid, samt att vi ville ivag. Vi lyckades ganska bra, besokte bla en popular strandpromenad som var disgusting men intressant. Sedan vi femtiden dubbelkollade jag tiden pa biljetten, just to be sure, bara for att upptacka vi tagit fel pa dagen! Det var dagen efter vi skulle aka. Angest pch inget rum. Vi drog oss tillbaka till hotellet men dar var fullbokat men som tur var hittade vi ett grannhotell. En liten motgang som var jobbig, forutom for barnen. De bara tumlade runt som vanligt och tjoade.

De ar skont. De ser aldrig problemen, utan Anna och jag far ta alla smallar. -Skall vi bo har nu? -Har vill jag bo! osv. Hemma ar dar man parkerar ryggan Det riktiga hemma heter numera "roda huset", inte hemma.

Hursomhelst, vi drev en dag till i Mumbai. Jag blev, till Annas fortret, draftad till en Bollywood-film tva ganger. Forsta gangen var jag inte beredd och andra gangen, nar jag kunnat sagt ja, skulle taget ga innan inspelningen var slut. Hmmm, kanske missade man sitt livs chans. Filmsjtarna i Indien - kan det vara nat?

Sen gick antligen taget mot Goa. Vi skickade hem den gamla guideboken, "Rajastan, Delhi and Agra" postpaketet - och nu oppnade vi en ny, "South India."

Det ar alltid lika kul att oppna en ny guidebok. Vad skall vi gora narmaste veckorna? Vad kan handa? Vi satte genast i gang att planera...

United Colors of...? - Bombay

Vingligt kort på hela familjen. Bonusdag i Bombay pga biljettsjabbel. I kväll åker vi till Goa.

The heat is on - Bombay

Sista kvallen/natten i Agra var ju ingen hit. En muslimsk festival pa gatan utanfor vart gesthouse och vem har fonstret narmast hogtalarna. En sjuk volym i vart rum som bara kan beskrivas i att vi fick skrika i varandras oron for att kommunicera. Skall man skratta eller grata? Och det skulle paga hela natten! Vi insag att vi inte skulle kunna sova sa Anna lackade till vi fick byta rum till ett i en byggnad bakom.

Och ja, de holl verkligen pa hela natten pa full volym. Pa morgonen nar vi drog vid 8 holl de fortfarande pa, sa vi hade lite strul att fa en rickshaw men det loste sig saklart.

Nagot oroade att vi skulle ha ogiltiga biljetter vantade vi in taget som var en timma sent. Pa perrongen fick vi ett av alla intressanta samtal och moten man rakar ut for nar man reser som de andra i ett land. Ett kul samtal om Sverige och Indien med en vanlig(en som inte brukar traffa turister) indier och hans son pa ca 25. Det ar latt att inse att Indien, med sina over en miljard invanare ar en egen varld och framfor allt en egen marknad med egna varumarken. Vad ar Sverige kant for, var en fraga. Ja, vad kan det vara for en Indier. Inte Volvo i alla fall visade det sig, men daremot Ericsson i SonyEricsson, for alla har mobiltelefoner har. Fragor som om vi var gifta genom arranged marriage eller love marriage visar ju pa kulturskillnader. For att inte tala om att pappalediget, midnattssol och att vi inte har apor pa gatorna imponerar enormt. Indien ar nog hela varlden for manga har. Sa tror de det se ut overallt.

Biljetterna funkade och den 24 timmar langa resan gick OK. Maten ar det enda problemet. Allt vi bestallde pa taget fick eld att spruta ur munnen pa oss. Anna och jag gillar ju det men jag tycker synd om barnen som fick ga runt pa morotter, banan, kex, sockerartor, choklad, Pepsi.

