Resan över gränsen gick bra. För bra. Det tog två timmar fram till gränsen. Lite vilda västernstämning var det där så vi höll hårt i grejorna men klarade oss helskinnande. Väl över på andra sidan visste vi inte riktigt vad vi skulle göra men vi frågade två med ryggsäckar vad de kom ifrån och två kvarter bort sedan hittade vi en buss som skulle ta oss till flygplatsen på 3.5 timmar. Vi hann att käka lunch innan bussen gick och sedan var vi framme redan kl 16 på flygplatsen. En genialisk idé föddes på vägen om att vi skulle checka in bagaget(vi var redan incheckade via nätet) och sedan ta Skytrain in till Bangkok och käka middag där och komma lagom till baka till boarding 23.45. Men vi hade två fel av två möjliga. Det gick inte att checka in bagaget förrän 5 timmar innan. Hade ju i och för sig gått att lösa med deponering av densamma. Däremot var inte Skytrain till flygplatsen färdigbyggd. Bli inte klar förrän april nästa år...
Så 7 timmar fick vi häcka på flygplatsen. Det fanns inga bra ställen att vara på så i stort sett gjorde vi en basecamp på golvert och några bänkar i ett hörn och spelade kort och väntade. Fruktansvärt segt, men sen givk allt som på räls och väl hemma var det en riktugt vitt, kallt och härligt vackert vinterväder. Lite väl kallt kanske med 10 minus. Eller som Ellinor sade - "Kan vi inte åka till ett lagom varmt land i stället. Antingen är det kokhett eller så är det iskallt.". Vi har väl haft en 30+ grader de senaste veckorna så det blev en omställning på ca 40 grader.
Tekniken har för övrigt gjort ett stort intåg bland resenärer. Många guesthouse/hotell och fik/restauranger har gratis WiFi och man ser många, främst ensamresenärer, som reser med en netbook eller iPhone/Android som sällskap. Skal bli intressant att se vad detta får för påverkan på resvanor i ett längre perspektiv
onsdag 23 december 2009
måndag 21 december 2009
Take off, Sieam Reap
söndag 20 december 2009
Mål och mening, Siem Reap
Sa kom vi da fram till Siem Reap, staden som ligger alldeles intill omradet med Angkors ruiner. Bussresan gick bra, det tog faktiskt sex timmar som utlovat. Vi kanner oss ganska sakra och gar inte ens ut och kollar om vara vaskor aker av sa fort bussen stannar. Det finns ju stallen dar man maste bevaka allt som hander och sker.
Daremot kande vi oss inte helt tillfreds med rummet, sa vi bytte pafoljande dag. Bara en magkansla om att vi var lite lurade, och att tuk-tukmaffian harbargerade utanfor vart guest house. Sa vi halverade rumspriset genom att flytta ett kvarter bort.
Hela Angkor kandes helt ogreppbart, ett enormt omrade. En miljon mannsikor bodde dar da det begav sig, grovt strax efter 1000-talet. Hade inte riktigt fattat omfattningen av omradet innan. Det finns biljetter fran en upp till sju dagar. Skall man utforska allt ar det nog minst sju dagar. Men hur skulle vi gora for att gora nagot bra av det och inte kora slut pa kidsen? Helt omojligt att ga ut pa stan och reka. Klungor med tuk-tukforare hanger pa dig om du ser det minsta sokande ut, och annars ocksa forresten. Hur fa ratt info? An en gang fick magkanslan rada. Vi hade en kille pa halsen som vi nastan lovat men forsokt slingra oss ur. Det kandes inte bra och vi blev av med honom nar vi skiftade hotell. Pa vart nya stalle ar det en familj dar magkanslan ar att de ar seriosa, sa jag blottade mig totalt. Det visade sig vara ett lyckokast.
Efter alla dessa tempel och sajter vi besokt genom aren vet vi att det inte handlar om att se allt, vanda pa alla stenar och lara sig hela historien. Det basta ar om man kan fa en bra kansla for och uppfattning av det hela. En guide tycker jag ofta bara ger en massa detaljer som bara ar intressant for historiker. Men sjalvklart missar man en del utan.
Vi beslot oss for att grunda med en pooldag for barnen, sa dag ett tog vi reda pa en pool man kunde besoka, och det blev riktigt lyckat. De lag nog i vatnnet i princip hela tiden. Darefter akte vi ut till Angkor Wat for en klassisk solnedgang. Det blev dock utan sol men med fint ljus. Fast vi forstod inte riktigt hur man skulle gora, men nu vet vi... Ellinor hade for ovrigt smarre magsmartor och lite feber sa det var inte helt smartfritt, men vi fick gora det basta av situiationen.
Dag tva tog vi vara guidebocker(alla var friska), var tuk-tuk cahuffor och med en lag ambitionsniva (kan inte heller plaga barnen med en massa sten) kanner vi oss nu jattenojda. Vi fick ca sex timmars rundvandring bland de viktigaste templen. Det ar mycket imponerande och antagligen det storsta omradet i varlden. Men det ar svart att jamfora med stallen vi vart pa. Vi har våra favoriter och de flesta har sin charm men Angkor maste nog vara ett av de mer imponerande i sin enorma omfattning.
En för oss intressant och okänd koppling till Indien finns i dessa tempel. Hinduismen har nämligen periodvis regerat här och vissa av de gudasagor vi lärde känna i Indien påträffade vi här i något modifierad form. Likaså gudarna, och Elias hinduiska faboritgud Hanuman fick ett kärt återseende. Riktigt fascinerande faktiskt. Religionen har växlat fram och tillbaka genom århundraden och t ex hade Buddhor slipats ned till Shiva lingas på sina ställen.
En kul detalj ar att vara vanner tornseglarna, som forgyller den svenska sommarhimlen, atersags pa himlen ovanfor Angkor Wat. Vem vet, kanske var det en av dem som flog hemmavid i somras?
Jattenojda och belatna ar vi och vill inte se mer stenar nu. En gammal drom ar uppfyld, Angkor Wat har funnits i tankarna flera ar nu. Vad ar nasta drom att strava efter? Vet faktiskt inte, maste fundera pa det. Kinsesiska muren saklart, och staden Petra i Jordanien kommer spontant forst i tankarna.
Nu börjar det bli dags att åka hem för vi börjar bli Fula, Skitiga och Elaka. Nar man fraser mot forsaljare och t.o.m sportsandaler börjar kännas otjänliga ar det nog dags... Ikvall ar sista kvallen. Siem Reap ar for ovrigt en kanonstad. Inte representativ for Kambodja direkt, men har kan en trott resenar hitta en oas men suverana restauranger, fik och annat. Ikvall skall vi forsoka lagga orm till var kulinariska CV, som det sista vi gor. Strax efter midnatt i morgon mandag gar flyget hem till Svedala. Vi hoppas vi har lite marginal men vi ar inte helt pa det klara med hur vi skall ta oss till flygplatsen iThailand harifran. Vi har hort att det tar 6-10 timmar till sjalva Bangkok, med 0,5-3 timmar bara att ta sig over gransen. Beroende vad de ar pa for humor. Sa nagra timmars marginal borde vi ha.
Vi ser anda fram emot den biten, skall bli kul att se hur det funkar over denna omtalade grans. Sjalva resandet i sig ar ett av det stora malen med en resa. Haller fullstandigt med Karin Boye, "...nog finns det mal och mening med var fard, men det ar vagen som ar modan vard...". Denna hade jag memorerat nar jag kastade loss pa min forsta langresa. Den ar helt klockren.
Att tag sig fram over stock och sten, risfalt och alv, hav och land ar alltsa en del av resans mal. Skulle vi ha ett flygpass mellan "attraktionerna" (eller vara mal) skulle det inte vara halften sa givande. Man maste krydda med lite toppar, upplevelser och vila langs vagen.
Oändligt är vårt stora äventyr!
Daremot kande vi oss inte helt tillfreds med rummet, sa vi bytte pafoljande dag. Bara en magkansla om att vi var lite lurade, och att tuk-tukmaffian harbargerade utanfor vart guest house. Sa vi halverade rumspriset genom att flytta ett kvarter bort.
Hela Angkor kandes helt ogreppbart, ett enormt omrade. En miljon mannsikor bodde dar da det begav sig, grovt strax efter 1000-talet. Hade inte riktigt fattat omfattningen av omradet innan. Det finns biljetter fran en upp till sju dagar. Skall man utforska allt ar det nog minst sju dagar. Men hur skulle vi gora for att gora nagot bra av det och inte kora slut pa kidsen? Helt omojligt att ga ut pa stan och reka. Klungor med tuk-tukforare hanger pa dig om du ser det minsta sokande ut, och annars ocksa forresten. Hur fa ratt info? An en gang fick magkanslan rada. Vi hade en kille pa halsen som vi nastan lovat men forsokt slingra oss ur. Det kandes inte bra och vi blev av med honom nar vi skiftade hotell. Pa vart nya stalle ar det en familj dar magkanslan ar att de ar seriosa, sa jag blottade mig totalt. Det visade sig vara ett lyckokast.
