Örnen har landat - Arlanda

Sista boendet - Heliga kor och andra djur...


Jobbig men hysat fungerande flygresa. 25 timmar inalles dörr till dörr med en timmas försening från London samt att bagaget inte kom med oss.

650 mil avverkades i Indien med en genomsnittshastighet av ca 45 km/h. Vad gäller i finns infrastrukturen finns det en heöl del kvar att göra i detta land.

Vi gjorde av med ca 450 kr/dag "all inclusive"(transporter, boende, mat, souvernier) dvs alla pengar från landning till takeoff. Föräldrapenningen har alltså med råge täckt våra omkostnader. Och tack vare denna har familjen tillbringat nästan två månader tillsammans, dygnet runt, i ett rum utan kök utan TV, radio och leksaker - men med mycket böcker. Barnen har varit helt fantastiska och haft enorm glädje av varandra och tvingats till mycken kreativitet och uppfinningsrikedom vad gäller lekar och tidsfördriv. Maten har varit ett problem men det har fungerat hjälpligt. Och den nya tillvaron har varit föremål för mycken frågor och funderingar, främst såklart för Elias. En svårslagen lärobänk...

Vi har idag firat med kött, rödvin, champange och en kartbok där nya planer smidits. Det finns mycket kvar att se och göra!


Den slutgiltiga rutten

Blodpudding, julskinka och kottbullar - Chennai/Madras

Sa fullborades resan aven rent tekniskt. Vi tog oss kommunalt in till Chennai/Madras. En timme tog bussen till sodra delarna och tva timmar in till city. Bara for att forsta trafiksvarigheterna har.

Nar bussen kom in till var station tankte jag att det var tur att man inte akte med denna och att alla skall av har. Den var helt smockfull. Men det var bara en som skulle av...

Sa det vara bara att kno saj in for en staplats. Barnen blev snabb erbjudna platser och Elias krop upp i en stor Indisk kvinna kna och borrade in sig i barmen. Men Ellinor vagrade sa klart, hon har borjat utveckla en fobi mot Indiska kvinnor tror jag. De nyper henne alldeles for hart i kinden, sa vi har fatt borja saja till nu.

Hursomhelst sa fick vi sta dar. Anna och Ellinor fick sitta efter en timme. Jag kan saga att Chennai, eller Madras som ar det gamla namnet, var en stor besvikelse trots att vi hade laga forvantningar. Blaaaaa en riktigt skitstad. Har intet annat att formedla. Vet inte om man iofs inte om man har ratt att uttala sig efter bara nagra timmar. Enligt var guidebok ar det dessutom en av varldens mest ohalsoamma stader, men de har bra sjukvard...

Men det var varat intryck och vi var glada att vi kunde lamna i solnedgangen. Pa bussresan satt vi och fantiserade om vad vi skulle handla och ata nar vi kommer hem. En tur pa Flygfyren(stor-ICA hemma) star hogs pa var onskelista nu. Hogst upp pa barnens lista ar bl a blodpudding, leverpastej, kottbullar och julskinka(!). Annas och min innehaller "kraftigt" rott vin, saftig kottbit, morkt brod, Vaddoskinka(riktigt rokt skinka) och starkt gott kaffe.

Nu badar vi oss i form sista tiden innan hemresan. Den sista resan ar lite tuff resan och kommer att ta 24 timmar dorr till dorr, varav 11 timmars flyg till London. Jobbigt med byten, vantetider, resor nar man inte far en sammanhallande sovtid.

Simma lugnt...

Framme, typ - Mamallapuram

Vi hade tur. Bussen var sen sa vi slapp bli avslangda vid en motorvagsavfart i morkret. Det blev 7.30 istallet och dar stod fyra rickshawer och bildade kartell. Jag har sallan kant mig i sa daligt forhandlingslage. En 11 timmars nattbussresa med usel somn pga usla vagar. Stundtals holl vi pa att kastas ur vara saten av groparna i vagarna i kombination med hog fart. Sa trott, trott familj, och inga alternativ inom synhall. Det vara bara att forsoka se ut som man hade kontroll pa situationen, ta ett djupt andetag och fraga om priset till busstationen i narmsta stad. Men dom om min forvaning da det visade sig vara ett helt ok pris. Sen sade det bara pang, pang, pang sa var vi framme i Mamallapuram.

Rummet i Mamallapuram blev till slut riktigt bra. Direkt pa stranden, pa andra vaningen i ett fyrrumshus med egen balkong och vagornas brus.

Mamalapuram ar ett varldsarv pga av en gamla stenhuggartraditioner . Har finns ett strandtempel i sten samt att i omrade runtomkring finns massa grottor, tempel etc huggna direkt pa plats ur berget. Stora uthuggna grottor och "byggnader" tusen ar gamla. De far verkligen vara hallristningar att blekna...

Men det ar ocksa en fiskeby med en lang strand. Och har visade det sig att man kan aka direkt till Chennais flygplats for ca 100 SEK, vilket gjorde att vi beslutat oss for att stanna har och ta en dagstur in till Chennai. Vi ar framme med andra ord!!! Efter 650 mil over risfalt och alv, stock och sten, hoga berg och djupa dalar sa ar vi bara en taxiresa fran flygplatsen och hem. Det kanns verkligen jattekonstigt!!