Palmerna borjade dyka upp langs vagen och den tropiska hettan slog emot oss vid ankomsten till Mumbai. Ett tiotal omringade taxin och tittade och fotade nar vi packade oss ivag fran stationen. Vi fick ett kanonrum, ingen dusch och toalett pa rummet men det har inte sa stor betydelse. Det brukar bli ganska bra gemytligt pa stallen med gemensamma utrymmen. Vi bor fyra vaningar upp med utsikt over Arabiska havet. Men fasaden ser ut som ett slumomrade.

En som arbetar pa guesthouset blev overfortjust(som sa manga andra) i Ellinor och berattade, nar vi stod borstade tanderna, om sin egen dotter pa elva ar. Han berattade stolt att hon redan hade ett eget arbete. Vad sager man? Grattis eller varfor gar hon inte i skolan? Livet ar bra orattvist.

Vi blir har nagra dagar men pa torsdag ar vi antagligen nagonstans i sodra Goa och njuter av lite valfortjant vila.

Mutor och små, små saker... - Agra

Bussresan fran Jodhpur till Agra var helvetisk. De ganger jag kant mig radd pa resande fot kan nog raknas pa ena handens fingrar. Men nu fick jag en till.

Detta var av en typ vi inte stott pa forut. Den var inte mycket hogre an en vanlig buss men trots det hade en overvaning klamts in ovanfor satena med dubbelsang, ungefar som om hatthyllorna omvandlats till dubbelsangar. Smatt klaustrofobiskt.

Och sa nattkorning och rallyforare pa det. Han tutade korde om allt och alla, sladdade ut pa vaggrenen med jamna mellanrum - vilket fick en harlig effekt fran sangen undertaket. Dessutom var vagarna usla och jag tror bussen saknade fjadring. Supernajs...

Men vi kom fram valbehallna fast inte sa utsovda. Forutom barnen forstas, de bara sover och sover. Det verkar inte som yttre omstandiheter bekommer dem. Och det ar ju skont i alla fall.

Vi tog oss ut till omradet nara Taj Mahal och en frukost pa ett tak till ett minst sagt sunkigt guesthouse innan vi funderade pa hur vi skulle bo. Med Taj som fond at vi frukost och bara njot a utsikten. Antligen!! Omradet kring Taj ar ett riktigt backpackertillhall av den, som sagt, sunkiga typen. Jag kutade runt lite och rekade rum for vi ville nog hemskt garna bo i narheten i alla fall. Alla rum var likadana, fonsterlosa betongbunkrar sa det var bara att ta det med bast utsikt sa vi stannade bi. Och for 60 spann for hela familjen gar det kanske inte att klaga...

Agra ar i ovrigt en nordindisk stad som alla andra. Kaos, tutande, kossor osv. Det finns ingenstans att ta vagen, att komma undan lite pa forutom betongbunkern eller taket. I ovrigt ar det bara att ta ett djupt andetag och ge sig ut i skiten. Forutom manga imponernade historiska monument fran Mogulerna

Och Taj Mahal gjorde oss verkligen inte besvikna, utan infriade forvantingana - kanske tom overtraffade. Jag vet inte vilka ord jag skall satta pa det, det maste nog upplevas. Otroligt vackert!

Sedan var det biljettstrulet. Det chokade till sig ordentligt for oss att komma ner till Mumbai/Goa. Alla tag var fullbokade och vi kande inte for 36 timmar buss. Vi flangde mellan tagstationerna i Agra med olika besked. Indian Railways har ett korkat system som omojliggor en dialog samt att webbsidan ar usel. Men till slut fick vi, via en rickshawchaffis, tag pa en snubbe som kunde fixa biljetter hela vagen till Goa. Till typ tre ganger priset, men plotsligt var det inte fullt. Jag vill inte veta hur det gick till, men en och annan fick nog del av overskottet...

Sista dagen i Agra lyckades vi hitta en park. Vi ville bort fran kaoset och larmet och till var stora lycka hittade vi denna park, strax oster om Taj Mahal att vila ut i och slippa alla fragor och att barnen skulle fa vara i fred lite.

