Trots stor mental forberedelse slog Delhi till rakt i solar plexus. Eftermiddagen forsokte vi halla oss vakna och letade efter ett matstalle. En student visade oss runt och vi var nara att ga i annu en falla, denna gang av resebokningar. De ar ruskigt falska men skickliga och jobbar langsiktigt och malmedvetet pa att bryta ner misstanksamheten och fa fortroende, samtidigt som vi inte ar riktigt torra bakom oronen sa har forsta dagarna. Men annu ingen storre skada skedd.
Vi at pa en indisk snabbmatskedja. Inget vanligt kott(typ get eller nat da muslimer inte ater flask och hinduer inte not) ur er barns perspektiv och tom ketchupen var stark. Ingen succe direkt. Vad skall ni ata resten av tiden?
Vi orkade inte halla oss vakna langre an till halv sju pa kvallen forsta dagen. Elias vaknade forst vi 22-tiden pa kvallen och kunde inte sova, sedan vaknade Ellinor vid tva-tiden och hade sovit klart och vid halv fem pa morgonen hordes det valbekanta muslimska utropen. En minaret lite langre bort satte igang. Och sist men inte minst - vid 8 satter sig Elias sig upp i sangen(vi sover alla i samma dubbelsang) for att saga nat.
Men det blir inte som det brukar nar man pratar, utan kroppen bojer sig i en bage. Jag inser genast vad som ar ar pa gang och kastar mig, som en dalig kopia av Ravelli, for att radda dig av sangen. Men forsent. Lyckas istallet fa spyor lite har och dar pa vagen fran sangen till toaletten.
Valkommen till Delhi!
