Det var uppgang med solen for att ta taget till Hospet(for vidare okand transport till Hampi). Jag hade lekt egen resebyra och fixat biljetterna sjalv vilket resluterat i att vi satt utspridda over taget. Men det loste sig och allt borjade bra. Tills vi skulle av. Det blev panik for helt ovantat var vi framme i tid vilket gjorde att vi var utspridda med vara grejor, speciellt lego, over hela kupen. Vi rafsade ner grejorna i panik, men det var lite panik i hela vagnen eftersom tagen inte brukar stanna sarskilt lange.
Sa for att gjora en lang historia kort sa stog Elias och Ellinor pa perrongen Anna i ko att ga av halvvags till utgangen och jag lekte plockepinn med vara grejor samtidigt som tiggarungarna slet i matpasar och grejor, nar taget plotsligt borjade aka ivag. -Train is leaving! gick djungeltrumman och jag tankte att shit, detta gar at helvete. Anna lyckades dock vraka sig av nar hon hogljutt meddelade att hennes "kids is on the platform" eller dylikt. Det var nog aldrig nagon stor fara pa taket att barnen skulle bli sjalva men manga tankar hinner fara genom huvet. Daremot hanna jag forst rakna bort mig sjalv och sedan offra vagnarna forutom att jag glomde min viktiga lilla dagryggsack med telefon, mp3-spelare, guidebok och annat av de viktigaste jag bar narmast kroppen. Raddad av en medresenar som tog med den till mig.
Alltsa, det gick bra till slut. Det blev ett herrans liv pa perrongen och taget stannade sa vi kunde ga av och aterforenas med hjartat i halsgropen. Inte koll pa nagonting och just nar man samlar hjarnan attackerar rickshawforarna med erbjudanden och fragor. Tiggarbarnen sliter i pasar och det ar bara att fokusera pa vardesaker som pass, planbok, lillrygga och titta 360 grader. Men det gick bra, vi lyckades tom fa en rickshaw till det pris vi ville. Jag maste nog se helt galen ut, typ ej forhandlingsbar.
Val framme i Hampi for att ragga rum kommer chock nr 2. Har skulle vi ha det gott i ca tre dagar och ta det lungt. Da kommer informationen att hela stan stanger for boende nasta dag. Premiarministern skall pa besok i tva timmar vilket gjor att stan skall, pga terrorism och sakerhet, tommas pa externa manniskor. Vi vagrar sa klart tro det forst men det visar sig att det faktist ar pa det viset. Vi far bara bo en natt och maste lamna nasta dag pa kvallen.
Vi slanger tarning mellan Gokarna, Mangalore och Bangalore. Alla tag ar fulla och alla bra bussar men vi far en nattsittbuss till Bangalore nasta kvall och ar efter omstandigheterna glada for det.
Nasta problem. Vi hade glomt doppvarmaren i Goa. Aj, aj, aj, Det ar den vi, tillsammans med avhuggna vattenflaskor, gor valling till Ellinor och stundtals kvallskaffe till oss sjalva. Sa nu blir det kall valling for Ellinor. Och till var forvaning accepterar hon det. Men kaffet da...
Vi kakar, sover pa saken och far till slut en kanondag nasta dag i Hampi. Istallet for att glida omkring i nagra dagar bland ruinerna hyr vi en rickshaw som kor runt oss. Det blir riktigt bra och vi ar helt overvaldigade over dessa valbevarade ruiner av en gammal hinduisk huvudstad som ligger utspridda over 26 kvadratkilometer. Jag paminns ideligen om mayaruinerna Tikal i Guatemala som ar en av mina favoriter. Det gar sa klart inte att jamfora men anda.
Hampi ar for ovrigt fortfarande en viktigt pilgrimsstad for hinduer och manga av templen anvands fortfarande av dessa.
Nastan hela dagen tillbringade vi bland dessa tempel och barnen hade kul den mesta tiden faktiskt. Det var inte mycket turister sa det fanns stora ytor att springa pa och mycket att klattra pa. Dessutom ar Elias fascinerad av apguden Hanuman sa han spran och raknade hur manga sadan han kunde se.
Men med alla klader i ryggan och varmt och dammigt blir man ratt sketen over en dag. Speciellt kidsen...Vi tog oss in till Hospet till middagstid for att invanta bussen. Vi var nog nagra av de sista turisterna som lamnade Hampi och de 2000 militarerna borjade genomsoka husen.
Vilken armhala till stad Hospet ar. Riktigt skitigt och mycket djur pa gatorna, massa grisar faktiskt, och gator av jord. Vi belagrade en restaurang och holl ut ganska lange men fick vanta sista timmarna pa gatan i skiten, lukten och dammet.
Barnen ar underbara pa att sova. Snart tror jag vi kan stalla de var som helst. De accepterar allt och sover tills vi vacker dem. Ellinor somnade innan bussen gick och Elias strax efter. Sedan sov de anda till Bangalore. Men inte Anna och jag sa klart. Ratt uselt tom. Men vi var nojda efter omstandigheterna med var Hampisession. Allt loser sig.