Mamalapuram ar for ovrigt en liten by med en bra atmosfar. Har ar resenarer och infodingar(fiskare och stenhuggare) an sa lange en bra mix. Dock ar det ratt skrapigt vilket gor att denna inte skulle duga som en stor badort for europeer. Men det ar trevlig anda. Man for kryssa mellan, de sakert 100 fiskebatarna, och de sedvanliga korna nere pa den narmsta stranden. Endast 5 parasoller finns for uthyrning(till en tredjedel av priset i Varkala) och det ar anda inget problem att hitta ett. Parasoll ar ju nodvandigt med barnen och vi ar noga med solskydd, solskyddsklader och sant. Fisknat ligger overrallt och skrap. Men det ar helt OK efter nastan tva manader i Indien. Vi trivs bra och de har hyfsad fisk pa menyn. Dock inte lika bra som i Varkala for den var bitvis gudomlig.

Sa en Chennaidag blir det och troligen en utflyt till en krokodil/reptil tjofras som skall vara serios och bra. Men i ovrigt badar vi och vilar oss i form for hemresan.

Cykelrickshaw - Madurai

Detta maste val vara Indien for de flesta?

Råtthål - Madurai

Annu en frukost med statliga tempel i bakgrunden...

Vi anlande Madurai vid halv tio-tiden pa kvallen. Eftersom det i stort sett ar sakert all Ellinor sover da kandes rum som ett litet problem. Det blir lite val bokigt att kora det vanliga stuket, vilket gjorde att vi ringde nagra hotell men alla var fulla. Sa vi fixade ett boende via en resebyra i Kanyakumaki. Aldrig kul att kopa grisen i sacken, jag gillar battre att se vad jag koper forst.

Och mycket riktigt sa var det ett råtthål vi hade fatt och vad mera var sa hade de inte nag on aning om bokningen. Lakanen var skitigas liksom allra varst sa var kuddarna det. I sana lagen ar man glad att man har orngott med sig, aven om de nog var skitigare an kuddarna vid det har laget. Men det var i alla fall var egen skit...

Madurai ar val en ganskal normal indisk storstad bortsett fran de fantastiska templen som stan ar centrerad kring. Ett antal majestatiska torn pa tempelomradet hojer sig over staden och utgor ett landmarken nar man skall navigera.

Templet i sig var helt otroligt. Ett sant dar stalle med nagon atmosfar som bara gor att man vill sitta kvar och titta pa allt som hander och sker. Det var verkligen mycket aktivitet dar. Ca 15 000 manniskor strommar igenom per dag och ca 55 praster arbetar heltid. Det mest fantastiska ar nog att det gors pa samma satt som det gjorts i kanske 2000 ar. Det ar som om vi skulle ha ett stort, fullt aktivt asatempel pa Sergels Torg i Stockholm. Sa "primitivt" kandes det. Men ett fantastiskt spektakel och det hande saker hela tiden. Tempelelfant, processioner, folk som bad , offrade etc till Shiva, Vishnu, Krishna , Hanuman och allt vad det hunratusentals gudar heter som omfattas av hinduismen. Helt fantastiskt stalle i alla fall!

Men efter tiden i Kerala, och speciellt Varkal, hade vi nastan glom bort hur det kandes att knappt kunna rora sig i en storstad utan att kanna sig betrakta som en rockstjarna hela tiden. Och problemet med mat till barnen var tillbaka. Det ar logn i h...e att fa okryddad mat emellanat. Och vad annu jobbigare ar ar att fa tag i kott. Och da ar det bara att glomma biff och skinka, men det galler ju nastan hela Indien . Man far vara glad for kyckling eller fisk. Tror vi hittade tre restauranger i Madurai som inte var "pure veg" och hade kyckling och eller fisk.

Vi blev kvar i ratthalet i tva dagar och besokte templet flera ganger for den harliga atmosfaren. Men vi hann aven med en tur till Gandhimuseet som var riktigt bra. Dar hade den blodiga tunikan han hade pa sig nar han blev skjuten . En riktigt stor man, Gandhi och vi blev sugna pa att se filmen igen.

Summa sumarum mycket bra dagar i Madurai och templet kommer mycket hogt upp pa var Indien topplista. Nu hade vi en tuff resa kvar. Nattbus till ett varldsarv strax soder om var slutdestination Chennai/Madras. Mamallapuram. Det tuffa i denna var att vi skulle vara tvugna tt byta transport kl 5 pa morgonen och kliva av vid en motorvagsavfart for att hoppas pa vidare transport. Kanns halvkul med barn men det ar bara att bita ihop.

Coolaste backpackern - Kanyakumaki

Det skall bojas i tid!

Sista tagresan - Kanyakumaki

Formodligen den sista tagresan pga fullbokade tag.