Efter alla dessa tempel och sajter vi besokt genom aren vet vi att det inte handlar om att se allt, vanda pa alla stenar och lara sig hela historien. Det basta ar om man kan fa en bra kansla for och uppfattning av det hela. En guide tycker jag ofta bara ger en massa detaljer som bara ar intressant for historiker. Men sjalvklart missar man en del utan.
Vi beslot oss for att grunda med en pooldag for barnen, sa dag ett tog vi reda pa en pool man kunde besoka, och det blev riktigt lyckat. De lag nog i vatnnet i princip hela tiden. Darefter akte vi ut till Angkor Wat for en klassisk solnedgang. Det blev dock utan sol men med fint ljus. Fast vi forstod inte riktigt hur man skulle gora, men nu vet vi... Ellinor hade for ovrigt smarre magsmartor och lite feber sa det var inte helt smartfritt, men vi fick gora det basta av situiationen.
Dag tva tog vi vara guidebocker(alla var friska), var tuk-tuk cahuffor och med en lag ambitionsniva (kan inte heller plaga barnen med en massa sten) kanner vi oss nu jattenojda. Vi fick ca sex timmars rundvandring bland de viktigaste templen. Det ar mycket imponerande och antagligen det storsta omradet i varlden. Men det ar svart att jamfora med stallen vi vart pa. Vi har våra favoriter och de flesta har sin charm men Angkor maste nog vara ett av de mer imponerande i sin enorma omfattning.
En för oss intressant och okänd koppling till Indien finns i dessa tempel. Hinduismen har nämligen periodvis regerat här och vissa av de gudasagor vi lärde känna i Indien påträffade vi här i något modifierad form. Likaså gudarna, och Elias hinduiska faboritgud Hanuman fick ett kärt återseende. Riktigt fascinerande faktiskt. Religionen har växlat fram och tillbaka genom århundraden och t ex hade Buddhor slipats ned till Shiva lingas på sina ställen.
En kul detalj ar att vara vanner tornseglarna, som forgyller den svenska sommarhimlen, atersags pa himlen ovanfor Angkor Wat. Vem vet, kanske var det en av dem som flog hemmavid i somras?
Jattenojda och belatna ar vi och vill inte se mer stenar nu. En gammal drom ar uppfyld, Angkor Wat har funnits i tankarna flera ar nu. Vad ar nasta drom att strava efter? Vet faktiskt inte, maste fundera pa det. Kinsesiska muren saklart, och staden Petra i Jordanien kommer spontant forst i tankarna.
Nu börjar det bli dags att åka hem för vi börjar bli Fula, Skitiga och Elaka. Nar man fraser mot forsaljare och t.o.m sportsandaler börjar kännas otjänliga ar det nog dags... Ikvall ar sista kvallen. Siem Reap ar for ovrigt en kanonstad. Inte representativ for Kambodja direkt, men har kan en trott resenar hitta en oas men suverana restauranger, fik och annat. Ikvall skall vi forsoka lagga orm till var kulinariska CV, som det sista vi gor. Strax efter midnatt i morgon mandag gar flyget hem till Svedala. Vi hoppas vi har lite marginal men vi ar inte helt pa det klara med hur vi skall ta oss till flygplatsen iThailand harifran. Vi har hort att det tar 6-10 timmar till sjalva Bangkok, med 0,5-3 timmar bara att ta sig over gransen. Beroende vad de ar pa for humor. Sa nagra timmars marginal borde vi ha.
Vi ser anda fram emot den biten, skall bli kul att se hur det funkar over denna omtalade grans. Sjalva resandet i sig ar ett av det stora malen med en resa. Haller fullstandigt med Karin Boye, "...nog finns det mal och mening med var fard, men det ar vagen som ar modan vard...". Denna hade jag memorerat nar jag kastade loss pa min forsta langresa. Den ar helt klockren.
Att tag sig fram over stock och sten, risfalt och alv, hav och land ar alltsa en del av resans mal. Skulle vi ha ett flygpass mellan "attraktionerna" (eller vara mal) skulle det inte vara halften sa givande. Man maste krydda med lite toppar, upplevelser och vila langs vagen.
Oändligt är vårt stora äventyr!
lördag 19 december 2009
fredag 18 december 2009
Phnom Penh
Bussen till Phnom Penh var ratt OK, lite samre an vantat. 4 timmar blev dock minst 5. Valdigt trottsamt med dessa karatefilmer och ett standigt orosmoment om Ellinor skall bli kissnodig...gick dock bra. Till lunch blev det chips, kex och Sprite. Barnen var glada.
Vi fick ett OK rum med kanonlage, alldeles nara Silverpagoden/Palatset och floden. Phnom Penh har verkligen potential med breda boulevarder och en jattebra "riverside" promenad med bra restauranger. Hade hisorien inte sett ut som den gor hade antagligen Phnom Penh varit asiens parla. Men efter 12 ar av fred haller den sakta men sakert pa att byggas upp igen. Kommer bli kanon...
Ett av de viktigaste for oss nar vi reser ar att hitta bra litteratur om landet. Ibland blir det bra och ibland lite svarare. Hittade inte sa mycket gallande Vietnam konstigt nog, forutom Graham Greenes "The Quiet American". Riktigt bra och valskriven om slutet av den franska perioden och borjan av den amerikanska(50-tal).
Men den klockrena litteraturen hittade vi om Kambodja, Luon Ung, "First They
Killed My father" och Peter
Frobergs "Pol Pots leende". Luon ungs bok ar ett ogonvittnes berattelse hur det gick till nar Roda Khmererna styrde i Kambodja i ca 3.5 ar. Totalt vidrig men alldeles nodvandig lasning. Peter Froberg forsoker sedan forsta bakgrunden till de Roda Khmerernas revolution. En fulstandigt briljant bok. Dessa tva bocker hojde nog varan korta resa genom Kambodja manga snapp. Vi tanker, pratar och diskuterar ofta och forsaker forsta. Nar man ser pa alla manniskor(alla i var alder var med nar det hande!) och landskap och byar passerar revy utanfor fonstrer undrar man hela tiden hur det kunde handa. Hur sag det ut har. Det som hande har har blivit sa otroligt mycket verkligare for oss an nagonsin Hitlers rensningar. Men hur forklarar man for en 8-aring? Och hur mycket vill man forklara?
Sa forsta dagen i Phnom Penh kom kulmen da vi skulle ut till avrattningsplatsen Killing Fields alldeles i utkandet av staden samt tortyrfangelset S-21/Tuol Sleng. Nar vi vandrat omkring bland massgravarna ett tag, fortfarande finns kladtrasor i jorden kvar som man kliver pa, sager Elias: -"Nu ar jag trott pa masssgravar". Ellinor 10 sek senare. -"Pappa, nu ar jag trott pa vallgravar...". Skall man skratta eller grata...?
Det var en riktigt jobbig upplevelse och vi klarade det val inte riktigt nagon av oss. Kan tyvarr inte beskriva mer med ord.
Men pa nagot satt gar man anda starkt ur det. Kanns som vi levt med det i over en vecka nu, valdigt skont att det ar over, men som sagt anda starkande pa nat satt...
Nasta bok i hogen var inet reseforankrad, Herta Muller. Vi har ju en viss fablas for att lasa Nobelpristagarna men efter att ha ognat genom baksidan och att det handlade om kommunistiska Rumanien under Nicolae Ceauşescu:s tid sa pallade jag inte mer. Det blev Oscar Waos korta, forunderliga liv istallet. Verkar lovande...
Sedan var det det har med spindlarna. De har ju en hel del konstiga ratter i det har landet, varav insekter ar en delikatess i vissa delar. Annars ar grodor och sniglar vanligt men det ar val det franska arvet. Orm finns en del ocksa, skall se om vi kan fa tag pa det innan vi lamnar. I Phnom Penh at vi tva kvallar pa restauranger dar gatubarn har fatt en andra chans och tranas for att komma ut i arbetslivet. Den ena av dessa serverade Kambodjanska specialiteter fran olika delar av landet och till var gladje fanns dessa Crispy Tarantulas som en snack. Vi forsokte prata med var servitor men han forstod inte alls nar vi skrynklade pa ansiktet och gjorde miner. Tvartom "Many people i Cambodia loves to eat spiders". Vad mer kan jag saga. Anna var nog den som var bast. Vi andra kunde bara inte satta tanderna i kroppsbitarna, det fick duga med benen. Det var en riktigt vidrig(men kul) upplevelse men smakade nog inte sa illa egentligen. Det svaraste var att bli av med dem. Vi hade de hariga
(i drommen sprattlande) benen i 24 timmar minst. Gick inte att skolja bort kanslan med sprit(risvin, Gammeldansk) ens...