Allt var perfekt, utom att alla som var i parken skulle halsa, fota eller bara trakassera. Som tur var var det inte sa manga, men anda. Bagaren holl pa att rinna over. Tank er sjalva, i en park med valdigt glest mellan filtarna, kommer nagra grabbar fram sa nara att skorna nuddar vara filtarna och bara stirrar. Tittar pa vad vi gor. Man pallar ju inte. Hur kul kan det vara?

Vi langtade till nasta dag, till taget mot Mumbai, mot tropikerna, att fa packa undan strumpor, understall och fleece. For aven om det kanske ar 5-10 grader pa natterna sa blirdet askallt nar det inte finns varme i husen. Det paminde oss sa fruktansvart mycket om var resa over Anderna i Sydamerika. Kalla natter och kalla duschar. Forresten ar duschar att overdriva for det ar hinkar som galler har. Men det funkar faktisk battre an en dusch med tva stralar...

Nae, det har varit superbra i Rajastan, Delhi och Agra men nu vill vi sitta pa en strand ett tag och titta pa solnedgangar varje kvall. Och kanske sippa pa en ol eller sa. Ganska restrotta men alskar tillvaron. Anna sager det var och varannan dag: -"Jag mar sa himla bra." Jag kan inte annat an halla med. Men hur skall vi fa ihop detta framover? Vi bara maste ut pa vagarna och dra runt. Pa nat satt.

Lämnar Agra och Taj Mahal

Sitter på tåget till Mumbai/Bombay efter några dagar med Taj Mahal ständigt närvarande. Ett fullständigt fantastiskt monument. Vi är mäkta imponerade och nöjda men börjar längta till varma kvällar, nätter och lite semester. Goa hägrar efter några dagar i Mumbai.

Frukost i skuggan av Taj Mahal

Efter en usel bussnatt äter vi nu frukost på ett sunkigt backpackerställe med Taj Mahal som fond.

Lassipaus - Jodhpur

OM - ett super lassi-och juicestalle mitt i Jodhpurs marknad.

Jodhpur marknad

Jodhpur marknad och fort. Alla vill vara med pa bild...

Jodhpur

Bussresan till Jodhpur gick bra. Sex timmar och inget av barnen behovde kissa - that's what I call lucky! Jag klamde Hemsoborna pa resan samtidigt som en Indier med jamna mellanrum rapade mig i orat snett bakifran. Stolen var nedfalld och fat i sitt lage sa jag kunde inte komma undan. Intressant att lasa om skargardsliv i Sverige pa 1800-talet samtidigt som man ar i ett land dar det kanns som tiden, pa vissa stallen, statt stilla sen ungefar den tiden. Och manga verkar leva ett liv motsvarande 1800-talets Sverige.

Har samkor man for ovrigt bussarna, for hellre 150% passagerare i en buss en tva med 75% tror jag.

Vi bor nara tagstationen for vi hade inte tankt stanna sa lange. Max 1-2 natter. Men det var fullbokat pa nattaget till Agra, sa efter lite stressat lage hittade vi en nattbuss 15 timmar. Kanske inte det basta men vi maste vidare nu. Fran borjan hade vi tankt ca en vecka har uppe men det blir nog mer an tva, tom tre innan vi angor kusten soderover. Alltid samma visa - man tar det for lungt i borjan och far stressa pa slutet.

Ankomsten till Jodpuhr gav nog inget vidare intryck. Men det ar bara att vanja sig, staderna ar skitiga och dana och det tar en stund innan man vant sig. Ett bra koncept har i Rajastahn ar annars att manga guesthuse har ett litet "rooftop"-utrymme med restaurang och sant. Det blir som en liten oas dar man kan hanga ett tag innan man tar sats och attackerar stan. Bra stalle for skolarbete, lasning och pyssel samt for barnen att springa av sig utan risk av den labbiga trafiken.