Romantik i kubik - Kanyakumaki

Vi tog ett tag till Indiens allra sydligaste spets. 3,5 timmar om jag inte minns fel. Lite trubbel nar vi skulle ga pa for taget var helt fullsmockat och vara platsreservationer skulle inte galla forran nagon timme senare. Sa nar vi star utanfor taget med rycksackar, vagnar och trunken och undrar hur vi skall fa plats sager nagon dem gamla kanda frasen 'the train is leaving". Da trycker jag bara in allting och oss sjalva mellan nagra manniskor som hanger i dorren och pa nagot magiskt satt sugs allt och vi in i taget och sprids ut har och dar i vagnen. Taget lamnar stationen...

Bekvamt, nej men vi ar med, pa vag mot Kanyakumaki, det allraq sydligaste av Indien oh dar vi sen skall byta kurs och satta den mot var slutdestination i Indien, Chennai/Madras. Men an har vi nagra ben kvar...

Nar val taget toms en timma senare i Trivandrum och vara sittreservationer borjar galla ar vi nastan ensamma i vagnen. Hade nog suttit battre med reservationen pa den andra strackan. Indisk logik kanske?

Forvantningarna var laga pa Kanyakumaki. Mera bocka av och byta kurs. Men denna gang var det langt over forvantan! Vi fick ett jattebra boende med balkong och havsutsikt mot Sydpolen. Det blaste ratt in i rummet vilket gjorde att varmen var uthardlig. Stan var iofs trist och inga bra matstallen men nere vid sjalva spetspunkten sa att saga var det lite magiskt faktiskt. Det ar tydligen ett "must see" for indier men onamns inte sa mycklet i vara guidebocker.

Vi gick dit pa eftermiddagen och det var lite vilt liv dar med ungdomar som badade med kladerna pa pa den lilla strandremsan mellan klipporna dar. Vi satt ganska lange och bara tittade pa folk, vadade, fotade och hade det allmant mysigt. Sa vi beslutade att ga tillbaka i solnedgangen igen.

Sagt och gjort. Dom om var forvaning men det var masor med folk. Nastan bara indier och det kandes som att komma till nagon annans fest pa nagot satt. Kalasfin solnedgang och bilden ovas visar Elias tittande pa de sista skarvorna tillsammans men nagra infodda. Mycket romantiska solnedgangsbilder av par i solnedgangen med havet bakom sig. Vi fick som vanligt posera pa en hel del. Det ar lite jobbigt att var sahib och memsahib. Kanns konstigt att man skulle vara nogon speciell person bara for sin hudfarg och som de ar djupt tacksamma for att fa vara pa bild tillsammans med. Kan inte vanja mig riktigt.

Men en natt fick racka och nasta dat tillbringade vi mestadels vid havet langt ute pa en stenpir och filosoferade. Elias har fatt mycket funderingar i huvudet vilket ar jattekul tycker jag och ett stort syfte med resandet. Typ Vart slutar havet? Universum, Religion, Fattiga och rika, Kolonialism? Varfor, varfor, varfor...

Dagen slutade bland fiskarhusen nere vid havet. De drabbades hart av tsunamin 2004 och jag kan inte forsta hur nagon har overlevt. Men dar satt de som var kvar, livs levande och lagade sina nat och bajsade sanden.

-"Mamma, vad ar en tsunami?"

17.15 andrades kursen till nordvast och sista(?) tagresan avgick mot Madurai.

Finn din inre delfin - Kerala/Varkala

Har varit problem med internet sista veckan samt att mobiltelefonuppdateringarna inte funkar har ner. Tragiskt, det var ju helt perfekt. Men nu har jag lyckat scouta upp en dator i alla fall.

Sa forflot veckan i Varkala. Harliga, obekymmersamma dagar. Men New-Age mambo jambo, yoga, hitta dig sjalv, delfinmusik ar trenden for dagen dar. Manga vasterlanningar som vill hitta sig sjava i lotusstallning pa klippkanten, spa sin framtid i tarokort eller helt enkelt bara finna sin inre delfin borta fran stress i forlovade India land hittade nog sitt lystmate i Varkala.

Men Mambo-Jambo ar inget for oss. Daremot hade vi problem med varmen sa vi holl oss nog inom en radie av 100 m fran hotellet hela veckan. Det var faktiskt inte riktigt skont. Vi klangde alla 6 under ett parasoll pa stranden(det var ockermassiga turistpriser pa dessa) och kampade trapporna uppfor klippan for lunchrasten. Det gick inte ens att ga i sanden, da det var som att ga pa glodande kol. Otroligt hett och risk for brannskador pa fotsulorna.

Sa mesta tiden tillbringades i de stora vagorna i vattnet. Fruktansvarty stora vagor stundtals och vanten-i-tvattmaskinen liknelsen sitter bra. Men med lite flyt gar det att surfa pa en stor vag pa magen i till stranden. En overlagsen kansla! Dock alltsomoftast tumlade man hjalplost i vagens vald.

Elias och Ellinor var svara att fa ur vattnet och alskade vagorna. Elias ar imponerande oradd och duktig, bara han har cyklopet pa sig for vatten i ogonen ar det varsta man livet kan utsatta en for. Det var bara farmor som hade lite problem med barnbarn och vagor. Elias tillbringade for ovrigt sa mycket tid i vattnet att han har ett vitt marke i ansiktet efter cyklopet. Paminner om en storre variant av nappmarket han fick pa, efter missodet med solreflexen, nar han var fem manader...