Nasta dag skulle vi besoka Palatset och Silverpagoden innan de hade siestastangt mellan 11-14. Men just denna dag kom Vietnams premiarminister pa besok so palatset var stangt och gatorna var kantade med folk som hyllade lite kommunistmassigt. Men dessa tva komplex ar alldeles intill varandra sa vi fick en bra uppfattning. Vi tycker nog att Palatset och Silveragoden ar de finaste motsvarande byggnader vi varit i. Buddhismen har ju valdigt vackra pagoder. Denna var en trevligare upplevelse an Bangkoks som det ar valdigt mycket folk och stok i. Det var riktigt lugnt och harmonisk och kront med en buddha i 90kg guld och 2000 diamanter. Hur denna kunde overleva Roda Khmererna ar en gata. De forstorde ju alla andra Buddhistiska element i Kambodja under sin tid. Religon ses ju inte med blida ogon av kommunister.
Sista eftermiddagen hangde vi mes runt pa restaurangerna riverside och spelade poker, fikade samt tog en kvallsdrink i solnedgangen. En riktig hojdaravslutning pa Phnon Penh. Fredag morgon bar det av till Angkor Wat. Som vi har vantat, det blir kulmen och vart sista stopp innan vi branner till Bangkok pa mandag. Skall forsoka gora det pa samma dag innan flyget lyfter mot Kopnehamn vid midnatt mandag kvall. ca 10 timmar skall man kunna gora det pa, men det ar en lite speciell smatt legendarisk overgang om man laser pa natet. Det hander alltid nat man inte raknat med...
Vi fick ett OK rum med kanonlage, alldeles nara Silverpagoden/Palatset och floden. Phnom Penh har verkligen potential med breda boulevarder och en jattebra "riverside" promenad med bra restauranger. Hade hisorien inte sett ut som den gor hade antagligen Phnom Penh varit asiens parla. Men efter 12 ar av fred haller den sakta men sakert pa att byggas upp igen. Kommer bli kanon...
Ett av de viktigaste for oss nar vi reser ar att hitta bra litteratur om landet. Ibland blir det bra och ibland lite svarare. Hittade inte sa mycket gallande Vietnam konstigt nog, forutom Graham Greenes "The Quiet American". Riktigt bra och valskriven om slutet av den franska perioden och borjan av den amerikanska(50-tal).
Men den klockrena litteraturen hittade vi om Kambodja, Luon Ung, "First They
Killed My father" och Peter
Frobergs "Pol Pots leende". Luon ungs bok ar ett ogonvittnes berattelse hur det gick till nar Roda Khmererna styrde i Kambodja i ca 3.5 ar. Totalt vidrig men alldeles nodvandig lasning. Peter Froberg forsoker sedan forsta bakgrunden till de Roda Khmerernas revolution. En fulstandigt briljant bok. Dessa tva bocker hojde nog varan korta resa genom Kambodja manga snapp. Vi tanker, pratar och diskuterar ofta och forsaker forsta. Nar man ser pa alla manniskor(alla i var alder var med nar det hande!) och landskap och byar passerar revy utanfor fonstrer undrar man hela tiden hur det kunde handa. Hur sag det ut har. Det som hande har har blivit sa otroligt mycket verkligare for oss an nagonsin Hitlers rensningar. Men hur forklarar man for en 8-aring? Och hur mycket vill man forklara?
Sa forsta dagen i Phnom Penh kom kulmen da vi skulle ut till avrattningsplatsen Killing Fields alldeles i utkandet av staden samt tortyrfangelset S-21/Tuol Sleng. Nar vi vandrat omkring bland massgravarna ett tag, fortfarande finns kladtrasor i jorden kvar som man kliver pa, sager Elias: -"Nu ar jag trott pa masssgravar". Ellinor 10 sek senare. -"Pappa, nu ar jag trott pa vallgravar...". Skall man skratta eller grata...?
Det var en riktigt jobbig upplevelse och vi klarade det val inte riktigt nagon av oss. Kan tyvarr inte beskriva mer med ord.
Men pa nagot satt gar man anda starkt ur det. Kanns som vi levt med det i over en vecka nu, valdigt skont att det ar over, men som sagt anda starkande pa nat satt...
Nasta bok i hogen var inet reseforankrad, Herta Muller. Vi har ju en viss fablas for att lasa Nobelpristagarna men efter att ha ognat genom baksidan och att det handlade om kommunistiska Rumanien under Nicolae Ceauşescu:s tid sa pallade jag inte mer. Det blev Oscar Waos korta, forunderliga liv istallet. Verkar lovande...
Sedan var det det har med spindlarna. De har ju en hel del konstiga ratter i det har landet, varav insekter ar en delikatess i vissa delar. Annars ar grodor och sniglar vanligt men det ar val det franska arvet. Orm finns en del ocksa, skall se om vi kan fa tag pa det innan vi lamnar. I Phnom Penh at vi tva kvallar pa restauranger dar gatubarn har fatt en andra chans och tranas for att komma ut i arbetslivet. Den ena av dessa serverade Kambodjanska specialiteter fran olika delar av landet och till var gladje fanns dessa Crispy Tarantulas som en snack. Vi forsokte prata med var servitor men han forstod inte alls nar vi skrynklade pa ansiktet och gjorde miner. Tvartom "Many people i Cambodia loves to eat spiders". Vad mer kan jag saga. Anna var nog den som var bast. Vi andra kunde bara inte satta tanderna i kroppsbitarna, det fick duga med benen. Det var en riktigt vidrig(men kul) upplevelse men smakade nog inte sa illa egentligen. Det svaraste var att bli av med dem. Vi hade de hariga
(i drommen sprattlande) benen i 24 timmar minst. Gick inte att skolja bort kanslan med sprit(risvin, Gammeldansk) ens...
Nasta dag skulle vi besoka Palatset och Silverpagoden innan de hade siestastangt mellan 11-14. Men just denna dag kom Vietnams premiarminister pa besok so palatset var stangt och gatorna var kantade med folk som hyllade lite kommunistmassigt. Men dessa tva komplex ar alldeles intill varandra sa vi fick en bra uppfattning. Vi tycker nog att Palatset och Silveragoden ar de finaste motsvarande byggnader vi varit i. Buddhismen har ju valdigt vackra pagoder. Denna var en trevligare upplevelse an Bangkoks som det ar valdigt mycket folk och stok i. Det var riktigt lugnt och harmonisk och kront med en buddha i 90kg guld och 2000 diamanter. Hur denna kunde overleva Roda Khmererna ar en gata. De forstorde ju alla andra Buddhistiska element i Kambodja under sin tid. Religon ses ju inte med blida ogon av kommunister.
Sista eftermiddagen hangde vi mes runt pa restaurangerna riverside och spelade poker, fikade samt tog en kvallsdrink i solnedgangen. En riktig hojdaravslutning pa Phnon Penh. Fredag morgon bar det av till Angkor Wat. Som vi har vantat, det blir kulmen och vart sista stopp innan vi branner till Bangkok pa mandag. Skall forsoka gora det pa samma dag innan flyget lyfter mot Kopnehamn vid midnatt mandag kvall. ca 10 timmar skall man kunna gora det pa, men det ar en lite speciell smatt legendarisk overgang om man laser pa natet. Det hander alltid nat man inte raknat med...
torsdag 17 december 2009
Barhäng med skolarbete, Phnom Penh
Nu bär det av mot Siem Reap och tempelstaden Angkor Wat, ca 6 timmars bussresa. Vi ser alla jättemycket fram emot denna - vårt stora mål denna gång.
Killing Fields, Phnom Penh
onsdag 16 december 2009
Inte gott, Phnom Penh
Vi fick tyvärr inte i oss mer än 2.5 ben och en halv bakkropp. Men får väl anses vara ett bra försök. Faktiskt RIKTIGT disgusting. Marsvin är godare.
tisdag 15 december 2009
måndag 14 december 2009
Skorpioner och Upp som en sol..., Sianoukville
...ned som en pannkaka.
Det var lange sedan faktiskt som vi horde en gecko, men i Kep horde vi den ett antal ganger. Geck-ooooooo. Det later verkligen sa. Som en gok nastan. Och sa mycket harliga associationer. Vet inte varfor vi inte hort den pa flera ar. Kul att barnen fick det i alla fall.
Ackompanjerade av cikador fick vi nagra harliga familjepokerkvallar pa verandan. Kvallarna var sadar ljumma och fuktiga som de bara kan vara i tropikerna. Sen gick turen till Sianoukville. Vi akte en egen bil eftersom det blev samma peng for oss fyra plus att vi kunde bestamma avgangstid och njuta av den harliga frukosten pa vart underbara stalle. Kanns lite fuskigt dock. Men den tva timmar langa resan langs kusten till Sianoukville var riktigt fin. Harligt landskap med berg som fond, grona angar och mil efer mil med risfalt och vattenbufflar. Kandes ganska rent och frascht faktiskt. Kambodjanerna ar for ovrigt ett leende folk. Verkar riktigt trevliga an sa lange.
