Andra dagen blir en harlig sovmorgon. Pa formiddagen sitter vi pa balkongen och tittar pa makakerna, apor som ar frekventa i Delhi och en hel del andra stallen. Hur kan det finnas sa mycket djur i en huvudstad? Av gamla erfarenheter vet vi att de ar lite obehagliga de rackarna. Men barnen ar fascinerade och sa har pa hall ar det ju OK.Vi ger oss ut pa stan. Vilket underbart kaos. Vilka vidriga odorer som knockar nasan emellanat. Obeskrivligt. Kan bara jamfora detta kaos med Kairos bazaar kvallstid, om jag minns ratt. Men det ar bara att folja med. Hur kan det se ut sa har i huvudstaden i ett land som ekonomiskt haller pa att brada varldens ledande nationer. Det gar inte att satta ord pa det. Speciellt i Old Delhi, dar kaoset nastan materialiseras. Man kan ta pa det och stoppa det i fickan. Det ar ljud och jord, djur och skit, piss och cyklar, rikshaws, bilar och motorcyklar. Och manniskor. Manniskor, manniskor, manniskor. Glada manniskor! Och alla har nara till skratt och jag kanner av vi utgor en brutal avvikelse trots att det borde paradoxera med kaos. Eller kanske inte. Alla reagerar pa nat satt. Hojer pa ogonbrynen, ett tillrop, en klapp eller ett nyp pa nogon av barnens kind eller helt enkelt stoppar oss med en massa fragor. Tycker vi borde vara vana vid detta men det kanns annorlunda. Har ar nog ljusa barn extremt ovanliga. Det maste vara sa.
Beger oss till Red Fort, en av Delhis stora turistattraktioner, nagon av Delhi-dagarna. Men var ar alla vasterlanningar? Aven har ar vi unika och har har folk kameror. Inidier som turistar i sitt eget land och barnen far ideligen posera for fotoalbumen. Ibland ser det nastan fanigt ut. 20 indier och framfor dem Elias och Ellinor som tva sma prickar. Whats the deal? Jag var med pa samma kvadratkilometer som ett ljust barn?
Vi blir sedan skinnande pa kameraavgifter i en moske innan vi intar en harlig tandoori i kaosets epicentrum.
Men det ar harligt i Old Delhi. Vi kommer att sakna det. Langtar redan tillbaka...