Maten funkade bra for barnen i Varkala. Helt anpassade menyer att tillga, brunt brod har och dar och personal som forstar vad att "no spicy" inte betyder "not so spicy". Barnen fick ata upp sig lite men Ellinor fick lite magproblem som kanske motverkade det hela.

For oss vuxna maste jag saga att fiskmenyn var imponernade. Supergod och billig helt dagsfarska och for oss exotiska fiskar. De flesta restaurnger kundehantera ravarorna ocksa. Fem ryggsackar for maten!

I Varkala fanns det aven mycket svenskar och en hel del barn. Fran att ha traffat ca ett par svenskar i veckan kunde man nu hora svenska lite har och dar. Samt aven en hel del barnfamiljer pa badsemester. Sa det blev lite lugn och ro fran uppmarksamheten for vara barn.

Men allt gott har sitt slut och efter Varkala var farmors och farfars semsestervisit slut. De tog en taxi till flygplatsen och vi ett tag soderut mot Indiens allra sydligaste spets.

Balkongnedgang - Kerala/Varkala

Ellinor i solnedgangen fran var balkong. Over 30 grader pa kvallarna efter solnedgangen...

Blue Marlin - Kerala/Varkala

Fish and Chips pa Blue Marlin ar en barnfavorit. Underbar fisk har i Varkala!

Badsemester - Kerala/Varkala

Tjocka slakten pa norra klippan i Varkala, Kerala.

Husbat - Kerala/Backwaters

Vart hem under ett dygn i Keralas backwater.

Hett som i helvetet - Kerala/Varkala

Sa nara, sa nara att vi kom till Lackadiverna. Men baten dit blev installd och det ena med det fjarde gor att det nu kanns som ca 5% chans att vi kommer ut. Vi har nog accepterat att det inte blir sa men inga dorrar stangs helt.

Hursomhelst sa fick vi ta en taxi ner for bergen for att hinna med var husbat i backwaters. Det var forsta gangen vi "fuskade" och antagligen den enda. Men vi var nog varda det denna gang i alla fall. Sa vi kom ombord pa var husbat och tillbringade nastan ett dygn kuskandes i de for Kerala sa beromda backwaters. Ett unikt system av kanaler och sjoar som spanner over ett stort omrade med massvis med manniskor som livnar sig pa fiske och risodling i dessa landskap. Det narmaste jag kan komma pa ar Amazonas eller Orinocodeltat i Venezuela - fast utan regnskog. Eehhh... I alla fall nara...

Ett helt OK dygn med bra mat sa men kanske nagot under forvantningarna. Tror att var rutt inte var helt optimal. Men det var skont att glida runt och bara luta sig tillbaka.

Vi blev sedan ilandsatta i Allepey och sedan jobbade vi oss vidare ner mot badorten Varkala mha lokalbussar. Mycket bra kampat tycker jag. Det ar for skona dessa lokalbussar och vi tror inte att var packning skall fa plats i trangseln men pa nat satt gar allt in. For bagageutrymme finns inte pa dessa bussar. Men det ar ett roligt satt att resa pa, roligare an att sitta med nasan innanfor en A/C/-ruta och overlagset titta pa pobeln. Nae, kavla upp armarna och delta istallet.

Men i den fruktansvarda hettan som rader pa dessa breddgrader kan jag garantera att kallingar o.dyl. kanns helt overflodigt efter ett par timmar pa ovan namnda buss. Det ar sa att man ar sugen pa att sitta kvar till andhallplatsen och ga av sist av risken att gora bort sig nar man reser sig upp. Jag stannar dar och lamnar detaljerna men det gar nog att forestalla sig...

Som sagt ar det olidligt varmt har nere. Det ar inte ens skont pa kvallarna. Kan inte komma ihag denna varme senast men det maste varit Samoa. Nar man blir svettig pa overlappen kl 23 pa kvallen fast man bara sitter och relalalaxar - da langtar man efter en svensk sommar i yllestall. Jag rakar for ovrigt nudda min fleece bland packningen ibland har nere och undrar vilket brott som kravs for att behova ta pa sig denna. Det ar ett helt osannolikt plagg. For att inte tala om understallet jag anvande pa natterna for nagra veckor sedan. Idiotisk uppfinning...

Varkala ja. Kom vi fram till till slut efter en svettig men kul fard med lokalbefolkningen. Detta ar en av Keralas tva major badorter och en hel varld fran det Indien vi varit i. Okryddad mat, ratter man kanner igen hemifran och ratt mysigt. Mysigt ar ju inte ett ord som jag direkt associerar med Indien annars. Ett annat ord som funkar pa Varkala ar nog spektakulart. For har ligger hotell och restauranger langs med en rod klippkant och stranden ligger nedanfor nabar enbart via trappor. Men det ar nog lite for exploaterat for var smak. Tror dock vi kommer att ha ett bra badliv har nagra dagar - om vi klarar hettan. Vi har dock ett bra rum med havsutsikt och sjobris, det tog mig sakert tva timmar att scouta upp detta. Dock inte nara stranden eftersom den ligger nedanfor klippan - inte helt optimalt i mina ogon. Men anda, annorlunda och ratt najs solnedgangar fran balkongen.

