Sa lades Ho Chi Minh/Saigon till historien. Sa har i backspegeln vet jag inte om sjalva staden Saigon var sa himla bra anda. Det ar ju alltid skont att komma ut och forsta dagarna ar man inte sa kritisk, utan mest positiv. Vi kom ju inte sa langt fran backpackerkvarteren och det ar ju alltid lite najs att glida omkring i och insupa en "tropisk" atmosfar. Men det ar ju lite svart att komma bort fran det och rora sig med tva kids, speciellt nu nar vi inte har vagn med oss heller. Det ar pa gott och ont.
En tvadagarstur ut i Mekongdeltat ordnade vi i alla fall for att sedan bli avslappta pa vagen och ta oss vidare pa egen hand till stranderna pa Phu Quoc. Lite halvorolig over vart vagval eftersom det verkade som 95% av alla flyger till on. Vi tar oss normalt sett helst fram over land & hav. Aven om man sitter i en buss/tag 24 timmar ger det helt andra intryck av landet nar landskapet passererar revy och man stannar da och da pa stationer eller av andra anledningar. Man far pa ett helt annat satt mojligheter till korta moten, se manniskor i sitt vardagslivse farger, kanna lukter(Elias tycker Indien luktar illa), osv osv.
Tva dagar tillbringade vi med en grupp, varav kanske 60% var inhemska turistande Vietnameser och resten en salig blandning fran ovriga varlden. Mekong ar en maktig och viktig flod som borjar upp i Tibet och sedan sprider sig ner i sex asiatiska. lander innan den nar olika hav. I sodra Vietnamn bor ca 20 miljoner manniskor i detta frodiga delta. Har ar inga problem med hunger da hela regionen ar som ett stort vaxthus, forsett med vatten fran Mekong.
Tva dagar for vi runt pa buss och bat och overnattade i regionens huvudstad, Can Tho. Vi besokte flytande marknader, sag hur ris framstalldes, och bara for fram pa floderna och sag det vardagliga livet. Aningen battre an vantat och riktigt harligt att glida fram pa de smala "kanalerna". Flaskorna med ormar i sprit, som ar nagon form av nationaldryck/medicin, trodde vi inte vi skulle lyckas svalja. T.o.m. det gick och var inte mycket samre an en dalig svensk snaps. Men det ser for groteskt ut...
Maten funkar lite over forvantanfor barnen, efter den trevande starten. Det finns ofta grillat kott och det funkar da kryddningen inte ar sa extremt farlig. Oftast ar saserna vid sidan av och det ar meningen att man skall doppa. Det storsta problemet ar att bestalla och fa det man bestallt. Det blir nastan alltid minst ett fel, aven om man pekar eller tar till teckensprak. Jag har aldrig varit i ett land dar de ar sa usla pa engelska som har. Det bara gar inte, inte ens om man hjalper till med teckensprak, gutturala laten eller vanliga charader.
Vi var t ex pa en restaurang i Can Tho dar ingen i lokalen kunde engelska, det fanns inga andra vasterlanningar - men en meny pa engelska. Det gick anda inte att fa ut exakt vad det var sa jag tog ett sakert kort, kyckling med citrongras och chili. Mumsfilibabba. Vad far jag in? -"Didn't order this"! Men vid en narmare titt och smak ar det nog kyckling med citrongras och chili. Men inte de goda, kottiga delarna pa kycklingen utan fotter och odefinerbara(bl a hariga, var vaxer haret pa en kyckling?) bitar. Och sjalvklart bara pinnar. Det slutar med att de narmsta borden vander stolarna och sitter och skrattar och pekar helt oppet medan jag tampas, dreglar och kladdar med mina odefinierbara kycklingdelar. Vagra dock suga pa foten. Har normalt inga problem med att bjuda pa mig sjalv, men nan stans gar gransen. Och inget papper att torka sig pa. Senare, nar vi laste pa lite hemmavid visade det sig att peta med pinnarna i risskalen betyder ond, brad dod. Peta ar ett understatement for mina Caterpillar-ovningar i ovan namnda skal.
En annan fascinerande sak ar trafiken. Med denna forkrossande majoritet motorcyklar blir trafiken helt omojlig. Bilar och bussar har oerhort svart att ta sig fram i trafiken och aven om vagarna ar OK ar 50 km/h nog max var man kommer upp i nar dessa MCs sicksackar kring dem hela tiden och kor om/moter pa bada sidor. Vet inte vilket som ar bast, skulle alla ha en bil stod val trafiken helt still. Vilket den iofs anda gor inom en radie av 100 km runt Saigon.
Tre timmar tog busstrippen fran Can Tho till Rach Gia dar farjan skulle ta oss over till Phu Quoc. Det var en minibuss och vi fick an belagg for hur tatt befolkat Mekongdeltat ar. Inte mycket ledig yta langs vagarna i alla fall. Tror vi holl en 40-50 km/h i denna standiga bisvarm av motorcyklar.
Vi tillbringade natten i Rach Gia och tog sedan farjan till det eferlangtade strandlivet. Mer om det nasta gang.