Den bla staden kallas Jodpuhr i skuggan av sitt storre syskon Jaipur, den rosa staden, som ar en av de storre attraktionerna har i Rajastahn. Alla verar ligga i skuggan av ett fort, lite ballt. Vi har efter lite vanda beslutat skippa Jaipur och drar direkt efter detta till Agra och Taj Mahal. Vi ser verkligen fram emot Taj Mahal, som ar ett av,vara livsmal.

Vi tog en heldag pa stan igar. Det ar dock svart att komma ivag men efter 12 var vi nog ute samt hemma vid 21-tiden pa kvallen. Vi var i gamla stan och marknaden har. Det ar som sdagt harligt att bara strosa och vara. Dessutom hander det sa mycket med barnen hela tiden. Manga som vaxlar nagra ord och sa. Hittade ett harligt juice- och lassistalle mitt i myllret. Men appeljuice var det enda som funkade for barnen sa Anna och jag fick klamma i oss bade saffranslassi, sockerrorsjuice, och vad det nu var mer. Gott i alla fall och kalaset gick loss pa ca 10 kr.

Frukt- och gronsaksmarknaden var kanon och vi kopte lite morotter, sockerartor och banan. Ett bra komplement for det ar inte helt latt med maten for barnen har. Dessutom ar var oh varannan restaurang vegetarisk. Det ar emellant faktiskt tom svart att fa ens kyckling eller agg till livs.

Darav att vi hamnade lite utanfor stan pa en liten upmarket restaurang pa kvallen. Det blev ca ratt dyrt, ca 200 SEK, men vi var i akut behov av en rejal maltid. Och det fick vi verkligen samt tva stora och kalla ol till Anna och mig. Chicken Tikka no spicy funkar for ovrigt bra for bada barnen. En kanonmaltid och vi lade oss matta och superbelatna.

Torsdagen blir en mellandag for vi skall aka bussen mot Agra vid fem-tiden och maste lamna rummet vid 12. Sa det blir nog en kort utflykt pa stan och sedan lite tid pa taket innan vi drar. Vet annu inte hur vi skall losa toabestyr pa 15 timmar buss med barnen men pa nagot satt skall det val ga. Sa lange ingen blir dalig i magen...

Rickshaw - Jaisalmer

Mot busstationen i Jaisalmer for vidare transport till Jodpuhr. Hur mycket kan man packa i en rickshaw? I alla fall hela var familj med packning...

Tusen och en natt - Jaisalmer

Jaisalmer tillbringade vi fem natter. Det var planerat till tre men vi stortrivdes och hade ett bra boende. Familjen parkerades medan jag spatserade runt och prutade pa rummen. Det var koparens marknad.

Sidenvagen gick en gang genom Jaisalmer och staden ar som en stad ur Aladdin. Mitt i oknen och med vindlande grander med djur, manniskor och fordon. Lagom varma dagar sahar pa vintern men kalla natter. Vi har fatt anvandning for understallen, typ...

Vi har nog egentligen inte gjort sa mycket, forutom kamelsafarin, annat an varit nere pa stan och atit, handlat frukt och gront pa marknaden eller helt enkelt strosat runt stan och halsat pa folk. Vi har verkligen trivts och ett sant liv ar nog bra mycket battre en de flesta turistattraktioner. Man hinner bli en del av stan, speciellt som vi latt blir igenkanda och alla vill prata. Det ar nog nar vi trivs som bast pa resande fot. Inte jaga for mycket sevardheter utan bara vara, betrakta och kanna efter.

En hel del timmar tillbringade vi nog ocksa pa var "rooftop" med vidunderig utsikt over oknen bort mot Pakistan.

Barnen trivdes super i vart gusethouse. Grabbarna lekte med dem och skojade hela tiden. Vad skall man med Bamseklubben till egentligen? Verkligen superschyssta manniskor. Anna och jag pratade en hel del med agaren och pumpade honom pa en hel del info om Indien som vi kommer att ha nytta av. Typ vad kostar ett kilo morotter pa marknaden egentligen. Indian price, inte tourist price...

