Näe , så varmt var det inte i luften när vi vaknade, men i Annas stackars kropp. Ett par gånger väckte hon oss andra under natten med rejäla host- och snytattacker och på morgonen var hon i princip utslagen av febern som mättes till 40.0 grader. En liten katastrof hade alltså inträffat, speciellt med tanke på vad att vi hade ett digert schema denna den sista dagen i Peking. Himmelska Fridens torg, Maos Maoseleum, Den förbjudna staden, en fyra våningars leksaksaffär och middag med Pekinganka innan kvällståget till Xi'an. Efter frukost(ej Anna) och moget övervägande av alternativ beslöt vi att hyra rummet över dagen och att Anna stannar hemma medan vi övriga försöker beta av det vi kan på listan, och att vi siktar på att ta vårt redan bokade tåg till att Xi'an samma kväll. Sagt och gjort. Halva rumshyran fick vi betala för att behålla rummet över dagen som sjukstuga. Vi tog tunnelbanan till Tian'amen square west och började med kejsarens gamla palats Den förbjudna staden. Det var riktigt kul att vi tittat på Den Siste Kejsaren(dock ej Ellinor) innan vi åkte och hade ett hyfsat hum om historien. Ett otroligt stort palats, kanske inte en liten stad men inte så långt ifrån. Elias och Ellinor fick(som vanligt) agera fotomodeller titt som tätt. Diset eller smogen gjorde det hela uthärdligt, då man mest är utomhus. Annars har det nog varit över 25 grader och sol alla dagar hittills.
Det tog sina modiga timmar och efter beslöt vi oss för lunch och en enligt uppgift gigantisk leksaksaffär som Elias scoutat upp och som skulle ligga i närheten. Prutade på en socialistkeps och en Maoväska på vägen men några kvarter senare hittade vi av en slump affärer med fasta priser. Som tur var hade prutningen i alla fall varit dräglig. Vi kompletterade med ett gäng souvernir T-shirts och hittade sedan fram till leksaksaffären. Nedervåningen imponerade men sedan visade det sig att det bara var en våning med leksaker och övriga våningar barnkläder. Då var det inte lika kul. Desinformation. Men det hade ju gjort att vi hittade bättre shoppingkvarter än Silk Market.
Lunchen blev desto svårare. Hittade inget ställe som förstod mig så det blev KFC till slut samt att tiden runnit iväg så vi fick öka på stegen lite. Himmelska fridens torg var väl inte så mycket mer än att ha varit där. Men inte en känsla att förringa. Det är nog svårt att vara där och inte tänka på hemskheterna 1989 men även 1900-talets största bravad när studenten ensam stoppar pansarvagnarna.
En stor besvikelse var att jag maoselumet var stängt. Klantig grundforskning då det bara har öppet förmiddagar. Stor besvikelse faktiskt!
Hem till Anna som inte är bättre direkt. Känns inte bra och även ett logistiskt problem. Jag pratar med folk i receptionen och de känns eniga om att taxi är inte att rekommendera pga rusningstrafik men samtidigt är det trångt på tunnelbanan. De tycker vi är sent ute för taxi. Det blir till slut en heroisk insats av Anna som går med sin rygga(vi andra som bär allt övrigt vi kan) till tunnelbanan, via trappor och passager och inte får sitta på åksträckorna. Hemskt att se. Men den sista biten går inte. Det visar sig att stationerna inte är samma och vi måste gå någonvart. Ingen förstår ett jota men som tur är fick jag en lapp av receptionisten med namnet på järnvägsstationen på kinesiska. Efter att blivit pekade åt olika håll får vi tag i en taxi (nr 2 åtog sig) men som körde oss.
Sen började typ en "gissa bajset" - lek med en kinesisk tågbiljett och skyltar på kinesiska på en gigantisk tågstation. Det kunde gått åt skogen för vi satt i fel väntrum. Men sju minuter innan avgång satt och vi i vår vagn med McDonalds påsar att smaska till middag. Egen kuppe hade vi med fyra hårda men rena slafar med lakan, täcke och kudde. Riktigt mysigt och kidsen började genast med akrobatiska övningar alla Indien. Och det bästa av allt, Annas mediciner kanske började verka för hon kände sig lite piggare.