Sianoukville, Kambodjas storsta badort. Tror t.o.m det gar charter hit. Det var ett grymt misstag (dvs...ned som en pannkaka). Ett vidrigt stalle ar detta i vara ogon, och jag forstar varfor vi haller oss borta fran typ Phuket. Inte vad vi gillar. Men det ar val sa har det ar. Hur man bast forstor en fin strand. Vi fick nastan panik nar vi kom hit, for vi hittade inget bra boende heller - inget "hideaway". Bara r..hal. Och vi hade inga "flyktvagar" eftersom sista delen av resan kanns ganska utstakad nu ju mer tiden lider. Pnom Penh, Angor Wat - vi vill inte missa det. Hade vi haft mojlighet hade vi vant i "dorren" ch flytt faltet
Det ar en handfull strander har. Den finaste ar kopt av ett resort sa dar kan man i stort sett inte vara. Vi forsokte. Den vi ar pa skall vara fin i grund och botten men helt nersolad med forsaljare, skrap, ruckliga hotell/restauranger men aven droger och prostitution. Allt i en enda mess. Vi bestamde oss anda for att stanna tva natter, och dra ut pa sjon den enda dagen . Rummet blev dessutom helt fel, och till pa kopet tva. Och natten igenom hog musik fran intilligande barer.
Men trippen ut pa sjon blev bra. Det osregnade halva natten och morgonen(forsta gangen vi sag regn) sa vi trodde det skulle bli installt. Vi bytte rum lite snabbt innan vi drog. Tva snorklingar; bra sikt, hyfsad korall, medokert med fisk. Vi tillbringade nagra timmar en lugn strand pa en o. Kanonfin strand och lugnt, skont och ingen kommers.
Det sags ju att om man ar i ett soprum tillrackligt lange kanner man inte lukten. Kan inte saga att vi gillar "Snooky", men man vanjer sig. Och vi hittade ett horn bortom sjalva stranden men rikigt fina matstallen. Sa de tva middagarna blev lite oaser.
Men nu har vi bokat oss harifran till Pnom Penh i morgon. Skall bli kul att komma till huvudstaden. Nar jag kopte bussbiljetterna nu pa kvallkvisten var jag riktigt nara att kliva pa en skorpion som korsade min vag. Trodde forst det var en krafta, for sa stor var den. Var tvungen att fa det bekraftat av en forbipasserande Kambodijan. Men han lugnade mig med att man inte skulle do av den, bara bli sjuk. Det var riktitg ballt att fa se, onskar bara resten kunde fatt det ocksa.
All for now, manana aker vi alltsa till Pnom Penh. En bussresa pa ca 4 timmar. Det ar alltid lika spannande att se hur bussen ser ut. Men jag tror den ar hyfsad denna gang.
Det var lange sedan faktiskt som vi horde en gecko, men i Kep horde vi den ett antal ganger. Geck-ooooooo. Det later verkligen sa. Som en gok nastan. Och sa mycket harliga associationer. Vet inte varfor vi inte hort den pa flera ar. Kul att barnen fick det i alla fall.
Ackompanjerade av cikador fick vi nagra harliga familjepokerkvallar pa verandan. Kvallarna var sadar ljumma och fuktiga som de bara kan vara i tropikerna. Sen gick turen till Sianoukville. Vi akte en egen bil eftersom det blev samma peng for oss fyra plus att vi kunde bestamma avgangstid och njuta av den harliga frukosten pa vart underbara stalle. Kanns lite fuskigt dock. Men den tva timmar langa resan langs kusten till Sianoukville var riktigt fin. Harligt landskap med berg som fond, grona angar och mil efer mil med risfalt och vattenbufflar. Kandes ganska rent och frascht faktiskt. Kambodjanerna ar for ovrigt ett leende folk. Verkar riktigt trevliga an sa lange.
Sianoukville, Kambodjas storsta badort. Tror t.o.m det gar charter hit. Det var ett grymt misstag (dvs...ned som en pannkaka). Ett vidrigt stalle ar detta i vara ogon, och jag forstar varfor vi haller oss borta fran typ Phuket. Inte vad vi gillar. Men det ar val sa har det ar. Hur man bast forstor en fin strand. Vi fick nastan panik nar vi kom hit, for vi hittade inget bra boende heller - inget "hideaway". Bara r..hal. Och vi hade inga "flyktvagar" eftersom sista delen av resan kanns ganska utstakad nu ju mer tiden lider. Pnom Penh, Angor Wat - vi vill inte missa det. Hade vi haft mojlighet hade vi vant i "dorren" ch flytt faltet
Det ar en handfull strander har. Den finaste ar kopt av ett resort sa dar kan man i stort sett inte vara. Vi forsokte. Den vi ar pa skall vara fin i grund och botten men helt nersolad med forsaljare, skrap, ruckliga hotell/restauranger men aven droger och prostitution. Allt i en enda mess. Vi bestamde oss anda for att stanna tva natter, och dra ut pa sjon den enda dagen . Rummet blev dessutom helt fel, och till pa kopet tva. Och natten igenom hog musik fran intilligande barer.
Men trippen ut pa sjon blev bra. Det osregnade halva natten och morgonen(forsta gangen vi sag regn) sa vi trodde det skulle bli installt. Vi bytte rum lite snabbt innan vi drog. Tva snorklingar; bra sikt, hyfsad korall, medokert med fisk. Vi tillbringade nagra timmar en lugn strand pa en o. Kanonfin strand och lugnt, skont och ingen kommers.
Det sags ju att om man ar i ett soprum tillrackligt lange kanner man inte lukten. Kan inte saga att vi gillar "Snooky", men man vanjer sig. Och vi hittade ett horn bortom sjalva stranden men rikigt fina matstallen. Sa de tva middagarna blev lite oaser.
Men nu har vi bokat oss harifran till Pnom Penh i morgon. Skall bli kul att komma till huvudstaden. Nar jag kopte bussbiljetterna nu pa kvallkvisten var jag riktigt nara att kliva pa en skorpion som korsade min vag. Trodde forst det var en krafta, for sa stor var den. Var tvungen att fa det bekraftat av en forbipasserande Kambodijan. Men han lugnade mig med att man inte skulle do av den, bara bli sjuk. Det var riktitg ballt att fa se, onskar bara resten kunde fatt det ocksa.
All for now, manana aker vi alltsa till Pnom Penh. En bussresa pa ca 4 timmar. Det ar alltid lika spannande att se hur bussen ser ut. Men jag tror den ar hyfsad denna gang.
lördag 12 december 2009
Krabba i Kep
Sista kvallen i Phu Quoc, och aven Vietnam, blev fiske och blackfiske med BBQ ombord pa en ombyggd fiskebat. Ibland lonar det sig att bestamma sig sent for vi fick tillsammans med en annan luffarfamilj(det ar forsta gangen pa lange vi traffar pa) hela baten for oss sjalva till reducerat pris. Elias lyckades dra upp en blackfisk. Och faktiskt, de sprutar sjuka mangder black nar de ar radda.
Fast vi idogt forsokte ta reda pa hur vi skulle komma in i Kambodja lyckades vi aldrig fa fatt pa den enda manniska som skulle veta nagot. Men det mesa loser sig bara man checkar ut. Vi kande oss till slut fardiga med Phu Quoc(det stacks bl a lite for mycket i vattnet av de sma manetynglen emellanat) och sade upp vart rum och bokade en biljett pa en farja till fastlandet. Nar vi vackte oss tidigt pa morgonen hade Ellinor en ordentlig ogoninflammation och Elias sa pass ont i ett ben sa han haltade. Vi bestamde oss for att aka anda. Ellinor fick ha en ogonbindel pa sig och vi fick bara henne. Precis vad vi behover i var logistik...
Det verkar som 95% flyger till och fran PQ. Vi har nu provat bada farjorna. Den ena kanon den andra inta sa kanon, typ. Men vi hade tur att sjon var lugn. Pa vagen hit fick vi se First Blood 1 och 2 och at andra hallet en valdsam karatefilm. Dessa karatefilmer verkar vara universella ocj det ar inte kul med sma barn. First Blood var lite surrealistisk att se tillsammans med Vietnameser da det ar en del krigscener fran Vietnam, speciellt i 2.
Val i Ha Tien(fastlandet) hamnade vi hos en reseagent som kunde fixa oss over gransen. Det finns inga kollektiva transporter pa denna overgang utan det ar motorcykel eller typ 4WD som galler. Riktigt usla vagar. Det verkar vara lite speciella regler och mutor har ocksa for vi behovde inga foton till vara visa(som reseagenten fixade!). Han eskorterade oss over och pratade titt som tatt med gransvakter och annat. Vi var lite oroliga eftersom Ellinor inte sag sa frisk ut pa ogat och hade feber. Man far inte komma in om man misstanks ha svinflunsan. Men vi stretade grusvagen fram i den starka solen och efter bl a en kvarts vantan pa nagot hos en vakt i ingenmansland var vi igenom. Fast vi behovde inte visa alla lappar och grejor vi fyllt i...