Och kackerlackorna har atervant glomde jag beratta! Inte folkvagnsstora med tarmar och sa an men i Kochi hade vi en ganska stor, kanske 4 cm i alla fall. Fran att varit en skrackinneboende forr kanns det mer som att det ar konstigt utan. Som en vinter med 10 plus. En stor spindel hittade vi idag ocksa, annars har det varit lugn pa labbiga-insekter-fronten so far.

Anna ar pa battringsvagen men Ellinor akte pa en ny feberkorare idag. For se vad det blir av denna men det gick inte att halla henne ifran havet i alla fall sa det ar nog ingen fara pa taket.

Elefanttvatt - Kerala/Kardemummabergen

Tvatta elefanten efter ridturen var en hit for kidsen...

Elefanter och vanilj - Kerala/Kardemummabergen

Vi har bestamt oss for att aka buss upp i bergen, trots att alla vill salja pa oss en taxiresa upp. Sa vi gar upp vid 7 och jobbar oss in till busstationen via farjor och allt. Vi hamnar pa en buss som saknar all form av bekvamlighet. Vet inte hur man skall beskriva den men den maste vara fran 60-talet som senast. Inget nackstod, bara bankar och bagaget far vi lagga framme hos chaufforen. Paminner om skolbussarna man aker runt med i Guatemalas. Det ar ratt kul trots allt och ett litet aventyr. Problemet for oss ar att vi inte hann med frukost pa morgonen och eftersom vi blev paslangda pa bussen och den drog direkt efter vi anlande stationen kurrar det i magen. MEn vi samlar ihop vad vi har vilket visar sig varar smalt Kexchoklad som farmor och farfar kopt pa Arlanda. Kanonfrukost.

Sen barkar det av upp i bergen. Vi far byta buss en gang och aker sedan upp pa 1000 meters hojd. Klimatet blir markbart behagligare men resan ar stundtals komiskt. Man kan val inte annat an skratta nar det stupar ner pa sidorna och chaufforen kor som en galning. Det ar bara att tuta och kora, och vi har nog avverkat arets Lisebergstur i alla fall. Vilken berg- och dalbana stundtals! Men mycket vackert! Gummiplantager som overgar i te- och kryddodlingar samt hoga berg och djupa dalar.

Sedan blir vi, fast vi inte visste det, motta pa stationen i Kumily. Jag surrade lite lost med agaren pa forra stallet vi bodde pa och han hade ordnat det for oss. Vilken lyx. Och rummen vi fick var vekligen super och till ett hyfsat pris i alla fall. Inte billigt men inte "ranade" som i Kochi.

Forsta dagen aker vi pa en kryddtur. Det ar kul att se kryddburkarnas verklighet. Kardemummabergens stora grej ar just kryddor. Har skapas nog de flesta av de kanda krydorna och aven te i stora mangder.

Vi tittar pa kardemumma, kanel, vanilj(fantastisk), kanel, kaffe, nejlika, peppar, passionsfrukt
etc, etc. Sedan bar det vidare till en tefabrik och dess teodlingar. Intressant.

Dagen avslutas med elefantridning samt matning och tvattning av elefanten. Vi far ocksa en demonstration hur man kontrolleraren elefant. Intressant det med, det finns 58 kommandon!

Barnen alskade att fa vara med och mata och tvatta den. En riktig hojdare faktiskt!

Dag tva blev en battur i tigerreservatet som finns har. Helt OK och vi fick se vilda elefanter, buison, colobusapor, hjortar - men ingen tiger. Vilket i stort sett ar helt omojligt...

Har uppe bland molnen har vi fatt vara forsta regndroppar pa denna resa. Riktiga trpoiskar skurar pa eftermiddagarna och kvalarna. Verkar vara "unseasonal conditions" men det har inte sabbat nagon av vara turer. I morgon bar det nerat igen och ut pa backwaters far ett dygn pa husbat. Skall vara en av hojdarna i Kerala. Sen vet jag inte vad som hander. I basta fall kommer vi ut till Lackadiverna annars bardet av till en badort som heter Varkala tror jag. Men kommer vi ivag till Lackadiverna(Lackshadweep) som ligger strax soder(?) om Maldiverna kommer jag nog inte at internet pa ett tag.

Träsmak - Kerala/Kochi

6 timmar pa denna. A/C nej, nackstod nej, benutrymme nej. Men kanske "The Rollercoaster of the Year". I alla fall pa varan tripp upp i Kardemummabergen. Ett riktigt eldprov for farmor och farfor i alla fall...

Berg och dalbana dit pepparn vaxer - Kerala/Kochi.

Annu en nattresa lades till handlingarna nar strackan Mysore-Kochi(Kerala) avverkades pa ca 10 timmar med buss. Vi sov efter omstandigheterna bra, barnen storsnarkade naturligtvis. Det var ju inte en helt bekvam buss och vagarna kan bli battre. Mycke skak, hoga hastigheter och galna omkorningar som vanligt.

Vi landade vid 7-tidebn pa morgonen och tog oss ut ner till en farjeterminal for vidare transport till Fort Cochin som Kochi stad heter. Kochi ar lite som Stockholm, ligger vid kusten och ar utspridd pa flera oar. Vi landade pa "fel" terminal men trostade oss med lite frukost innan vi promenerade kilometern in till en lekplats(!) som vi sett ut. Dar stannade familjen medan jag borajde jaga rum.