Sen var det kamelsafarin som blev pricken over i. Vi gjorde en kort en men med overnattning under bar himmel i sanddynerna. For jeep genom oknen och tittade pa lite tempel och byar. Det var bara vi och en japansk tjej pa den trippen. Kanns bra nar man inte ar fler som stovlar in i ett hem i en by, skola eller dylikt. Blir for mycket zoo-kansla med stora grupper sa vi brukar nog inte vilja vara mer an en handfull max.

Kamelridningen var, pga barnen, bara ca 1,5 timmar ut i oknen till stora harliga sanddyner. Ni kan tanka er tva kids i varldens storsta sandlada - vilken lycka. De sprang och harjade upp och ner for dessa och sedan gick solen ner over oknen innan vi fick dal, ris, och roti over oppen eld. Det blev snabbt kallt men vi fick fem filtar over oss och lag och pratade oss till somns under den fantastiska stjarnhimlen. Helt ensamma och alldeles, alldeles tyst. Ten points!

Upp i ottan, frukost runt elden och kamelridning tillbaka. Ellinor alskade nog mest av alla kamelridningen. Elias gillade det ocksa men tycker elefanter ar battre for da for man en stol att sitta pa...

Farden gar vidare med buss (ca 6 timmar) mot Jodhpur.

Kamelsafari - Jaisalmer

Sitter i jeep på väg hem efter kamelsafari i öknen nära gränsen mot Pakistan. Vi har sprungit i sanddynerna och sovit under stjärnorna. Barnen ar jättenöjda, det var klockrent!

Den forsta tagresan

Elias och jag gjorde oss resfina innan vi lamnade Delhi for Jaisalmer. Vi klippte oss for 7 kr var hos en barberare. Jag passade pa att raka mig. Det ar faktiskt harligt att bli rakad sadar men det ar fruktansvart obehagligt att blotta strupen for en frammande kar med kniv. Jag menar det verkligen. Valdigt obehagligt. Lite missforstand blev det ocksa sa jag akte pa en ansiktsmask och nagot ayurvediskt. Valdigt pinsamt maste jag saga, men vad gor man inte for konsten...

Tagresan var spannande. Vi hade bokat fel klass. Jattekul nar man ar installd pa nagot helt annat. Men det gick inte upp for oss forran jag vid 10-tiden fragade var filtarna fanns. Inte i var klass i alla fall. Sa vi delade yta med 8 andra. tre+tre sangar pa hojden samt tva pa flajen. Dessutom hade vi bara bokat tre. Aha, det var darfor det var sa fruktansvart packat med folk. Barnen bekymrar sig dock intet. -Har vill jag bo, sager Elias, och han och Ellinor leker och brottas pa en overbrits innan taget ar fyllt.

En "kul" scen var nar vi satt helt inklamda vid fonstret med barnen i knana. Inte en ledig kubikcentimeter sa langt ogat nadde, och bredvid oss satt sex pers och spelade kort pa en duk uppspand mellan sig och korridoren som sagt chokad. Typ inte lage att rora pa sig. Vems ljuva stamma vandra som en kall kar langs ryggraden: -"Jag maste kissa". Just precis - Ellinor. Jag drar nitlotten och attackerar. Forsta kurvan gar bra, kortspelarna plockar ihop sina grejor och banar vag. Jag lyckas nagra meter till och har "toa"-dorren inom synhall men da faller modet och motstandet ar kompakt. Jag fantiserar om vad som skall mota mig bakom denna dorr, och ser svarigheten att ta mig ut darifran med alla dessa manniskor och kapitulerar. Ellinor gar, till min forvaning, med pa att ta pa en nattbloja istallet och jag andas ut.

Vi kakar jordnotter, kex, banan och vatten till middag. Luxury. Natten blir svinkall. Vi ar inte forberedda pa trabritsar med galon och inget mer. Trots att alla klader ar pa fryser vi halva natten. Elias ar nattens hjalte men en liten tar trillar fran kind pa morgonen. -"Det var kallt". Ellinor som med Anna och delade pa 40 cm, klarade sig nog bast. Men vi har nog alla sovit battre...