Jag alskar okonventionella gransoverganar av nagon oforklarlig anledning. Denna paminde mig om Guatemala-Honduras for lange sedan som ocksa var en surrealistisk upplevelse. Men vilken tydlig klasskillnad mellan Vietnamn och Kambodja redan i gransovergangen. Vietnamesiska gransvakterna satt i en stor, valventilerad betongbyggnad medan Kambodjas passkontroll var en simpel palmhydda. Marktes ocksa genast pa vagarna och att det inte var lika mycket trafik langre(inte manga har rad med ens billiga kinesiska mc) Aven om vagen runt gransen pa bada sidor inte var gjord for fina bilar var det oerhort skumpigt och/eller dammigt alla de fyra milen fran gransen till Kep. Man vet vad resdamm verkligen betyder nar det knastrar mellan tanderna.
I Kep tvingade vi grabbarna att kora runt oss pa nagra stallen. Vi hade ju inget forbokat. Och det blev en riktig bingo. Ett av vara dyraste stallen men helt fantastiskt och vart varenda penny! Det ligger sa otroligt vackert, hogt pa en sluttning med en harlig utsikt over havet och den prunkade omgivande vaxtligheten. Sa harmoniskt och avkopplande och med en tradgard full med exotiska frukter, peppar, chili mm som anvands i matlagningen. Det ar sa bra att vi har svart att ta oss ut.
Kep ar en liten kustby och Kambodjanernas egen semesterort. Hit aker de pa helgerna och har krabbpicnic pa stranden. Det kommer folk fran runtikring pa lastbilsflak och allskons fullpackade minibussar. Krabborna ar alltsa den stora grejen har och var och varannan gar runt med plastpasar med krabbor for nagra dollares(dollar funkar lika bra som lokal valuta i Kambodja). Vi tog seden i handen och foljde strommen. Det finns fardiga picnicupplagg med tak och hangmattor. Vill man ha nat annat an krabba puttrar de ivag pa sina motorcyklar och fixar det. Pepparkrabban var med farsk peppar var riktigt bra.
Idag bestamde vi oss for at skippa Ko Chang i Thailand. Vi tar oss till Kambodjas stora badort Sianoukville som vi dock har en del daliga vibbar for. Men vi skall forsoka ta oss ut pa en o och bo dar i stallet. Tror det blir kanon om vi lyckas. Dock har vi bara tre natter pa oss dar. Och i morgon lamnar vi Kep. Har finns inte mer att gora(forutom att vandra, och det kan vi inte gora med barnen) an att mysa pa hotellet, och det har vi inte rad med...
Fast vi idogt forsokte ta reda pa hur vi skulle komma in i Kambodja lyckades vi aldrig fa fatt pa den enda manniska som skulle veta nagot. Men det mesa loser sig bara man checkar ut. Vi kande oss till slut fardiga med Phu Quoc(det stacks bl a lite for mycket i vattnet av de sma manetynglen emellanat) och sade upp vart rum och bokade en biljett pa en farja till fastlandet. Nar vi vackte oss tidigt pa morgonen hade Ellinor en ordentlig ogoninflammation och Elias sa pass ont i ett ben sa han haltade. Vi bestamde oss for att aka anda. Ellinor fick ha en ogonbindel pa sig och vi fick bara henne. Precis vad vi behover i var logistik...
Det verkar som 95% flyger till och fran PQ. Vi har nu provat bada farjorna. Den ena kanon den andra inta sa kanon, typ. Men vi hade tur att sjon var lugn. Pa vagen hit fick vi se First Blood 1 och 2 och at andra hallet en valdsam karatefilm. Dessa karatefilmer verkar vara universella ocj det ar inte kul med sma barn. First Blood var lite surrealistisk att se tillsammans med Vietnameser da det ar en del krigscener fran Vietnam, speciellt i 2.
Val i Ha Tien(fastlandet) hamnade vi hos en reseagent som kunde fixa oss over gransen. Det finns inga kollektiva transporter pa denna overgang utan det ar motorcykel eller typ 4WD som galler. Riktigt usla vagar. Det verkar vara lite speciella regler och mutor har ocksa for vi behovde inga foton till vara visa(som reseagenten fixade!). Han eskorterade oss over och pratade titt som tatt med gransvakter och annat. Vi var lite oroliga eftersom Ellinor inte sag sa frisk ut pa ogat och hade feber. Man far inte komma in om man misstanks ha svinflunsan. Men vi stretade grusvagen fram i den starka solen och efter bl a en kvarts vantan pa nagot hos en vakt i ingenmansland var vi igenom. Fast vi behovde inte visa alla lappar och grejor vi fyllt i...
Jag alskar okonventionella gransoverganar av nagon oforklarlig anledning. Denna paminde mig om Guatemala-Honduras for lange sedan som ocksa var en surrealistisk upplevelse. Men vilken tydlig klasskillnad mellan Vietnamn och Kambodja redan i gransovergangen. Vietnamesiska gransvakterna satt i en stor, valventilerad betongbyggnad medan Kambodjas passkontroll var en simpel palmhydda. Marktes ocksa genast pa vagarna och att det inte var lika mycket trafik langre(inte manga har rad med ens billiga kinesiska mc) Aven om vagen runt gransen pa bada sidor inte var gjord for fina bilar var det oerhort skumpigt och/eller dammigt alla de fyra milen fran gransen till Kep. Man vet vad resdamm verkligen betyder nar det knastrar mellan tanderna.
I Kep tvingade vi grabbarna att kora runt oss pa nagra stallen. Vi hade ju inget forbokat. Och det blev en riktig bingo. Ett av vara dyraste stallen men helt fantastiskt och vart varenda penny! Det ligger sa otroligt vackert, hogt pa en sluttning med en harlig utsikt over havet och den prunkade omgivande vaxtligheten. Sa harmoniskt och avkopplande och med en tradgard full med exotiska frukter, peppar, chili mm som anvands i matlagningen. Det ar sa bra att vi har svart att ta oss ut.
Kep ar en liten kustby och Kambodjanernas egen semesterort. Hit aker de pa helgerna och har krabbpicnic pa stranden. Det kommer folk fran runtikring pa lastbilsflak och allskons fullpackade minibussar. Krabborna ar alltsa den stora grejen har och var och varannan gar runt med plastpasar med krabbor for nagra dollares(dollar funkar lika bra som lokal valuta i Kambodja). Vi tog seden i handen och foljde strommen. Det finns fardiga picnicupplagg med tak och hangmattor. Vill man ha nat annat an krabba puttrar de ivag pa sina motorcyklar och fixar det. Pepparkrabban var med farsk peppar var riktigt bra.
Idag bestamde vi oss for at skippa Ko Chang i Thailand. Vi tar oss till Kambodjas stora badort Sianoukville som vi dock har en del daliga vibbar for. Men vi skall forsoka ta oss ut pa en o och bo dar i stallet. Tror det blir kanon om vi lyckas. Dock har vi bara tre natter pa oss dar. Och i morgon lamnar vi Kep. Har finns inte mer att gora(forutom att vandra, och det kan vi inte gora med barnen) an att mysa pa hotellet, och det har vi inte rad med...
fredag 11 december 2009
torsdag 10 december 2009
Bläckfiske, Phu Quoc
onsdag 9 december 2009
Framme i Phu quoc
Sa en natt i Rach Gia i vantan pa morgonfarjan till Phu Quoc. Vi stotte aterigen pa stor patrull nar vi bestallde middag. Utan varken karta(alla skakade pa axlarna) eller kompass gav vi oss ut pa stan for att ragga mat. Ar hur jbbigt som helst nar man inte vet var man ar eller skall. Till slut hittade vi en sylta som kandes ok. Ingen meny pa engelska, ingen som kunde ens ett sketet ord. Jag menar inte ens "rice" eller fritt oversatt lajjs motte nagra forstaende miner. Tills sist fick vi ater ta fram charadtalangerna och gick runt bland de andra borden och pekade och fick smaka. Det som foll oss bast pa lappen var en grillgryta med kott pa. Anna pekade pa den stack pekfingrarna bakom huvudet och sade "mooo". Vi menade alltsa grillat notkott. Ett otroligt samforstand uppstod i lokalen. Vi kunde kommunicera! Europa och Asien unite! Hur svart kan det vara tankte vi malliga och vantade pa maten. Fick vi en grill med notkott? Skulle inte tro det. Kottgryta med ris. Smakade iofs bra men inte for kidsen. Vi gav upp, slevade i oss grytan och gick till marknaden och kopte frukt och chips samt vafflor(!) av en tant pa trottarkanten. Hela kostcirkeln med andra ord, och barnen nojda. Kan det bli battre?
