Sista kvallen/natten i Agra var ju ingen hit. En muslimsk festival pa gatan utanfor vart gesthouse och vem har fonstret narmast hogtalarna. En sjuk volym i vart rum som bara kan beskrivas i att vi fick skrika i varandras oron for att kommunicera. Skall man skratta eller grata? Och det skulle paga hela natten! Vi insag att vi inte skulle kunna sova sa Anna lackade till vi fick byta rum till ett i en byggnad bakom.
Och ja, de holl verkligen pa hela natten pa full volym. Pa morgonen nar vi drog vid 8 holl de fortfarande pa, sa vi hade lite strul att fa en rickshaw men det loste sig saklart.
Nagot oroade att vi skulle ha ogiltiga biljetter vantade vi in taget som var en timma sent. Pa perrongen fick vi ett av alla intressanta samtal och moten man rakar ut for nar man reser som de andra i ett land. Ett kul samtal om Sverige och Indien med en vanlig(en som inte brukar traffa turister) indier och hans son pa ca 25. Det ar latt att inse att Indien, med sina over en miljard invanare ar en egen varld och framfor allt en egen marknad med egna varumarken. Vad ar Sverige kant for, var en fraga. Ja, vad kan det vara for en Indier. Inte Volvo i alla fall visade det sig, men daremot Ericsson i SonyEricsson, for alla har mobiltelefoner har. Fragor som om vi var gifta genom arranged marriage eller love marriage visar ju pa kulturskillnader. For att inte tala om att pappalediget, midnattssol och att vi inte har apor pa gatorna imponerar enormt. Indien ar nog hela varlden for manga har. Sa tror de det se ut overallt.
Biljetterna funkade och den 24 timmar langa resan gick OK. Maten ar det enda problemet. Allt vi bestallde pa taget fick eld att spruta ur munnen pa oss. Anna och jag gillar ju det men jag tycker synd om barnen som fick ga runt pa morotter, banan, kex, sockerartor, choklad, Pepsi.
Palmerna borjade dyka upp langs vagen och den tropiska hettan slog emot oss vid ankomsten till Mumbai. Ett tiotal omringade taxin och tittade och fotade nar vi packade oss ivag fran stationen. Vi fick ett kanonrum, ingen dusch och toalett pa rummet men det har inte sa stor betydelse. Det brukar bli ganska bra gemytligt pa stallen med gemensamma utrymmen. Vi bor fyra vaningar upp med utsikt over Arabiska havet. Men fasaden ser ut som ett slumomrade.
En som arbetar pa guesthouset blev overfortjust(som sa manga andra) i Ellinor och berattade, nar vi stod borstade tanderna, om sin egen dotter pa elva ar. Han berattade stolt att hon redan hade ett eget arbete. Vad sager man? Grattis eller varfor gar hon inte i skolan? Livet ar bra orattvist.
Vi blir har nagra dagar men pa torsdag ar vi antagligen nagonstans i sodra Goa och njuter av lite valfortjant vila.