Alltid lar man sig nat...

Lämnar Delhi

Direkt från tåget. Lämnar Delhi för en 19 timmars tågresa till ökenstaden Jaisalmer nära gränsen mot Pakistan.

Delhi

Andra dagen blir en harlig sovmorgon. Pa formiddagen sitter vi pa balkongen och tittar pa makakerna, apor som ar frekventa i Delhi och en hel del andra stallen. Hur kan det finnas sa mycket djur i en huvudstad? Av gamla erfarenheter vet vi att de ar lite obehagliga de rackarna. Men barnen ar fascinerade och sa har pa hall ar det ju OK.

Vi ger oss ut pa stan. Vilket underbart kaos. Vilka vidriga odorer som knockar nasan emellanat. Obeskrivligt. Kan bara jamfora detta kaos med Kairos bazaar kvallstid, om jag minns ratt. Men det ar bara att folja med. Hur kan det se ut sa har i huvudstaden i ett land som ekonomiskt haller pa att brada varldens ledande nationer. Det gar inte att satta ord pa det. Speciellt i Old Delhi, dar kaoset nastan materialiseras. Man kan ta pa det och stoppa det i fickan. Det ar ljud och jord, djur och skit, piss och cyklar, rikshaws, bilar och motorcyklar. Och manniskor. Manniskor, manniskor, manniskor. Glada manniskor! Och alla har nara till skratt och jag kanner av vi utgor en brutal avvikelse trots att det borde paradoxera med kaos. Eller kanske inte. Alla reagerar pa nat satt. Hojer pa ogonbrynen, ett tillrop, en klapp eller ett nyp pa nogon av barnens kind eller helt enkelt stoppar oss med en massa fragor. Tycker vi borde vara vana vid detta men det kanns annorlunda. Har ar nog ljusa barn extremt ovanliga. Det maste vara sa.

Beger oss till Red Fort, en av Delhis stora turistattraktioner, nagon av Delhi-dagarna. Men var ar alla vasterlanningar? Aven har ar vi unika och har har folk kameror. Inidier som turistar i sitt eget land och barnen far ideligen posera for fotoalbumen. Ibland ser det nastan fanigt ut. 20 indier och framfor dem Elias och Ellinor som tva sma prickar. Whats the deal? Jag var med pa samma kvadratkilometer som ett ljust barn?

Vi blir sedan skinnande pa kameraavgifter i en moske innan vi intar en harlig tandoori i kaosets epicentrum.

Men det ar harligt i Old Delhi. Vi kommer att sakna det. Langtar redan tillbaka...

Har kommer vi - Delhi

Elias kraks hela morgonen men ar pigg. Det kommer sadar ovantat som vinterkraksjukan. Dvs utan illamaende och mitt i en mening kommer nagot helt annat an ord over lapparna. En av de snyggaste var den pa frukostbordet...

Det ar lite synd om dig...

OK, om tva timmar maste vi checka ut och jag vet inte om/hur vi vagar flytta Elias. Men jag drar mig mig ut pa stan, slut och nere for rakning, for att ragga rum. Forst gar jag runt halva stan for att vaxla pengar och sedan den nya metron till jarnvagsstationen. Varnad for att bli attackerad av manniskor som vill lura pa en daliga rum om man ser ny ut. Jag memorerar kartan i huvudet innan jag ger mig upp i "warzone". Kommer ut och forsoker lokalisera mig samtidigt som jag forsoker ser varldsvan ut.

Inte en sportsmossa. Vilket fruktansvart kaos. Jag kan inte urskilja nagra vagar eller nagot som paminner om kartan. Bara manniskor, djur, bilar, cyklar, motorcyklar, lera, damm, bajs, tiggare. Allt, allt, allt. Och strommar av olika sortes vidriga stanker. Paniken sprider sig, vad gor vi har? Vems ide? Men ingen att skylla pa.