Det visade sig vara lattare sagt an gjort. Det tog nastan tva timmar innan jag fick bra napp och dessutom blev det dubbelt sa dyrt. Vidare skulle jag fixa tva rum denna gang eftersom farmor och farfar var pa ingan fran Kovalam langre nerat kusten. Men, men det blev i alla fall bra.

Varmaste dan hittills fick vi och i kombination med att vi fortfarande var lite sjuksviter efter Mysore gjorde oss ratt sloa denna dag. Men farmor och farfar kom i alla fall med farjan vid tretiden och det blev ett kart aterseende.

Pa kvallen at vi en suveran middag vid de kinesiska fiskehavarna. Man koper nyfangad fisk pa strandpromenaden och bar ivag med den i en pase till narmsta restaurnag for grillning. Det blev svardfisk och pomfret(en lokal specialitet). Mycket gott. Och ol fick vi i tekanna och tekopp for att dolja att tillstand saknas.

Penicillinet biter inte pa Anna, sa oron- och ogoninflammationen samt hostan vill inte ge med sig. Och Ellinor har fatt roda utslag over hela ryggen. Forhoppningsvis varmeutslag men vi kanner inte riktigt igen det.

Nasta dag blev lika varm, nastan outhardlig men vi gjorde en sightseeing i en rickshaw i alla fall. Vi borjar langta upp till Kardemummabergen och planen ar att gora det som i morgon. Daruppe skall klimatet vara behagligare, och det skall bli skont nagra dagar...

Sjukstuga - Mysore

Resan till Mysore gick bra. Vi akte "Volvo-klass" med det statliga bussbolaget vilket skulle vara bra. Det var nog den finaste bussen hittills och nagon gang skall man ju prova det ocksa. Men uniformerad personal forsokte lura oss pa pengar, fast det borjar nog bli svarare for dem nu.

Familjen parkerades pa bussterminalen och jag lyckades hitta ett kanonrum, med balkong och allt. Riktigt nojd faktiskt och det blev succe.

Tur var val det for fram pa kvallskvisten, efter en promenad, kande Anna och jag att det inte var lage for middag i kvall och bannade den sista middagen i Bangalore. Vi sade nar vi at den att den var nog inte bra. En manad klarade vi oss utan magproblem och nu fick vi det rejalt.

Vi overtygade barnen om en fruktmiddag pa balkongen och kopte ananaser, en stor vattenmelon, fingerbananer, gurkor och granatapple for ca 12 svenska kronor. Hel OK middag for vara magar men pa natten brakade det loss. Vi fick tom feber och Anna oroninflammation samt ogoninflammation. Allt pa en gang. Det blev en dag av vila och valla barnen for mat. Vi hittade, till var forvaning, en lekpark i narheten som de trivdes i. Balkongen var ocksa en hit att leka pa.

Men vi ar pa battringsvagen nu och kanslan av Mysore ar overvagande positiv. For forsta gangen i Indien en stad som ar trevlig att strosa i. Ganska mycket asfalt, breda gator och inte minst sa verkar det finnas lite trafikregler. Valdigt skont faktist.

I dag var vi pa den stora sevarheten i Mysore, Maharadjans Palats. Vi borjar ju bli lite avtrubbade nu men visst var det imponerande. hade vi haft ett sant har i Svedala hade det nog varit var storsta sevardhet. Det ger val lite proportion till det hela.

Men som sagt det blev lugna rehabiliteringsdagar har i Mysore. Vi ar pa battringsvagen och i kvall bar det vidare mot kusten och Kochi. Dar skall vi traffa farmor och farfar som kastat sig pa en sista minuten flygstol till Kerala. Kunde inte halla sig langre fran barn-barnen. Eller var det for mycket med tag-incidenten...

Hursomhels sa far vi sallskap de tva narmaste veckorna. Skall bli kul!

Om du nyper mig i kinden... - Bangalore

...drar jag dig i håret! Klockren tröja som vi hittade i Bangalore. Hoppas de inte tar illa upp, men det börjar bli lite väl mycket nu...

Livet i en skrackfilm - Bangalore

Kl 6 pa morgonone kommer vi till Bangalore. Vi ar inte riktigt sakra pa om vi skall forsoka fa rum har eller aka till Mysore. Vi slapar oss till tagstationen och familjen parkeras pa trottoaren utanfor medans jag ger mig in i Bangalore och kollar laget.

Jag kommer tillbaka med ett bokat rum. Vi stannar en natt. Det var ratt sunkigt men vi ar extremt skitiga och akut behov av dusch. Jag tar av mig Teva-sandalerna pa rummet och kanner att tom de ar for ackliga. Hur nu ett par Teva-sandaler kan bli osmakigt smutsiga.

Men det ar varre med barnen. Det ar nastan pinsamt hur smutsiga de ar. De ser verkligen inte battre ut an tiggarbarnen som med jamna mellanrum drar i vara klader. Hursomhelst sa blir det en topp 10 dusch med varmvatten(!) innan vi ger oss ut pa jakt efter Pizza Hut. Barnen har kakat daligt sista dagarna sa ett skrivmal ar pa sin plats.