Farjan gick smutt. "Superdong" var namnet vilket framkallade ett stort garv hos det engelska paret vi delade taxi till hamnen med. What can I say? 2,5 timmar, ingen sjo. Kanon. Sen var det dags att fixa boende. Vi kopte en biljett pa minibussen in till stan. Ensamma turister, de flesta andra blev motta av hotellpersonal pa kajen. Now what? Var skall vi ga av? Men det loste sig bra. Nan eller nagra stop fore slutet knackar nagra MC-killar pa rutan och visar nagra broschyrer. Vi gor tummen upp och hoppar nasta. For nagra spann blir daddy cool sen runtskjutsad bland hotellen och kan valja och vraka. En hel del fulla men till slut hittar jag ett bra med tva stora sangar for fyra pers. Puh...
Sa har har vi lata dagar laddar batterierna i var strumpfria tillvaro. Och har ar riktigt avslappnande. Har finns inga ljudliga barer eller diskon. Inga bananbatar, paragliders eller andra leksaker som stor friden. De enda forsaljarna ar fruktdamerna. Otroligt for en sa pass utvecklad(?) strand. Riktigt skont att pausa lite och bara masa sig mellan bungalowen, stranden och matstallena. Barnen trivs saklart och kan bada i timmar och leka i sanden. De ar helt fantastiskt bra kompisar just nu och leker hela tiden. Langt over forvantan och en suveran avlastning for oss. Hemma sager de jamt att de inte har nagot att gora men det har vi nu inte hort sen hemmavid. Trots att vi barar har mp3-spelare(mest for resor), en del lego, pysselbocker och lite sallskapsspel. Men ingen Bamseklubb...
Elias kampar ocksa motvilligt med sina laxor.
Vi forsoker frossa i frukt och det verkar vara bade vattenmelon, mango och annanssasong nu for de smakar verkligen gudomligt och finns i massor. Igar var vi pa en heldagstur ut pa havet med fiske, snorkling, bad och BBQ. Snorklingen var val lite samre an vantat men anda funkis. Bra korall men lite fiskvariation. Det ar sa himla kul att snorkla med barnen men pa sana har turer blir det lite "stressigt". Battre egentligen om det finns ett rev utanfor stranden dar man bor. Det ar dock inte sa vanligt. Elias ar sjukt bekvam och trygg i vattnet(inte ofta ovan ytan) och simmar nog utan problem 200m, antagligen mycket langre. Skall testa nar vi kommer hem. Man far inte glomma Ellinor heller som for sin alder faktist ar annu battre. Skulle saga att hon simmar 20 meter om det ar lungt, typ i en pool. Har i havet kan vattnet vara lite brakigt men hon kampar pa anda.
Tva nya upplevelser fick vi till livs pa turen. Dels besokte vi en parlfarm dar de oppnade ett ostron och vi fick se parlan trada fram. Sag helt overkligt ut! Sedan fick vi smaka sjoborre pa baten. Sa manga ganger som man forskrackt simmat over dem sa var det kul.
Wello, nu borjar framtidsplanerna bli diffusa igen. Antingen drar vi harifran pa fredag och forsoker ta oss in i Kambodja. Antingen till Kep, Kampot eller Sianoukville. Vi ar sa veliga men det beror pa lite om vi skall avsluta i Thailand(Ko Chang) eller inte innan vi aker hem. Tiden borjar bli knapp...time will tell...
Farjan gick smutt. "Superdong" var namnet vilket framkallade ett stort garv hos det engelska paret vi delade taxi till hamnen med. What can I say? 2,5 timmar, ingen sjo. Kanon. Sen var det dags att fixa boende. Vi kopte en biljett pa minibussen in till stan. Ensamma turister, de flesta andra blev motta av hotellpersonal pa kajen. Now what? Var skall vi ga av? Men det loste sig bra. Nan eller nagra stop fore slutet knackar nagra MC-killar pa rutan och visar nagra broschyrer. Vi gor tummen upp och hoppar nasta. For nagra spann blir daddy cool sen runtskjutsad bland hotellen och kan valja och vraka. En hel del fulla men till slut hittar jag ett bra med tva stora sangar for fyra pers. Puh...
Sa har har vi lata dagar laddar batterierna i var strumpfria tillvaro. Och har ar riktigt avslappnande. Har finns inga ljudliga barer eller diskon. Inga bananbatar, paragliders eller andra leksaker som stor friden. De enda forsaljarna ar fruktdamerna. Otroligt for en sa pass utvecklad(?) strand. Riktigt skont att pausa lite och bara masa sig mellan bungalowen, stranden och matstallena. Barnen trivs saklart och kan bada i timmar och leka i sanden. De ar helt fantastiskt bra kompisar just nu och leker hela tiden. Langt over forvantan och en suveran avlastning for oss. Hemma sager de jamt att de inte har nagot att gora men det har vi nu inte hort sen hemmavid. Trots att vi barar har mp3-spelare(mest for resor), en del lego, pysselbocker och lite sallskapsspel. Men ingen Bamseklubb...
Elias kampar ocksa motvilligt med sina laxor.
Vi forsoker frossa i frukt och det verkar vara bade vattenmelon, mango och annanssasong nu for de smakar verkligen gudomligt och finns i massor. Igar var vi pa en heldagstur ut pa havet med fiske, snorkling, bad och BBQ. Snorklingen var val lite samre an vantat men anda funkis. Bra korall men lite fiskvariation. Det ar sa himla kul att snorkla med barnen men pa sana har turer blir det lite "stressigt". Battre egentligen om det finns ett rev utanfor stranden dar man bor. Det ar dock inte sa vanligt. Elias ar sjukt bekvam och trygg i vattnet(inte ofta ovan ytan) och simmar nog utan problem 200m, antagligen mycket langre. Skall testa nar vi kommer hem. Man far inte glomma Ellinor heller som for sin alder faktist ar annu battre. Skulle saga att hon simmar 20 meter om det ar lungt, typ i en pool. Har i havet kan vattnet vara lite brakigt men hon kampar pa anda.
Tva nya upplevelser fick vi till livs pa turen. Dels besokte vi en parlfarm dar de oppnade ett ostron och vi fick se parlan trada fram. Sag helt overkligt ut! Sedan fick vi smaka sjoborre pa baten. Sa manga ganger som man forskrackt simmat over dem sa var det kul.
Wello, nu borjar framtidsplanerna bli diffusa igen. Antingen drar vi harifran pa fredag och forsoker ta oss in i Kambodja. Antingen till Kep, Kampot eller Sianoukville. Vi ar sa veliga men det beror pa lite om vi skall avsluta i Thailand(Ko Chang) eller inte innan vi aker hem. Tiden borjar bli knapp...time will tell...
Strandliv, Phu Quoc
måndag 7 december 2009
En gang i Mekong
Sa lades Ho Chi Minh/Saigon till historien. Sa har i backspegeln vet jag inte om sjalva staden Saigon var sa himla bra anda. Det ar ju alltid skont att komma ut och forsta dagarna ar man inte sa kritisk, utan mest positiv. Vi kom ju inte sa langt fran backpackerkvarteren och det ar ju alltid lite najs att glida omkring i och insupa en "tropisk" atmosfar. Men det ar ju lite svart att komma bort fran det och rora sig med tva kids, speciellt nu nar vi inte har vagn med oss heller. Det ar pa gott och ont.
En tvadagarstur ut i Mekongdeltat ordnade vi i alla fall for att sedan bli avslappta pa vagen och ta oss vidare pa egen hand till stranderna pa Phu Quoc. Lite halvorolig over vart vagval eftersom det verkade som 95% av alla flyger till on. Vi tar oss normalt sett helst fram over land & hav. Aven om man sitter i en buss/tag 24 timmar ger det helt andra intryck av landet nar landskapet passererar revy och man stannar da och da pa stationer eller av andra anledningar. Man far pa ett helt annat satt mojligheter till korta moten, se manniskor i sitt vardagslivse farger, kanna lukter(Elias tycker Indien luktar illa), osv osv.
Tva dagar tillbringade vi med en grupp, varav kanske 60% var inhemska turistande Vietnameser och resten en salig blandning fran ovriga varlden. Mekong ar en maktig och viktig flod som borjar upp i Tibet och sedan sprider sig ner i sex asiatiska. lander innan den nar olika hav. I sodra Vietnamn bor ca 20 miljoner manniskor i detta frodiga delta. Har ar inga problem med hunger da hela regionen ar som ett stort vaxthus, forsett med vatten fran Mekong.