Jag tanker pa Elias och att vi snart maste checka ut. Gar nagra varv men ger upp och stegar fram till en cykelrickshaw och avslojar ungefar(!) vart jag skall. Han tar 50 for en resa som kostar 5. Jag ar saklart chanslos men glad att nagon kan fa ratsida pa varlden at mig. Och det skiljer ju bara nagra kronor pa svenska.

Hotellet ar fullt liksom nasta och mitt mod sjunker. Folk attackerar mig fran hoger och vanster med fragor och erbjuder "hjalp". Till slut far jag traff. Ett kanonrum 40% billigare an YWCA och mitt i kaoset, nara statonen. Hotellet fixar en taxi tur och retur som jag hamtar er med. Familjen jublar - rummet ar succe. Och ine minst sa har lilleman repat sig.

Vi ar pa spar igen! Vi reste oss pa nio...

Indien - here vi come!

Valkommen till Delhi

Trots stor mental forberedelse slog Delhi till rakt i solar plexus. Eftermiddagen forsokte vi halla oss vakna och letade efter ett matstalle. En student visade oss runt och vi var nara att ga i annu en falla, denna gang av resebokningar. De ar ruskigt falska men skickliga och jobbar langsiktigt och malmedvetet pa att bryta ner misstanksamheten och fa fortroende, samtidigt som vi inte ar riktigt torra bakom oronen sa har forsta dagarna. Men annu ingen storre skada skedd.

Vi at pa en indisk snabbmatskedja. Inget vanligt kott(typ get eller nat da muslimer inte ater flask och hinduer inte not) ur er barns perspektiv och tom ketchupen var stark. Ingen succe direkt. Vad skall ni ata resten av tiden?

Vi orkade inte halla oss vakna langre an till halv sju pa kvallen forsta dagen. Elias vaknade forst vi 22-tiden pa kvallen och kunde inte sova, sedan vaknade Ellinor vid tva-tiden och hade sovit klart och vid halv fem pa morgonen hordes det valbekanta muslimska utropen. En minaret lite langre bort satte igang. Och sist men inte minst - vid 8 satter sig Elias sig upp i sangen(vi sover alla i samma dubbelsang) for att saga nat.

Men det blir inte som det brukar nar man pratar, utan kroppen bojer sig i en bage. Jag inser genast vad som ar ar pa gang och kastar mig, som en dalig kopia av Ravelli, for att radda dig av sangen. Men forsent. Lyckas istallet fa spyor lite har och dar pa vagen fran sangen till toaletten.

Valkommen till Delhi!

Touchdown

Det var en himla ko vid passkontrollen speciellt eftersom vi vantade med att ga av flyget sist. Lite tufft med egen trotthet men allra jobbigast saklart att ta hand om er, trotta, barn.

Lite struligt nar vi skulle av eftersom vi skulle fixa rum. Visade sig vara fiasko att anvanda de kiosker som finns pa flygplatsen. De kandes inte ett dugg palitliga, bara sloa. Vi beslutade att ta en taxi till ett YWCA ur guideboken. Sa vi kopte en pre-paid taxibiljett for att inte bli uppskortade pa summan i alla fall. Verkade bra - till en borjan. Men misstanksamheten sankte sig over baksatet nar det var tva broder som skulle kora och det bytte chaffis efter vaktpassagen ut ur flygplatsen. Mycket trevliga sa klart men efter en stund fragade de: Vad hette hotellet sade ni? Vad ligger det osv. Mycket smart. Vi visade pa kartan, de fragade folk pa gatan och till slut visade de in oss i en liten resebyra. Surprise!! Nu vill de ha provis pa att lura oss till ett annat rum. So det beromda Delhi-scammet i en ny variant vi inte var forberedda pa. Ask them! Sit down. Where you from bla bla bla. F...ing outer space! I'm fine standing! osv kontrade vi. Where is it? Take me there?

De fick kora oss till YWCA med svansen mellan bena. Och vi var riktigt nojda oss mig sjalva saklart!