Bangalore och Bombay kanns nog mest modern av de stader vi varit i. Det finns affarer att ga in i och har akte vi tom rulltrappa! Visste inte att det kunde vara sa kul. Men annars ar Bangalore inte mycket att hanga i julgranen. Det ar dock kul att fa en kansla for stan. I databranschen talas det ju ratt mycket om den.

En passus jag maste slanga in som kanske inte rikigt hor till bara Bangalore utan generellt hela indien. Hemma ar det ju ganska latt att censurera vad barnen far se och inte se. Men hur gor man nar omvarlden man gar i ibland ser ut om en riktig skrackfilm? Jag tanker pa alla handikappade manniskor med kroppsdelar ibland forvridna till oigenkannlighet. Eller de spetalska. De ar varst. Vissa av dem ser ut som stumaprna ar sminkade far nagon B-film. Men det ar verkligt. Speciellt laskigt ar de trycker upp en armstump eller nagot pa dig for att tigga om pengar. Men hur forklarar man vad de ser for barnen? Hur skall jag fa dem att blunda. Det verkar inte berorda eller forsta vad de ser och jag ber nastan till en hogre makt att de inte skall fo mardrommar av den skrackfilm som ibland blinkar till framfor dem, trycks pa dem.

Och vad har jag som turist for ansvar i ett samhalle som slanger ut alla som inte fungerar pa gatan?

Hursomhelst. Nu hoppas vi komma vidare till Mysore i morgon och stanna nagra dagar dar. Bara ingen premiarminister skall pa besok. Da vet jag inte vad jag tar mig till...

Terrorister och lyckliga slut - Hampi

Det var uppgang med solen for att ta taget till Hospet(for vidare okand transport till Hampi). Jag hade lekt egen resebyra och fixat biljetterna sjalv vilket resluterat i att vi satt utspridda over taget. Men det loste sig och allt borjade bra. Tills vi skulle av. Det blev panik for helt ovantat var vi framme i tid vilket gjorde att vi var utspridda med vara grejor, speciellt lego, over hela kupen. Vi rafsade ner grejorna i panik, men det var lite panik i hela vagnen eftersom tagen inte brukar stanna sarskilt lange.

Sa for att gjora en lang historia kort sa stog Elias och Ellinor pa perrongen Anna i ko att ga av halvvags till utgangen och jag lekte plockepinn med vara grejor samtidigt som tiggarungarna slet i matpasar och grejor, nar taget plotsligt borjade aka ivag. -Train is leaving! gick djungeltrumman och jag tankte att shit, detta gar at helvete. Anna lyckades dock vraka sig av nar hon hogljutt meddelade att hennes "kids is on the platform" eller dylikt. Det var nog aldrig nagon stor fara pa taket att barnen skulle bli sjalva men manga tankar hinner fara genom huvet. Daremot hanna jag forst rakna bort mig sjalv och sedan offra vagnarna forutom att jag glomde min viktiga lilla dagryggsack med telefon, mp3-spelare, guidebok och annat av de viktigaste jag bar narmast kroppen. Raddad av en medresenar som tog med den till mig.

Alltsa, det gick bra till slut. Det blev ett herrans liv pa perrongen och taget stannade sa vi kunde ga av och aterforenas med hjartat i halsgropen. Inte koll pa nagonting och just nar man samlar hjarnan attackerar rickshawforarna med erbjudanden och fragor. Tiggarbarnen sliter i pasar och det ar bara att fokusera pa vardesaker som pass, planbok, lillrygga och titta 360 grader. Men det gick bra, vi lyckades tom fa en rickshaw till det pris vi ville. Jag maste nog se helt galen ut, typ ej forhandlingsbar.

Val framme i Hampi for att ragga rum kommer chock nr 2. Har skulle vi ha det gott i ca tre dagar och ta det lungt. Da kommer informationen att hela stan stanger for boende nasta dag. Premiarministern skall pa besok i tva timmar vilket gjor att stan skall, pga terrorism och sakerhet, tommas pa externa manniskor. Vi vagrar sa klart tro det forst men det visar sig att det faktist ar pa det viset. Vi far bara bo en natt och maste lamna nasta dag pa kvallen.

Vi slanger tarning mellan Gokarna, Mangalore och Bangalore. Alla tag ar fulla och alla bra bussar men vi far en nattsittbuss till Bangalore nasta kvall och ar efter omstandigheterna glada for det.

Nasta problem. Vi hade glomt doppvarmaren i Goa. Aj, aj, aj, Det ar den vi, tillsammans med avhuggna vattenflaskor, gor valling till Ellinor och stundtals kvallskaffe till oss sjalva. Sa nu blir det kall valling for Ellinor. Och till var forvaning accepterar hon det. Men kaffet da...

Vi kakar, sover pa saken och far till slut en kanondag nasta dag i Hampi. Istallet for att glida omkring i nagra dagar bland ruinerna hyr vi en rickshaw som kor runt oss. Det blir riktigt bra och vi ar helt overvaldigade over dessa valbevarade ruiner av en gammal hinduisk huvudstad som ligger utspridda over 26 kvadratkilometer. Jag paminns ideligen om mayaruinerna Tikal i Guatemala som ar en av mina favoriter. Det gar sa klart inte att jamfora men anda.