Tva dagar for vi runt pa buss och bat och overnattade i regionens huvudstad, Can Tho. Vi besokte flytande marknader, sag hur ris framstalldes, och bara for fram pa floderna och sag det vardagliga livet. Aningen battre an vantat och riktigt harligt att glida fram pa de smala "kanalerna". Flaskorna med ormar i sprit, som ar nagon form av nationaldryck/medicin, trodde vi inte vi skulle lyckas svalja. T.o.m. det gick och var inte mycket samre an en dalig svensk snaps. Men det ser for groteskt ut...
Maten funkar lite over forvantanfor barnen, efter den trevande starten. Det finns ofta grillat kott och det funkar da kryddningen inte ar sa extremt farlig. Oftast ar saserna vid sidan av och det ar meningen att man skall doppa. Det storsta problemet ar att bestalla och fa det man bestallt. Det blir nastan alltid minst ett fel, aven om man pekar eller tar till teckensprak. Jag har aldrig varit i ett land dar de ar sa usla pa engelska som har. Det bara gar inte, inte ens om man hjalper till med teckensprak, gutturala laten eller vanliga charader.
Vi var t ex pa en restaurang i Can Tho dar ingen i lokalen kunde engelska, det fanns inga andra vasterlanningar - men en meny pa engelska. Det gick anda inte att fa ut exakt vad det var sa jag tog ett sakert kort, kyckling med citrongras och chili. Mumsfilibabba. Vad far jag in? -"Didn't order this"! Men vid en narmare titt och smak ar det nog kyckling med citrongras och chili. Men inte de goda, kottiga delarna pa kycklingen utan fotter och odefinerbara(bl a hariga, var vaxer haret pa en kyckling?) bitar. Och sjalvklart bara pinnar. Det slutar med att de narmsta borden vander stolarna och sitter och skrattar och pekar helt oppet medan jag tampas, dreglar och kladdar med mina odefinierbara kycklingdelar. Vagra dock suga pa foten. Har normalt inga problem med att bjuda pa mig sjalv, men nan stans gar gransen. Och inget papper att torka sig pa. Senare, nar vi laste pa lite hemmavid visade det sig att peta med pinnarna i risskalen betyder ond, brad dod. Peta ar ett understatement for mina Caterpillar-ovningar i ovan namnda skal.
En annan fascinerande sak ar trafiken. Med denna forkrossande majoritet motorcyklar blir trafiken helt omojlig. Bilar och bussar har oerhort svart att ta sig fram i trafiken och aven om vagarna ar OK ar 50 km/h nog max var man kommer upp i nar dessa MCs sicksackar kring dem hela tiden och kor om/moter pa bada sidor. Vet inte vilket som ar bast, skulle alla ha en bil stod val trafiken helt still. Vilket den iofs anda gor inom en radie av 100 km runt Saigon.
Tre timmar tog busstrippen fran Can Tho till Rach Gia dar farjan skulle ta oss over till Phu Quoc. Det var en minibuss och vi fick an belagg for hur tatt befolkat Mekongdeltat ar. Inte mycket ledig yta langs vagarna i alla fall. Tror vi holl en 40-50 km/h i denna standiga bisvarm av motorcyklar.
Vi tillbringade natten i Rach Gia och tog sedan farjan till det eferlangtade strandlivet. Mer om det nasta gang.
En tvadagarstur ut i Mekongdeltat ordnade vi i alla fall for att sedan bli avslappta pa vagen och ta oss vidare pa egen hand till stranderna pa Phu Quoc. Lite halvorolig over vart vagval eftersom det verkade som 95% av alla flyger till on. Vi tar oss normalt sett helst fram over land & hav. Aven om man sitter i en buss/tag 24 timmar ger det helt andra intryck av landet nar landskapet passererar revy och man stannar da och da pa stationer eller av andra anledningar. Man far pa ett helt annat satt mojligheter till korta moten, se manniskor i sitt vardagslivse farger, kanna lukter(Elias tycker Indien luktar illa), osv osv.
Tva dagar tillbringade vi med en grupp, varav kanske 60% var inhemska turistande Vietnameser och resten en salig blandning fran ovriga varlden. Mekong ar en maktig och viktig flod som borjar upp i Tibet och sedan sprider sig ner i sex asiatiska. lander innan den nar olika hav. I sodra Vietnamn bor ca 20 miljoner manniskor i detta frodiga delta. Har ar inga problem med hunger da hela regionen ar som ett stort vaxthus, forsett med vatten fran Mekong.
Tva dagar for vi runt pa buss och bat och overnattade i regionens huvudstad, Can Tho. Vi besokte flytande marknader, sag hur ris framstalldes, och bara for fram pa floderna och sag det vardagliga livet. Aningen battre an vantat och riktigt harligt att glida fram pa de smala "kanalerna". Flaskorna med ormar i sprit, som ar nagon form av nationaldryck/medicin, trodde vi inte vi skulle lyckas svalja. T.o.m. det gick och var inte mycket samre an en dalig svensk snaps. Men det ser for groteskt ut...
Maten funkar lite over forvantanfor barnen, efter den trevande starten. Det finns ofta grillat kott och det funkar da kryddningen inte ar sa extremt farlig. Oftast ar saserna vid sidan av och det ar meningen att man skall doppa. Det storsta problemet ar att bestalla och fa det man bestallt. Det blir nastan alltid minst ett fel, aven om man pekar eller tar till teckensprak. Jag har aldrig varit i ett land dar de ar sa usla pa engelska som har. Det bara gar inte, inte ens om man hjalper till med teckensprak, gutturala laten eller vanliga charader.
Vi var t ex pa en restaurang i Can Tho dar ingen i lokalen kunde engelska, det fanns inga andra vasterlanningar - men en meny pa engelska. Det gick anda inte att fa ut exakt vad det var sa jag tog ett sakert kort, kyckling med citrongras och chili. Mumsfilibabba. Vad far jag in? -"Didn't order this"! Men vid en narmare titt och smak ar det nog kyckling med citrongras och chili. Men inte de goda, kottiga delarna pa kycklingen utan fotter och odefinerbara(bl a hariga, var vaxer haret pa en kyckling?) bitar. Och sjalvklart bara pinnar. Det slutar med att de narmsta borden vander stolarna och sitter och skrattar och pekar helt oppet medan jag tampas, dreglar och kladdar med mina odefinierbara kycklingdelar. Vagra dock suga pa foten. Har normalt inga problem med att bjuda pa mig sjalv, men nan stans gar gransen. Och inget papper att torka sig pa. Senare, nar vi laste pa lite hemmavid visade det sig att peta med pinnarna i risskalen betyder ond, brad dod. Peta ar ett understatement for mina Caterpillar-ovningar i ovan namnda skal.
En annan fascinerande sak ar trafiken. Med denna forkrossande majoritet motorcyklar blir trafiken helt omojlig. Bilar och bussar har oerhort svart att ta sig fram i trafiken och aven om vagarna ar OK ar 50 km/h nog max var man kommer upp i nar dessa MCs sicksackar kring dem hela tiden och kor om/moter pa bada sidor. Vet inte vilket som ar bast, skulle alla ha en bil stod val trafiken helt still. Vilket den iofs anda gor inom en radie av 100 km runt Saigon.
Tre timmar tog busstrippen fran Can Tho till Rach Gia dar farjan skulle ta oss over till Phu Quoc. Det var en minibuss och vi fick an belagg for hur tatt befolkat Mekongdeltat ar. Inte mycket ledig yta langs vagarna i alla fall. Tror vi holl en 40-50 km/h i denna standiga bisvarm av motorcyklar.
Vi tillbringade natten i Rach Gia och tog sedan farjan till det eferlangtade strandlivet. Mer om det nasta gang.
söndag 6 december 2009
torsdag 3 december 2009
Bye, bye Saigon
Allt har ett slut, sa ocksa var vistelse i Saigon. Efter tre natter bar det av mot Mekongdeltat och sedan Phu Quoc, ett av vara tva mal pa resan.
Sa hur klarade vi oss efter landning. Sjalvklart blev vi utsatta for ett scam av taxichaufforen fran flygplatsen. Trodde vi klarat oss efter att vi kopt taxikuponger och blivit lotsade till en bil. Men redan vid forsta tollstoppet blev det ett forsok till lurendrejeri. Man ar ju sa fruktansvart utsatt och vi var daligt palasta pa resmalet, da Saigon inte dok upp i var rutt forran sista dagarna. Sa dar satt jag med miljontals dong i handen, efter ett uttag pa en bankomat pa flygplatsen, och hade ingen aning om vardet i svenska pengar. Ett ganska tacksamt objekt med andra ord. Naval efter ett visst handgemang gav han sig och vi kunde skiljas som vanner. Jag anser mig vara en ganska lugn och sansad person men det finns tva saker som kan locka fram djavulen i mig: min barn och om nan forsoker lura mig nar jag ar ute och reser. Det spelar ingen roll om det handlar om 50 ore.