Men tyvarr fanns det bara rum for en natt dar. Grabbarna vadrade morgonluft men vi hogg utan att tveka. Helt slut i bada kropp och hjarna efter usel somn pa fluget och dalig somn natten innan. Vi fixar nytt i morgon...

Packade

Testskickat inlägg från mobilen. Packningen nästan klar. Två daypacks, två storryggor, två små till er barn pch en trunk med bl. a välling, blöjor och en potta(!), samt två vagnar...

Teknikens under

Det är inte ofta jag blir imponerad av teknik och dess möjligheter. Men nu har jag blivit det tre gånger på kort tid.
När ni barn läser detta är det är det nog inget att höja ögonbrynen åt men 2008 är allt ännu i sin linda och man kanske behöver en tekniknördig far för att få allt att fungera. Det handlar om NÄTET och dess möjligheter...

Ni kommer nog inte ihåg det men i förra veckan när jag åkte till jobbet ,medan ni låg hemma och sov på jullovet, tycket jag att det var dags att vakna vid 8.30. Satt på 676:an ner mot Stockholm och satte på en gammal slagdänga på stereon hemma. God Morgon med Sweet'n'Chips. Justerade volymen lite lätt uppåt där bland mina medpassagerare för att ni skulle vakna. Vad jag fick höra senare flög mamma upp ur sängen och undrade vad som stod på... Jag säger bara http://www.slimdevices.com/

Igår funderade jag på denna dagbok på nätet. Hur skall ni komma ihåg vårt äventyr? Ni är ju inte så gamla än så lite stöd kan vara på sin plats. Därav idén med en dagbok på nätet. Jag har ju blivit så usel med pennan på senare år. Det ena gav det fjärde och till slut gick det upp för mig att jag kan koppla min mobiltelefon till denna dagbok! Jag lovar er det var ballt 2008! Alltså, jag tar ett kort med mobilen, redigerar en liten rubrik och en liten text och trycker på Skicka. Det tar någon minut men sedan är bilden och texten här! Se nästa inlägg, packade, som är gjord från mobilen hemma i hallen. Jag kan alltså direktuppdatera denna dagbok med en bild och en liten text från mobilen vartän vi är! Skall bli spännande att se om det fungerar från Indien...

Den sista och minst imponerande men ändå. Checkade just in oss på British Airways hemsida. Jag kunde välja och vraka bland platser och i kombination med http://www.seatguru.com visste jag exakt vilka som var bra. Dessutom beställde jag barnpaket till er. Och allt detta kostade inget extra förutom informationen. Men den har tyvärr ingen gett oss. Men det kanske är därför man borde åka charter...

Snart bär det av...

Nu är det torsdag kväll och vi har lämnat er hos farmor och farfar. Det är nog bäst för alla inblandade. Vi måste städa undan julen här hemma och börja packa på allvar. Det funkar inte att städa när en skall rida på dammsugaren och den andra skall välta ut skurhinken. Det funkar inte att packa en väska när någon annan samtidigt packar ur den. Det går inte att prestera när man är irriterad, frustrerad och arg.

För övrigt går det inte prestera förrän det nästan är försent. Därför har vi satt igång på allvar nu och i morgon blir stora städ- och packdagen och på lördag hämtar vi er i Sollentuna för vidare färd mot Arlanda.

Hur ser planen ut då? Vi lyfter från Arlanda med BA kl 15.05 på lördag med destination London. 20.50 lyfter vi sen mot New Delhi. Tiden är väl vald för att ni hyfsat snart skall somna för natten och att mamma och jag sedan skall kunna äta en mysig(jag menar det verkligen) middag i lugn och ro. Ni kommer sedan att vakna pigga och utvilade efter att sträckt ut er med våra knän som huvudkudde - medan vi pga det intervallsovit fem minuter i timmen de sista fem flygtimmarna. Det är inte första gången...

Och lite huvudvärk.

Det var bättre förr, när ni var mindre, och sov i "basinetten" på väggen...