Hampi ar for ovrigt fortfarande en viktigt pilgrimsstad for hinduer och manga av templen anvands fortfarande av dessa.

Nastan hela dagen tillbringade vi bland dessa tempel och barnen hade kul den mesta tiden faktiskt. Det var inte mycket turister sa det fanns stora ytor att springa pa och mycket att klattra pa. Dessutom ar Elias fascinerad av apguden Hanuman sa han spran och raknade hur manga sadan han kunde se.

Men med alla klader i ryggan och varmt och dammigt blir man ratt sketen over en dag. Speciellt kidsen...Vi tog oss in till Hospet till middagstid for att invanta bussen. Vi var nog nagra av de sista turisterna som lamnade Hampi och de 2000 militarerna borjade genomsoka husen.

Vilken armhala till stad Hospet ar. Riktigt skitigt och mycket djur pa gatorna, massa grisar faktiskt, och gator av jord. Vi belagrade en restaurang och holl ut ganska lange men fick vanta sista timmarna pa gatan i skiten, lukten och dammet.

Barnen ar underbara pa att sova. Snart tror jag vi kan stalla de var som helst. De accepterar allt och sover tills vi vacker dem. Ellinor somnade innan bussen gick och Elias strax efter. Sedan sov de anda till Bangalore. Men inte Anna och jag sa klart. Ratt uselt tom. Men vi var nojda efter omstandigheterna med var Hampisession. Allt loser sig.

Vid ruinens brant - Hampi

En sån överraskning! Hampi slår oss med häpnad! Platsar helt klart bland världens stora sevärdheter. Vilken bonus!

Världsarv del 2 - Hampi

Ännu en frukost i skuggan av ett världsarv. Men det gick inte som vi tänkte oss här så vi måste ofrivilligt hasta vidare redan i kväll. Och i går var vi nära en mindre katastrof men klarade oss med blotta förskräckelsen. Mer om du när jag får tillgång till internet.

Delfiner och ogjorda saker

Ja, det blev ingen strandhoppning i Goa. Varfor flytta pa sig nar man hadet bra? Det ar ju inte alltid gronare pa andra sidan osv.

Benaulim var kanon for oss. Som sagt en lagom strand med lagom niva pa det hela. Jag gillar dessutom strander dar det pagar en del byliv. Man far kliva over fisknaten nar man gar till stranden, fisklaget som rensar naten pa morgeonen, vattenbuflar som transporteras mellan beten(?) i solnedgangen osv. Man halsar pa varandra och ar glada. Strandforsaljarna ar inte fler an att man lar kanna dem om man vill efter nagra dagar.

En viktig parameter for oss ar att bo sa nara havet som mojligt att man tydligt hor det och far vaggas till somns av vagornas ljud. De somnar vi leende vil jag lova. Det ar nog det basta sattet, ma det vara Stockholms skargard eller Soderhavet. Allt har sin egen charm men det ar kanske extra speciellt med exotiska strander. Liksom solnedgangar forresten. Det ar inte ofta jag blir imponerad av solnedgangar, och jag vet inte varfor, men de ar helt fantastiska over Arabiska havet. Riktigt rod och med skarpa kanter. Overraskande och fascinerande. Skall bli intressant och se om det ar likandant i Kerala. Kanske var det inbillning, skall forsoka komma ihag det till en annan gang.

Sedan var det det delfiner. En gammal favorit som jag ville introducera mina barn till. Sa vi akte ut pa en delfintur och har i alla fall bocka av att ha sett dem. Men jag kan inte pasta att det var den basta delfinturen. Det ar stor skillnad pa delfiner och de flesta valtrar sig bara i vattenytan medans det finns de dar fantastiska akrobaterna som agerar som Kolmordens delfiner. Men de fanns inte har. De var for ovrigt inte ens vidare sallskapliga vilket jag trodde alla var. Jag ar dock glad att barnen fick se dem live men det blir nog battre nasta gang.

Ellinor fick for ovrigt en febertopp pa narmare 40 grader med luftrorskatarr, hosta etc sa efter nagra dagar satte vi henne pa en penicillinkur. Hon var dock pigg och alert pa dagarna sa det gick int eatt halla henne stilla och borta fran bad och vagor. For ovrigt alskade barnen att leka i vagorna och Elias blev riktigt duktig pa att surfa pa magen pa slutet medans Ellinor red pa ryggen eller armen och skrattade sa hon tjot. Har inte hort ett ord om avsaknad av pool eller andra leksaker. De har hur kul som helst.

En annan bonus i Goa ar att har finns turistanpassad mat sa barnen har atit riktigt bra medans vi stundtals har haft problem med att fa maten "Indian spicy". De vill liksom inte tro oss.

Sa livet forflot nastan en vecka i var cocohut med vagor, bad, farska meloner pa stranden, solnedgangar osv osv. Men allt har ett slut och vi beslot oss for att styra kosan nastan rakt osterut in i landet. Till runistad som heter Hampi. Farden gar vidare...