Vi blev i alla fall avslappta pa ett cafe i stan, det hade hunnit , bli morkt och en viss nervositet borjade ge sig till kanna. Vi borde kanske fixt ett rum innan... Vi baxade in vart pick och pack pa cafeet och efter en halv ol gav jag mig ut pa stan for att ragga hotell medan resten spelade plocke pinn. Men det gick alldeles for latt och det tog inte manga minuter innan vi senare kunde checka in, packa undan strumporna for denna gang(inga mer flyg, insparrade strumpor ar frihet!) och pusta ut innan vi gick ut pa stan for lite mat.
Dag tva gick vi en tur pa stan. Fortfarande jetlaggade efter att hela byket vaknade pigga och alerta mitt i natten. Inte varsta barnvanliga turen kanske men uppblandat med lite stridsvagnar och glass gick det ganska bra. Vietnam har ju minst sagt en ganska intressant narhistoria som kan fa vilken krigsintresserad 8-aring som helst att lyssna. Och det brorsan tycker ar kul tycker syrran(5) ocksa ar kul. Och sa dessa motorcyklar. Helt fascinernade, som balgetinger ar dom overallt, trottoare, vagar, tom inomhus. Men pa nagot satt funkar det. Och skall man over en gata ar tricket att hanga pa en infoding. Aven om vi lyckades en eller annan gang pa egen hand. Tempot ar ju inte sa hogt, det kanske ar det som ar nyckeln. Lite sport blev det till slut, nar forst achocken lagt sig.
Borjar fa matvibbar fran Indien annars. Vart stora problem dar. Aven fast det finns mycket igenkannbara ratter har, smakar det ju inte riktigt som Svedala i vara barns ogon. Hur skall det bli nar vi lamnar backpackerkvarteren i Saigon. Huva...
Om igar var en acklimatiseringsdag sa akte vi ivag pa en otroligt intressant tur idag. Till Cu Chi tunnels som ar ett underjordiskt grottsystem(over 200 km tunnlar) som var en avgorande faktor nar sydvietnameserna besegrade Amrisarna under kriget. Rekommenderas verkligen for den som har vagarna forbi. Har fick man aven prova pa att skjuta bade det ena och det andra vapnet, bade kanda och okanda namn. Automatgevar etc etc. Men som den pacifist jag blivit med aren(jag ar sjalv forvanad) var jag tvungen att bojkotta denna manga pojkars drom.
Vi har kommit in i lunket nu, det gar snabbare och snabbare for var gang. Aven om det ar helt annorlunda ar allt sig likt. Vissa saker gar latt, andra gar lite trogare. Packningen blir mer optimerad for var gang. Denna gang har vi bara tva ryggor(forutom vara daypacks), ingen trunk, ingen vagn. Det ar skont nar barnen blir aldre och man inte maste ha sa mycket valling och blojor att kanka pa. Vagn var ett gransfall men vi drar ner pa promenadstrackorna istallet.
Nat som aldrig fungerar dock ar planeringen. Det kanns som vi blir kvar i Vietnam langre an planerat. Men vi har bara tillstand i 15 dar sa det finn i alla fall en grans som tur ar. I morgon lamnar vi Saigon och skall ut i Mekongdeltat och bl a aka bat pa floderna. Det var INTE planerat men kanns som ett maste nu nar vi vet lite battre. Det ar val sa det skall vara. Vi hoppas vara i Phu Quoc nagon gang under helgen. Det ser vi verkligen fram emot. Lite playa, lite snorkling, lite lattjejefullt liv.
Har ar val annars dryga 30 grader och tropisk fukt. Men det kanns inte helt outhardligt, bara j...igt hett. Vi ar val i alla fall en ca 15 grader norr om ekvatorn Minns med skrack arets november hemma i Svedala. Riktigt vidrigt...sa vadret sitter som en smack och vi klagar inte...En stad jag skulle kunna atervanda till. Och har finns mycket tradlost internet i vissa kvarter och cafeer. Skulle nog funka att sitta med laptopen och jobba...
Sa hur klarade vi oss efter landning. Sjalvklart blev vi utsatta for ett scam av taxichaufforen fran flygplatsen. Trodde vi klarat oss efter att vi kopt taxikuponger och blivit lotsade till en bil. Men redan vid forsta tollstoppet blev det ett forsok till lurendrejeri. Man ar ju sa fruktansvart utsatt och vi var daligt palasta pa resmalet, da Saigon inte dok upp i var rutt forran sista dagarna. Sa dar satt jag med miljontals dong i handen, efter ett uttag pa en bankomat pa flygplatsen, och hade ingen aning om vardet i svenska pengar. Ett ganska tacksamt objekt med andra ord. Naval efter ett visst handgemang gav han sig och vi kunde skiljas som vanner. Jag anser mig vara en ganska lugn och sansad person men det finns tva saker som kan locka fram djavulen i mig: min barn och om nan forsoker lura mig nar jag ar ute och reser. Det spelar ingen roll om det handlar om 50 ore.
Vi blev i alla fall avslappta pa ett cafe i stan, det hade hunnit , bli morkt och en viss nervositet borjade ge sig till kanna. Vi borde kanske fixt ett rum innan... Vi baxade in vart pick och pack pa cafeet och efter en halv ol gav jag mig ut pa stan for att ragga hotell medan resten spelade plocke pinn. Men det gick alldeles for latt och det tog inte manga minuter innan vi senare kunde checka in, packa undan strumporna for denna gang(inga mer flyg, insparrade strumpor ar frihet!) och pusta ut innan vi gick ut pa stan for lite mat.
Dag tva gick vi en tur pa stan. Fortfarande jetlaggade efter att hela byket vaknade pigga och alerta mitt i natten. Inte varsta barnvanliga turen kanske men uppblandat med lite stridsvagnar och glass gick det ganska bra. Vietnam har ju minst sagt en ganska intressant narhistoria som kan fa vilken krigsintresserad 8-aring som helst att lyssna. Och det brorsan tycker ar kul tycker syrran(5) ocksa ar kul. Och sa dessa motorcyklar. Helt fascinernade, som balgetinger ar dom overallt, trottoare, vagar, tom inomhus. Men pa nagot satt funkar det. Och skall man over en gata ar tricket att hanga pa en infoding. Aven om vi lyckades en eller annan gang pa egen hand. Tempot ar ju inte sa hogt, det kanske ar det som ar nyckeln. Lite sport blev det till slut, nar forst achocken lagt sig.
Borjar fa matvibbar fran Indien annars. Vart stora problem dar. Aven fast det finns mycket igenkannbara ratter har, smakar det ju inte riktigt som Svedala i vara barns ogon. Hur skall det bli nar vi lamnar backpackerkvarteren i Saigon. Huva...
Om igar var en acklimatiseringsdag sa akte vi ivag pa en otroligt intressant tur idag. Till Cu Chi tunnels som ar ett underjordiskt grottsystem(over 200 km tunnlar) som var en avgorande faktor nar sydvietnameserna besegrade Amrisarna under kriget. Rekommenderas verkligen for den som har vagarna forbi. Har fick man aven prova pa att skjuta bade det ena och det andra vapnet, bade kanda och okanda namn. Automatgevar etc etc. Men som den pacifist jag blivit med aren(jag ar sjalv forvanad) var jag tvungen att bojkotta denna manga pojkars drom.
Vi har kommit in i lunket nu, det gar snabbare och snabbare for var gang. Aven om det ar helt annorlunda ar allt sig likt. Vissa saker gar latt, andra gar lite trogare. Packningen blir mer optimerad for var gang. Denna gang har vi bara tva ryggor(forutom vara daypacks), ingen trunk, ingen vagn. Det ar skont nar barnen blir aldre och man inte maste ha sa mycket valling och blojor att kanka pa. Vagn var ett gransfall men vi drar ner pa promenadstrackorna istallet.
Nat som aldrig fungerar dock ar planeringen. Det kanns som vi blir kvar i Vietnam langre an planerat. Men vi har bara tillstand i 15 dar sa det finn i alla fall en grans som tur ar. I morgon lamnar vi Saigon och skall ut i Mekongdeltat och bl a aka bat pa floderna. Det var INTE planerat men kanns som ett maste nu nar vi vet lite battre. Det ar val sa det skall vara. Vi hoppas vara i Phu Quoc nagon gang under helgen. Det ser vi verkligen fram emot. Lite playa, lite snorkling, lite lattjejefullt liv.
Har ar val annars dryga 30 grader och tropisk fukt. Men det kanns inte helt outhardligt, bara j...igt hett. Vi ar val i alla fall en ca 15 grader norr om ekvatorn Minns med skrack arets november hemma i Svedala. Riktigt vidrigt...sa vadret sitter som en smack och vi klagar inte...En stad jag skulle kunna atervanda till. Och har finns mycket tradlost internet i vissa kvarter och cafeer. Skulle nog funka att sitta med laptopen och jobba...
onsdag 2 december 2009
Krig och fred, Saigon
tisdag 1 december 2009
Touchdown och plaskdown, Bangkok
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)