Sa en natt i Rach Gia i vantan pa morgonfarjan till Phu Quoc. Vi stotte aterigen pa stor patrull nar vi bestallde middag. Utan varken karta(alla skakade pa axlarna) eller kompass gav vi oss ut pa stan for att ragga mat. Ar hur jbbigt som helst nar man inte vet var man ar eller skall. Till slut hittade vi en sylta som kandes ok. Ingen meny pa engelska, ingen som kunde ens ett sketet ord. Jag menar inte ens "rice" eller fritt oversatt lajjs motte nagra forstaende miner. Tills sist fick vi ater ta fram charadtalangerna och gick runt bland de andra borden och pekade och fick smaka. Det som foll oss bast pa lappen var en grillgryta med kott pa. Anna pekade pa den stack pekfingrarna bakom huvudet och sade "mooo". Vi menade alltsa grillat notkott. Ett otroligt samforstand uppstod i lokalen. Vi kunde kommunicera! Europa och Asien unite! Hur svart kan det vara tankte vi malliga och vantade pa maten. Fick vi en grill med notkott? Skulle inte tro det. Kottgryta med ris. Smakade iofs bra men inte for kidsen. Vi gav upp, slevade i oss grytan och gick till marknaden och kopte frukt och chips samt vafflor(!) av en tant pa trottarkanten. Hela kostcirkeln med andra ord, och barnen nojda. Kan det bli battre?
Farjan gick smutt. "Superdong" var namnet vilket framkallade ett stort garv hos det engelska paret vi delade taxi till hamnen med. What can I say? 2,5 timmar, ingen sjo. Kanon. Sen var det dags att fixa boende. Vi kopte en biljett pa minibussen in till stan. Ensamma turister, de flesta andra blev motta av hotellpersonal pa kajen. Now what? Var skall vi ga av? Men det loste sig bra. Nan eller nagra stop fore slutet knackar nagra MC-killar pa rutan och visar nagra broschyrer. Vi gor tummen upp och hoppar nasta. For nagra spann blir daddy cool sen runtskjutsad bland hotellen och kan valja och vraka. En hel del fulla men till slut hittar jag ett bra med tva stora sangar for fyra pers. Puh...
Sa har har vi lata dagar laddar batterierna i var strumpfria tillvaro. Och har ar riktigt avslappnande. Har finns inga ljudliga barer eller diskon. Inga bananbatar, paragliders eller andra leksaker som stor friden. De enda forsaljarna ar fruktdamerna. Otroligt for en sa pass utvecklad(?) strand. Riktigt skont att pausa lite och bara masa sig mellan bungalowen, stranden och matstallena. Barnen trivs saklart och kan bada i timmar och leka i sanden. De ar helt fantastiskt bra kompisar just nu och leker hela tiden. Langt over forvantan och en suveran avlastning for oss. Hemma sager de jamt att de inte har nagot att gora men det har vi nu inte hort sen hemmavid. Trots att vi barar har mp3-spelare(mest for resor), en del lego, pysselbocker och lite sallskapsspel. Men ingen Bamseklubb...
Elias kampar ocksa motvilligt med sina laxor.
Vi forsoker frossa i frukt och det verkar vara bade vattenmelon, mango och annanssasong nu for de smakar verkligen gudomligt och finns i massor. Igar var vi pa en heldagstur ut pa havet med fiske, snorkling, bad och BBQ. Snorklingen var val lite samre an vantat men anda funkis. Bra korall men lite fiskvariation. Det ar sa himla kul att snorkla med barnen men pa sana har turer blir det lite "stressigt". Battre egentligen om det finns ett rev utanfor stranden dar man bor. Det ar dock inte sa vanligt. Elias ar sjukt bekvam och trygg i vattnet(inte ofta ovan ytan) och simmar nog utan problem 200m, antagligen mycket langre. Skall testa nar vi kommer hem. Man far inte glomma Ellinor heller som for sin alder faktist ar annu battre. Skulle saga att hon simmar 20 meter om det ar lungt, typ i en pool. Har i havet kan vattnet vara lite brakigt men hon kampar pa anda.
Tva nya upplevelser fick vi till livs pa turen. Dels besokte vi en parlfarm dar de oppnade ett ostron och vi fick se parlan trada fram. Sag helt overkligt ut! Sedan fick vi smaka sjoborre pa baten. Sa manga ganger som man forskrackt simmat over dem sa var det kul.
Wello, nu borjar framtidsplanerna bli diffusa igen. Antingen drar vi harifran pa fredag och forsoker ta oss in i Kambodja. Antingen till Kep, Kampot eller Sianoukville. Vi ar sa veliga men det beror pa lite om vi skall avsluta i Thailand(Ko Chang) eller inte innan vi aker hem. Tiden borjar bli knapp...time will tell...
